Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jonas Esbjörnsson

Esbjörnsson: Ett helvete väntar för AIK

Första matchen är avklarad, första målet gjort, första poängen bärgad.

I kväll smäller det - också för första gången i allsvenskans historia - i Norrlands inland, vid foten av de snöklädda Jämtlandsfjällen.

Men jag tror inte att Östersunds FK kan överraska AIK.

Jag tror att guldfavoriten vet vilket helvete som väntar.

TRE FAKTORER SOM TALAR FÖR ÖSTERSUNDS FK

+ Värvningarna

År för år har tränaren Graham Potter, sedan han tog över 2011, vässat ÖFK med värvningar av okända men spektakulära spelare. Namn som David Accam och Modou Barrow har gjort succé och tagit klivet till större klubbar och ligor. Fouad Bachirou, Brwa Nouri och Michael Omoh skulle kunna göra det snart. Och årets klipp, Saman Ghoddos – hur kunde Stockholmslagens scouter missa att ta pendeltåget till Södertälje och knyta upp honom…?

+ Bredden

Skyttekungen Jamie Hopcutts benbrott i premiären, som ser ut att stoppa honom från spel i upp till ett halvår, var naturligtvis en chock för både honom och laget. Men ÖFK står inte och faller med engelsmannen truppen är sensationellt bred för att vara hos en nykomling. Att fjolårets kanske mest spektakuläre spelare, Michael Omoh, och nye strikern Alhaji Gero av olika anledningar sparades mot Hammarby säger en del om truppens kvalitet.

+ Jämtkraft arena

Östersunds FK:s mäktiga hemmaborg ligger nedanför skidstadion med utsikt mot fjällvärlden och intill nedlagda regementet I5:s övningsskogar. Efter avancemanget till allsvenskan ramas planen numera in av läktare som kan härbärgera upp emot 10 000 åskådare. Publiksnittet och trycket! har från 2011 till i fjol ökat från 766 till nästan 4 000 och gjort ÖFK oerhört svårslaget på sitt konstgräs. Senast ett lag vann här var i oktober 2014...

På väg ut från Tele 2 arena i Stockholm i måndags kväll var de 500 Östersundssupportrarna på plats stolta - men ändå inte nöjda:

– Vi rullade ju ut dem, sa någon bakom mig.

– Vi skulle ha vunnit, sa någon framför mig.

 

++ Så typiskt jämtländskt att aldrig vara riktigt belåten, inte ens efter 1–1 på bortaplan! mot Hammarby i en historisk premiär som för inte särskilt länge sen kändes som en utopi…

För bara några år sen, våren 2009, låg jag i grässlänten bakom ena målet på Brunna IP i Norsborg och led.

Det var match i division 1 Norra, Arameisk-Syrianska mot Östersunds FK.

Det var… ärligt talat inte mycket till match. De små, kvicka, spelarna i Arameisk-Syrianska sprang ifrån och rullade ut trögfotade östersundare efter konstens alla regler - och skaffade snabbt en trygg 20-ledning.

När matchklockan tickade upp mot 90 minuter lyckades ÖFK till slut få iväg ett vettigt inlägg mot straffområdet som Bobo Sollander kraftfullt nickade i mål till reducering, 2–1. Under de tre-fyra stopptidsminuter som därefter följde fick vi se en vild forcering i jakten på en kvittering.

Förgäves.

Dessbättre.

++ Jag minns att jag tyckte att det hade varit ett rån om ÖFK hade lyckats få med sig en poäng.

++ Jag minns att jag inte direkt brydde mig när ÖFK året efter, 2010, åkte ner i tvåan.

 

När Östersunds FK under sina 45 första allsvenska minuter spelade ut Hammarby - inför nästan 32 000, på deras egen hemmaplan! - och Saman Ghoddos slog in den allsvenska premiäromgångens vackraste mål sände Jämtlands stolthet en chockvåg genom svensk fotboll.

++ Jag kan förstå att den breda fotbollspubliken blev förvånad.

++ Jag har svårare att förstå att alla så kallade experter blev lika tagna på sängen jag menar, det är ju så här ÖFK spelat fotboll i några år nu.

 

Den där degraderingen till division 2 var det bästa som kunde ha hänt.

Det blev startskottet på ett projekt vi (s)urjämtar länge betraktat med viss skepsis men som nu inte längre känns helt orealistiskt: frispråkige ordföranden Daniel Kindbergs galna vision om att göra Östersunds FK till svenska mästare.

Det var Kindberg som värvade Graham Potter, som i premiären i måndags fick Nanne Bergstrand att framstå som föråldrad. Det är Potter som sjösatt den framtidsfotboll, som på Tele 2 arena fick Hammarby att se ut som en kvarleva från stenåldern och som nu får experter att jämföra ÖFK med Barcelona och Bayern München.

Vi ska naturligtvis sansa oss… men jämförelsen är inte helt fel.

Och vem vet vad som händer i ett längre perspektiv om man fortsätter spela så här? Om man blir en ännu attraktivare klubb för lovande spelare som vill uppåt och framåt i karriären? Om Potter väljer att nobba de anbud från större klubbar som garanterat kommer att komma…?

++ Det mest intressanta av allt: jag tror inte ett ögonblick på att Nanne Bergstrand och Hammarby blev lika överraskade som alla experter i måndags - de har ju för f-n mötts ett antal gånger sen ÖFK vann först division 2 (2011) och sen division 1 (2012) och gick upp i superettan.

++ Jag är övertygad om att Hammarby visste förbaskat väl vad som väntade precis som Andreas Alm och AIK gör i kväll – men att man helt enkelt har samma respekt för denna spelskickliga nykomling som för… ja, Champions League-laget Malmö FF.

 

I kväll skrivs nästa kapitel i sagan:

Fotbollshistoriens första allsvenska match på jämtländsk mark. Inför nya publikrekordet på närmare 8 500 åskådare dubbelt så många som såg den snöskotercrosstävling (!) som fram till för bara två år sen var rekordnotering på Jämtkraft arena framför tv-tittare som redan tagit Fouad Bachirou, Brwa Nouri, Saman Ghoddos & Co till sina hjärtan.

++ Jag tänker inte utlova något mot guldkandidaten AIK, men tror att Östersundssupportrarna också den här gången kommer att gå hem stolta…

++ …ja, kanske till och med nöjda.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!