Leif Boork

Boork: Trovärdighet, moral - och egoism

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

Elitklubbarna visar sprickor i fasaden efter konkurrensverkets beslut.

Vissa säger: "Vi står bakom tidigare överenskommelse."

Andra säger: "Vi kontrakterar spelare om sportsliga och ekonomiska förutsättningar finns".

Vissa klubbar verkar solidariska. Men jag tror det är en chimär. De som är solidariska är de som inte har några spelare att kontraktera. De som är osolidariska har det. Så egoistiskt är det.

Konkurrensverkets beslut om olaglig kartell mellan Hockeyligans medlemmar angående lockoutfrågan var ingen överraskning. Tvärtom kan jag tycka att det är rätt.

Men det finns gemensamma intressen i en familj som alla som bor på samma ställe ska ta hänsyn till. Det bör vara överordnat enskilda intressen.

Elitishockeyn vill gärna lyfta fram grundläggande ideal som lagkänsla, samarbete och uppoffringar för varandra. Uttalanden som "d et vore kul att spela med brorsa n"  låter hur mycket myspys som helst.

Elitishockeyn är duktig på att använda de argument som passar just i den stunden.

Ena gången "kör över de djävlarna". Nästa gång "elithockey danar karaktären".

Det är kvalificerat skitsnack. Alla är sig själv närmast.

Trovärdighet och moral

Exempel på sportsliga konsekvenser?

Låt oss anta att Henrik Lundqvist kommer till Frölunda. Det går ut över Patrick Galbraith. Han är "lättast" att flytta på.

Min uppfattning är att om alla vet om förutsättningarna när de skriver kontrakt får de konkurrera. Om villkoren ändras, där den enskilde spelaren inte kan påverka sin situation, är det annorlunda. Då är det trovärdighet och moral det handlar om.

Vad har Kenta Johansson sagt till Patrick Galbraith före säsongen?

"Vi ska satsa på dig? Vi vill att du flyttar till Göteborg så du kan försäsongsträna med klubben? Du kommer absolut att få spela elitseriematcher?"

Och då tycker jag att klubbens trovärdighet gentemot spelaren överskuggar supportrars åsikter och sponsorers ekonomiska lösningar och krav.

Ett hårt säte mitt i natten...

En annan diskussion är juniorers situation. Vad blir de bättre av?

Bland agenter som företräder spelare som tidigt går till Nordamerika kan argumenten låta så här;

"Om spelarna går tidigt ger det utrymme för andra juniorer att få chansen i  e litserien. Det stimulerar de yngre spelare."

När NHL-spelarna nu kommer tillbaka säger samma agenter och andra: "Juniorerna ska lära sig av proffsen som kommer hem."

När Mats Rosseli Olsen lånas ut till Oskarshamn för att Loui Eriksson kommer hem tror jag Olsen tänker mer på vad Frölunda sa före säsongen än vad han ska lära sig av Loui.

Särskilt när han sitter på bussen hem från Mora på ett hårt säte mitt i natten.

Spelare som Erik Karlsson tänker väl inte på vad Frölunda lovat Rosseli Olsen. Det enda han tänker på i sin ungdomliga egoistiska gräddfil är hur han ska hantera de hundratals miljoner han nyss skrivit kontrakt om. Och när Ottawa kallar så sticker han direkt.

Då ska Kenta Johansson be Rosseli Olsen komma tillbaka och kämpa för Frölunda, sitt lag och sina lagkamrater.

Hockey är komplicerat

Hierarkierna förändras i ett lag. Nu är det inte Dave Spina som ska spela i Modos förstakedja. Utan Alexander Steen. Som också ska spela mer powerplay och boxplay. På bekostnad av någon annan spelare som hittills haft det ansvaret. När Steen sticker förväntas nedpetade spelare i hierarkin på nytt att ta befälet.

Media, supportrar och spelare som inte drabbas behöver inte bry sig om det. Alexander Steen behöver inte bry sig om det.

De som behöver bry sig om sin trovärdighet är klubben, sportchefen och huvudtränaren.

Jag hoppas att någon klubb vågar stå för sina tidigare löften. Vågar visa en fast linje. Och få framgång.

Särskilt i en så komplex idrott som ishockey är det inte de stora namnen som vinner matcherna.  Ishockey är mer komplicerat än så.