Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linus Sunnervik

Står över domarna – har skrivit sina egna regler

Rafael Nadal har nu vunnit elva titlar i Paris. Foto: CHRISTOPHE PETIT TESSON / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Spanjoren besegrade Dominic Thiem i tre raka set. Foto: CHRISTOPHE PETIT TESSON / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

86 segrar och två förluster.

Ingen är bättre på att långsamt strypa sina motståndare än tidernas bästa grusspelare: Rafael Nadal.

Finalen mot Dominic Thiem påminner också om det känsliga ämnet att spanjoren står över allt och alla andra i Paris.

Det var rätt man på andra sidan nätet.

Om någon skulle slå Rafael Nadal i tennis på Philippe Chatrier-banan så var det just Dominic Thiem .

24-åringen har alla verktyg för att bli världens bästa grusspelare på sikt: en fruktansvärt toppad forehand, världens förmodligen bästa kickserve, kvicka fötter och en uthållighet i världsklass.

Dessutom: tre segrar mot Nadal i mindre turneringar har tagit österrikaren – mentalt sett – närmare en seger i Paris.

Men så är det just den skillnaden, att möta Nadal på grus - i Paris.

Det är en sak att pressa och hota spanjoren i enskilda game och set. Det är en helt annan sak att ta sig igenom en match i bäst av fem set, när det är Franska Öppna. 

***

Allting utgår från Nadals fysik.

Ta bort hans vassaste vapen, stuka hans självtroende och vattna ner hans torra, älskade grusbana med regn så att alla omständigheter talar emot honom.

Det spelar ingen roll: Nadal kan fortfarande falla tillbaka på sin uthållighet. När han är som mest pressad så ställer han sig och tar den mest primitiva fajten med sina motståndare: "okej, men försök nöta ner mig".

Nadal vet att han fortfarande är bäst i världen på att stå och hålla bollen över nätet utan att missa. Han kramar sina byten till döds likt en boaorm. 

På så sätt blir det nästan som en spiral som aldrig bryts: utöver det fysiska övertaget så befäster han gång på gång sitt mentala övertag på motståndarna med sina segrar, och går in i nästa match med ett mentalt försprång på förhand. 

Dominic Thiem var näste man att fastna i fällan. Trots en spelmässigt väl genomförd match var han – när allting kom omkring – chanslös.

***

Det är svårt att förklara i ord hur "hemma" Nadal är på banan.

Ända sedan spanjoren spelade sin första Franska Öppna har han vunnit, och samlat på sig 86-2 i matchstatistik.

Ingen som någonsin har försökt spela tennis i Paris har kommit i närheten. Hans status näst intill gudalik - och det väcker frågor: står han över reglerna?

Ni vet väl hur det gick för domaren som utmanade Nadal, Carlos Bernardes?

Brasilianaren var en av tourens mest anlitade domare i stora matcher. Men så i februari 2015 varnade han Nadal två gånger under Rio Open för att han tog för lång tid på sig.

Det skulle han inte gjort.

***

Brittiska Telegraph kunde senare avslöja att Nadal fick Bernardes avstängd från att döma hans egna matcher. 

I åttondelsfinalen i årets Franska Öppna, mot Maximilian Marterer, gjorde Nadal sin klart svagaste matchöppning, åkte på ett brejk direkt, och simulerade oerhört mycket tid utan att varnas.

I dagens final vid ställningen 4-2 i andra set så varnades han faktiskt en gång för att han tog mer än de tillåtna 25 sekunderna på sig mellan servarna.

***

Times-journalisten Stuart Fraser noterade hur lång tid Nadal tog på sig under det servegamet mellan varje boll: 40 sekunder - 36 sekunder - 49 sekunder (varnad) - 46 sekunder - 38 sekunder - 34 sekunder.

Så: det råder inga tvivel om att Nadal inte bara står över domarna - han har skrivit sina egna regler.

I Eurosport gick John McEnroe så långt i att han spekulerade i att taket på Philippe Chatrier-banan har försenats i flera år - bara för att Nadal inte önskar att centercourten ska få ett tak.

Så - vad gör vi av det här ständigt brinnande samtalsämnet?

Vi kan slå fast att Rafael Nadal får fördelar.

Å andra sidan: det är knappast första gången en idrottsstjärna får särbehandling.

Och att försöka förklara Rafael Nadals storhet genom något annat än ren talang, rå fysik och en av tennishistoriens bästa tävlingsskallar vore väldigt snedvridet.