Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Zlatan har bränt broar utan att någonsin se sig om

Starka reaktioner efter Zlatans köp av andelar i Hammarby.
Zlatan Ibrahimovic framför Malmö stadion 2002.Foto: RONNY JOHANNESSON
Zlatan i Malmö vid invigningen av statyn i oktober 2019.Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ja visst gör det ont när illusioner brister.

Ont att se den man älskat och försvarat i ett nytt ljus. 

Att behöva erkänna att en del av den kritik som framförts mot honom genom åren kanske faktiskt inte varit helt ogrundad.

Bara dem vi älskar har makt att såra oss.

Den vrede vi nu ser riktas mot Zlatan Ibrahimovic är av den sort som bottnar i behovet av att ha någon att älska och avguda. En ilska värd att begrunda även för den som inte följer med i fotbollsvärldens alla turer. 

Zlatan är en av vårt lands största makthavare på många plan. Rik, inflytelserik och med ett medialt genomslag få kan drömma om.

När han nu köpt in sig i Hammarby stormar MFF-fansen med de försmåddas skummande indignation. Hans staty och hem har vandaliserats, hot och hat haglar ner över den förlorade Malmösonen.

Lika mycket som två rivaliserande klubbar är det Malmö mot Stockholm, Skåne mot huvudstaden.

I en sargad stad är behovet av symboler och idoler lika stort som viljan att stå stolta i motvinden.

Zlatans framgångssaga har fått spegla en hoppets klassresa. I hemmen i de områden där barn alltför ofta föds för att gå till spillo i utanförskap har han varit hjälten i godnattsagorna. Men han har också varit, och är, en idol för så många andra. Samt en polariserande person med en närmast unik förmåga att provocera och väcka känslor, åt alla håll.

Mest av allt är han en man som alltid gått sin egen väg och bränt broar längs resan utan att någonsin se sig om. Att han skulle bränna ner även den som bär tillbaka till hans barndom var för den som känner Zlatan inte alls oväntat.

Jag har aldrig för ett ögonblick trott att han skulle återvända till Malmö. Han är i slutändan inte lojal mot någon annan än sig själv och i det lägger jag ingen som helst värdering, jag bara konstaterar det.

Men för dem som velat läsa in egenskaper hos Zlatan som han egentligen inte har, för dem gör det ont nu. Att se gudar falla smärtar, jag vet. 

Ingen smärta rättfärdigar dock de senaste dygnens hatstorm. Jag är en av dem som aldrig letar bortförklaringar för folk som beter sig illa. Men förvånad över svekdebatten, över känslostormen, är jag däremot inte.

Vi behöver alla våra kulörta lyktor att lysa upp livets grå väg med. Fotbollsspelare, artister, skådespelare, fotomodeller, Youtube-profiler, stora politiska ledare, miljöhjältar – folk att älska och följa, på alla nivåer. Men också folk att kanalisera vår vardagsvrede mot.

Jag minns själv min besvikelse första gången jag i jobbet skulle intervjua en känd programledare jag alltid beundrat, och han var så obeskrivligt dryg och nedlåtande mot mitt skälvande unga reporter-jag. Genom åren har jag sen genom arbetet mött en uppsjö av kändisar, även på högsta internationella nivå, och för länge sen förlorat alla illusioner om att de skulle vara människor att se upp till bara för att de gör sig bra på en filmduk eller fotbollsplan.

Men vi människor klamrar oss fast vid det vi har, ofta mot bättre vetande. I en tid när allt färre tror på våra gamla gudar behöver vi nya. En partner som ska jaga bort nattens tomhet, ett fotbollslag som ska lyckliggöra oss.

Någon eller något att tro på, att hålla fast vid, när allt annat är i orolig rörelse. Svårfångat, svårförståeligt, svåruthärdligt.

Zlatan framställer gärna sig själv som gudasänd. Från de höga höjderna blir fallet hårdare i ögonen på dem som inte velat se honom som mänsklig, med fel och brister likt oss alla.

För nog går det att leva utan någon att dyrka. 

Men i tomrummet som uppstår ekar vredens smärta mot väggarna.