Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linus Sunnervik

Därför blir Sverige aldrig bäst igen

Björn Borg med Wimbledon-bucklan. Foto: JACOB FORSELL FORSELL

Sverige är inte ensamt om att vara i en tenniskris på herrsidan.

Diskussionen är utbredd i flera andra stornationer – och det är dags att sluta blunda för verkligheten.

Det är inte realistiskt att tro att vi ska bli bäst igen.

Det är ännu 100 000 kronors-frågan inom svensk tennis.

Hur ska vi nå tillbaka till världstoppen igen?

Vi har varit väldigt upptagna med att diskutera hur dåliga vi är på herrsidan, och mindre intresserade av att prata förutsättningar för Sverige att prestera.

Så, varför inte backa till när vi var som bäst?

År 1988 vann Sverige samtliga fyra grand slam-turneringar genom Mats Wilander och Stefan Edberg. Om man tittar enskilt på Wimbledon 1988 och jämför med Wimbledon 2017 så blir det svenska förfallet i herrsingel tydligt:

- År 1988 hade Sverige 13 spelare i startfältet

- År 2017 har Sverige 0 spelare i startfältet

Men om man breddar perspektivet, så är förfallet inte isolerat till Sverige.

Titta i tabellen intill: de fem största tennisnationerna år 1988 har samtliga stagnerat kraftigt i hur många spelare man producerar till grand slam-turneringarna.

ANTAL SPELARE I WIMBLEDON

NATION 1988 2017

USA   26        10

Australien 14        6

Sverige 13        0

Storbritannien 11        7

Tjeckien 10        4

Australien har förlorat mycket av sin stolta tennistradition, Tjeckien har inte vunnit en grand slam-titel sedan 1998, och trots att USA når rekordnivåer med 18 miljoner aktiva spelare, så är de nästan sämre än någonsin.

Krisen är utbredd hos de gamla jättarna.

Eller?

Bredda perspektivet lite till, och titta på omvärlden.

Jämfört med Wimbledon år 1988 fanns det 24 nya nationer med år 2017.

 

Det är nationer på stark frammarsch – Brasilien, Japan, Serbien och Polen – som ofta har en större befolkning än Sverige och, framför allt, mycket bättre utvecklingsmöjligheter att producera världsspelare i dag jämfört med 1988.

Vad landar vi i?

Att Sveriges position under sena 1980-talet med Mats Wilander & Co i spetsen grundlades mycket tack vare Björn Borgs framgångar, som framkallade en ”tennisboom” i Sverige.

En generation svenska idrottare hade säkert förutsättningar för att kunna bli stjärnor i hockey, fotboll eller friidrott.

Men de valde tennis.

Och så går det i cykler.

 

200 mil söderut i Europa har ett land som påminner om Sverige i storlek lyckats producera två av de största tennisikonerna någonsin på dam- och herrsidan i Roger Federer och Martina Hingis. 

Om fem år har de sannolikt inte en enda herrspelare på topp-100.

Problemekvationen i svensk tennis kvarstår ännu.

Men vi borde komma överens om att förutsättningarna är helt annorlunda i dag – och att vi sannolikt aldrig kommer bli bäst igen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!