Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Leif Boork

Boork: Bästa matchen jag sett i slutspelet i år

ÖRNSKÖLDSVIK. Det var den bästa slutspelsmatchen jag sett hittills i år.

Den var inte utan svagheter. Men den innehöll många ingredienser som vi inte ofta ser i seriespelet.

Färjestad var bra - riktigt bra.

Och flera av de äldre spelarna som ska vara ledande var ledande.

Modo överraskade med en mer avvaktande taktik i går. Modo försökte spela upp på högerkanten genom mittzonen. Power play var specialtränat.

Hur lyckades de då? Så där, så där och mycket bra.

 

Färjestad kom till matchen med mycket bra mentalt fokus. De respekterade motståndarna. Men de hade sin spelidé klar. Och fokuserade på den.

Tack vare att Modo spelade mer avvaktande blev tempot från början inte alltför högt.

Och i den farten matchen inleddes var Färjestad bättre. Tekniskt bättre. Därför kan jag kanske ifrågasätta det spelupplägget från hemmalagets sida.

 

Den stora skillnaden rakt igenom matchen var försvarsspelet. Färjestad hade för det mesta full kontroll.

Modo såg stressade ut och Bernhard Starkbaum i målet var nervös och rörde sig kantigt i målet. Särskilt i den första perioden.

Richie Regehr var bottenlöst dålig i försvarsspelet hela matchen igenom.

Att se en så erfaren spelare agera så nervöst sätter fingret på vilket svårt spel ishockey är.

Men samtidigt förstår jag att det bara blev 20 matcher i NHL för trettioåringen.

 

Matchens momentum låg i det som hände efter 1-0 till Modo efter 9.23 i första perioden.

Knappt en minut efter målet tar Kristian Forsberg en helt onödig crosschecking.

Som efterbörd av det numerära underläget gör Färjestads Joakim Hillding 1-1.

2-1 till Färjestad kommer i powerplay när just Regehr sitter utvisad. Chris Lee, banans mest lysande offensiva stjärna, stänker in målet.

Efter det sluggar sig Modo in i matchen till en 3-2 ledning när hemmalaget med Regehr som huvudperson schabblar till det igen och 3-3 kommer genom Patrik Lundh. För övrigt matchens mest vinnande kampsituation.

 

Färjestads förstakedja med Patrik Lundh, Rickard Wallin och Christian Berglund var banans ledande kedja. Vann många smådueller och hade en tanke med i de flesta situationer matchen igenom. Anders Bastiansen och Marius Holtet gjorde toppinsatser för säsongen. Ari Vallin gjorde mycket rätt i det tysta.

Chris Lee var banans individuella offensiva dominant.


Jag hade utfärdat floppvarning på Lee före slutspelet. Och det är utan tvekan så, att fortsätter Mr. Lee med sitt spel från i går, ska han få det kanske tvivelaktiga nöjet att kröna mitt stora huvud med en dumstrut. Gärna inför en hånande Karlstadpublik.

Av Twitter och mejl att döma är de ganska många.


Bäst i Modo var Niklas Sundström och Per-Åge Skröder. Och kampen Modo bjöd upp med gör denna matchserie långt ifrån avslutad. Men utan tvekan så är det fördel Färjestad. Både i siffror och i totalhockey.

 

Domarna Christer Lärking och Patrik Sjöberg var fullt godkända i en match som hade dubbelt så många händelser som de matcher jag sett tidigare i kvartsfinalerna.

Visst finns sekvenser man kan diskutera.

Men ingen orättvisa skedde. Inte ens i den uppmärksammade incidenten där båda lagen hade för många spelare på banan.

Det var Modo som fick pucken och fördelen. Därför var det OK att utvisningen kom på dem.

Till och med tuffe Uffe i Modo-båset gjorde felbedömningar. Som när han tog ut sin målvakt alldeles för tidigt i fyra mot fyra-läge vid tekning i matchens slutminuter.