Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Menade inget illa – det är det allvarliga

Ada Hegerberg och Martin Solveig under gårdagens gala. Foto: CHRISTOPHE ENA / AP TT NYHETSBYRÅN
Ada Hegerberg blev första kvinna att vinna Ballon d'Or. Foto: YOAN VALAT / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Hon kan skjuta, dribbla och göra mål. Bäst i världen på damsidan.

Ändå fick Ada Hegerberg frågan om hon också kan twerka. 

Klassiskt förminskande av en kvinna.  

Men jag tror, faktiskt, att den dumma frågan kan leda till något bra för damfotbollen.

Kan du twerka?
Den franske kändis-dj:n Martin Solveigs fråga till den norska Lyon-stjärnan Ada Hegerberg.
Kan du tänka?
Den fråga alla på plats och runtom i fotbollsvärlden ställde sig där vi satt och guldfiskgapade inför sexismen.

Solveig står alltså på scenen en historisk kväll, då en kvinna för första gången tilldelades anrika France Footballs Ballon d’Or. Då finner han det lämpligt att fråga vinnaren Hegerberg om hon kan juck-dansa. Reaktionerna i både traditionella medier och sociala medier blev starka, med såväl kvinnor som män som värjde sig mot det som var ett klassiskt förminskande. En kvinna får som bekant gärna vara kompetent men inte förrän hon också är söt/ler/kan dansa/fotas lättklädd eller på annat sätt spela den förväntade kvinnorollen, är hon under kontroll.

Ofarlig, oskadliggjord, inte längre ett hot.

Nej, jag är inte en av dem som har problem med en fräckis eller tycker att man aldrig får driva med kvinnor, tvärtom. Den som ger sig in i leken får leken tåla.

Inte heller kräver jag millimeter-rättvisa och gör jämförelser rakt av med herrfotbollen. Damfotbollen är en förhållandevis ung sport, i snabb och kontinuerlig utveckling. Herrfotbollen är en miljardindustri och det är rimligt att intresset för den ger helt andra pengar och resurser.

***

Damerna bör fortsätta att kämpa både för mer resurser från nationsförbunden samt Uefa och Fifa men också för att växa på egen hand och få mer publik och sponsorer. Jag tror rätt lite på att klaga och betydligt mer på att marknadsföra sig vinnande och positivt. Men från det till att inte bemötas med respekt är steget sjumilalångt. Det Ada Hegerberg utsattes för satte en än en gång, i direktsändning inför mångmiljonpublik, fingret på hur mycket arbete som återstår för att få en fotboll och värld där kvinnor tas på samma allvar som män. En värld där Guldbollen-vinnare intervjuas och hyllas på samma sätt, oavsett kön.

Jag vet själv hur ont det gör att behöva försvara sin kärlek till fotbollen. Från det jag började spela som sjuåring till i dag då jag är tränare för min ena dotters lag och ser hur både hon och den storasystern fortfarande, år 2018, då och då möts av fördomar.

***

I mitt arbete är jag också mycket i Italien, där fotbollen är en del av själva livsnerven, men där motståndet mot kvinnors fotboll ännu är utbrett.

Visst är de fysiska skillnaderna mellan könen enorma. Det innebär inte att fotbollen inte tillhör alla och att den inte kan fylla en liten flickas eller kvinnas hjärta med samma glödande passion som en pojke och mans. Ada Hegerberg var kyligt lugn på scenen och avfärdade Martin Solveigs fjomperier. Hans ursäkter efteråt har varit lama men helt säkert uppriktiga.

Han menade inget illa. Det är det som är det riktigt allvarliga. Att skämta sexistiskt på en kväll som var en milstolpe i kvinnohistorien kom självklart för honom, som en kul liten grej i förbifarten.

Det är därför jag ändå skulle vilja säga: intet ont som inte för något gott med sig. Händelser av den här typen sätter fokus på problemen och ökar medvetenheten hos alla.

Martin Solveig lär nog twerka, förlåt tänka, först innan han talar nästa gång.

Och Ada Hegerberg, hon lämnade galan som den segrare hon var och firade i natten med sin historiska guldboll.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!