Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif Boork

Boork: Det håller inte, Leksand och Örebro

ÖREBRO. Tyvärr Örebro och Leksand.

Det här spelet håller inte.

Uppsnackat som ett hett rivalmöte. I två och en halv period var det en medelmåttig match utan temperament.

Örebro var det bättre laget. Piggare ben. Bättre passningsspel. Bättre power-play.

Trots att de dominerade matchen så kraftfullt var de alldeles för bekväma i det fysiska spelet. Särskilt framför Oscar Alsenfelt i Leksandskassen. Huvuddelen av de chanser som Dalalaget skapade kom efter gåvor från Örebroförsvaret. Kvällens jultomte var hemmabacken Tomas Skogs.

Leksand, med en backbesättning som väger 90,3 kg i snitt, hade stora problem att hänga med i svängarna. De tvingades till ”säkerhetsavstånd” i mittzonens markeringsspel. Backarna hade svårt att hänga med i åkriktningsförändringarna djupt nere runt eget mål.

Jag tror dessutom att Andreas Appelgren, leksandscoachen, hade beordrat en försiktig öppning av matchen. Det innebar att laget blev stillastående i skridskoåkningen. Leksand fick press mot sig. Men i dag hade de lyckan att Oscar Alsenfelt befann sig i den så kallade zonen och räddade 46 skott.

Momentumet i matchen blev Leksands. Det viktiga 1-0 målet var en bjudning av Örebroförsvaret. Visserligen snyggt förvaltat av firma Jens Bergenström och Kevin Kapstad. Dessutom kom nästa ledningsmål till 2-1 tidigt i den tredje perioden.

 

När matchen kröp mot slutsignalen kom Leksands defensiva spel med offervilja, de storvuxna backarna och sammanpackning framför Oscar Alsenfelt att passa bra in för att försvara en ledning. Det blev mycket krigande runt mål och längs sargerna i Leksandszonen och där passade fysiken och storleken bra in för Leksandslaget.

Men att matcherna får sådana utvecklingstrender i de kommande ligamatcherna kan inte Tommy Salos mannar lita på. Då kommer de att få kämpa för att överleva. Och det är en farlig attityd för ett lag som vill klara sig kvar i Elitserien.

Oscar Alsenfelt var Leksands matchvinnare. Och mitt Twitterkonto överöstes av hånfulla kommentarer då jag tidigare ifrågasatt Alsenfelts kapacitet. Jag tar inte ifrån Oscars målvaktsspel någonting i denna match . Och jag ska undvika kommentarer som jag även efter denna match kan fälla om hans spel. Jag låter Leksandsfansen gotta sig efter segern. Det är de värda. Men….

 

Jag tror inte att Örebro riktigt hade smält segermatchen mot Färjestad. Kanske segern där gjorde att närkingarna glömde att ”stänga” färjestadsmatchen. Alltså att avsluta den mentalt. I två och en halv period var spelarna ”för mjuka” i anfallsspelet. Både till attityd och fysik.

Jag vet inte vad rallydrottningen Tina Thörner har jobbat med Örebrospelarna om under försäsongen. Men just den mentala attityden bör ha varit hennes ämne med laget. Det blir nog ”kvarsittning” för spelarna på nästa lektion med professor Turner.

Och det är just det som skiljer en högre serie från en lägre. Du kan inte spela med 80 % insats och ändå vinna. Som du oftare kan i allsvenskan.

Bäst hos Leksand, var förutom Oskar Alsenfelt , Jens Bergenström. Skyttekung Bergenström kämpade hårt och hade mycket bra inställning. Kul att se på ”gamla dar”. Kevin Kapstad var också pigg.

Bäst i Örebro var Tim Wallace, Ben Walter och Justin DiBenedetto. De skapade mest ”hetta” framför motståndarkassen.

Matchen var medioker. Faktiskt en besvikelse.

Men det finns väl en styrka i att ta tre poäng och känna att man borde kunna bättre.