Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ludvig Holmberg

Aregawi svär för sig själv nere i Etiopien

Lovisa Lindh. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Abeba Aregawi. Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

LAUSANNE. 1:58.77 står det på ljustavlan och Abeba Aregawi svär för sig själv nere i Etiopien.

Nu har sex svenska friidrottsrekord slaktats – på bara en sommar.

Hur ska det här sluta?

De väldiga strålkastarna har stängts av, mörkret har lagt sig över Stade Olympique de la Pontaise och nu skickas fyrverkeripjäs efter fyrverkeripjäs upp mot en nattsvart himmel.

Jag tror att det är för Lovisa Lindh.

Det har varit omtumlande att följa hennes resa fram till den här dagen. Vi minns hjärtproblemen som höll henne borta från löparbanan i fyra månader i slutet av 2013. Vi minns astmaproblemen som bromsade henne 2014. Och framför allt minns vi när allting bara släppte. När hon började flyta fram över löparbanan som en våg och det personliga rekordet hyvlades i lopp efter lopp.

Det är väldigt lätt att glädjas med henne just i kväll, när de sista fyrverkerierna bränner av i natten.

 

1:58.77-loppet var en uppvisning i tålamod.

Francine Niyonsaba drev upp ett galet tempo, fyra-fem löpare hakade på och Lovisa Lindh var tvungen att hejda sig. Hon tog en placering längre bak i fältet, höll sig in mot sargen och gjorde sitt bästa för att bara surfa med världens snabbaste 800-meterslöpare. Och precis som vanligt fanns det krafter kvar på upploppet, hon kunde göra en forcering och vid målgång var rekordkrossen så tydlig att den gick att se med blotta ögat.

Abeba Aregawis notering slogs med 43 hundradelar.

Det är en evighet.

Lovisa Lindh själv strålade av lycka när vi träffade henne efteråt, men det var ändå på ett återhållsamt sätt. Och ganska snabbt började hon blicka framåt, prata om framtiden. Lindh är långt ifrån klar och hon vet att det krävs ännu bättre tider för att kunna nosa på medalj i ett VM – just nu är hon tia på världsårsbästalistan.

 

Ni har säkert märkt att det verkar ha vänt för svensk friidrott? Vi har några mörka år bakom oss. Faktum är att Sverige bara tagit en internationell mästerskapsmedalj de sista tio åren, Abeba Aregawi på 1 500 meter i Moskva-VM 2013.

Mycket talar för att det kommer bli ändring på det ganska snart.

Det här var det sjätte svenska rekordet som slagits bara den här sommaren. Tidigare har Daniel Ståhl blixtrat till i diskus, Ida Storm i slägga, Meraf Bahta på 10 000 meter och Michaela Meijer och Armand Duplantis i stav. Alla är i början av sina karriärer. Och då har vi inte ens nämnt starka namn som Angelica Bengtsson, Lisa Gunnarsson och Khaddi Sagnia.

Knappt 15 000 åskådare har gått hem. Nu är det snart helt tyst här inne på Stade Olympique de la Pontaise.

Det här måste ha varit den vackraste kvällen här sen arenan invigdes för 109 år sen.

Fyrverkerierna ovanför arenan i Lausanne. Foto: Ludvig Holmberg