Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Jag undrar om Zlatan orkar med EM-spel

Foto: ALBERTO GANDOLFO/PACIFIC PRESS/S / ALBERTO GANDOLFO/PACIFIC PRESS/S SHUTTERSTOCK

Han är själva sinnebilden av framgång.

Oövervinnerlig, evig, ohejdbar.

Zlatan Ibrahimovic.

Mannen, myten. 

Men i slutändan ändå mänsklig.

Hans kropp är trött och frågan är om den orkar bära honom igenom EM.

Jag åkte längs motorvägen från Turin häromdagen. På väg från att ha bevakat Milans triumfartade, oerhört viktiga seger mot Juventus. 

På färd mot Milano och dåliga nyheter.

I min telefon duggade beskeden om Zlatans onda knä lika tätt och dystert som regnet mot vindrutan. Att säsongen i serie A var över stod helt klart i de rapporter jag fick från mina Milan-kontakter och italienska kolleger. Om även EM var i fara var oklart och så är det ännu. Beskeden är många och varierande. Här i Italien spekuleras och konspireras det vilt; Zlatan måste opereras, han ska undersökas i USA, han överdriver sin skada för att vila sig i form till EM – teorierna är lika många som obekräftade. 

Intresset här för vår störste fotbollssvensk är enormt, även om säsongen med Milan är körd, han missar de två matcher som återstår. Zlatan har det år som gått blivit större än någonsin här i Italien. Mina kolleger på Gazzetta dello Sport kommer att följa få landslag i EM förutom Gli Azzurri. Sverige är ett av dem och anledningen är förstås Ibra. 

Sättet han tagit sig tillbaka till den absoluta toppen vid så hög ålder lämnar få oberörda. Med sin nya stil där han fortfarande håller en högtflygande profil men också lämnar ett utrymme för eftertanke och ödmjukhet har han dessutom blivit mer folkkär än förut, både i Sverige och i Italien.


Därför växer ängslan i kapp med frågetecknen kring hans EM-medverkan. Det svenska landslaget har klarat sig bra utan Zlatan under Janne Anderssons ledning. Men vi som satt på Friends arena en bittert kall mars-kväll och såg Ibras comeback såg hur mycket han kan tillföra ännu. Ja, det går långsammare och han rör sig mindre. Men hans assist, hans rutin, hans pondus på världsnivå, den respekt, stjärnstatus och kunskap han tillför, är ovärderligt. Det fanns en tid när han stundtals var en splittrande faktor, under för svagt ledarskap, men så är det inte nu. Zlatan har också själv mognat, som de flesta av oss med åren. Han vet att solnedgången är nära och vill rida rakt in i den som hjälte och vinnare, en sista i gång, i detta EM.

Ja, han har förlängt med Milan en säsong till och han drömmer om VM. Men i oktober fyller han 40 år, så det är klokast att ta en dröm i taget. 

Det är ju så lätt att låta sig förföras av längtan, att ryckas med av önskan att få uppleva en återkomst som känns som slutet på en film.

Zlatan tillbaka i blågult, som en ny mer ödmjuk och mogen härförare för laget och landet. På väg in i ett mästerskap som är mer efterlängtat än något, efter att ha skjutits upp under en lång mörk svår tid för hela världen. Vi är många nu som drömmer om en magisk EM-sommar, som förtjänar det, att försiktigt samlas och njuta fotboll tillsammans. 

Zlatan är en av dem som vi sätter vårt hopp till, en av dem som ska skänka magi åt folket. 


Jag har följt honom i jobbet sedan 2003, då han var en kaxig 21-åring med allt att bevisa, en hel värld att erövra. Nu står vi här 18 år senare och han har inget att bevisa, men med en fortsatt lika hungrig själ.

Zlatans låga slocknar aldrig. Inombords är han oändligt mycket starkare och vackrare nu än den oslipade unga diamanten då. 

Men hur mycket han och vi i media än må bygga bilden av ett lejon, en övermänsklig, okrossbar man så borde vi veta bättre. Det har varit en lång, lång säsong där han spelar i serie A mot spelare som är 10, 15, 20 år yngre. Det sliter oerhört. Alla skador på slutet visar att Zlatans kropp är trött och konstigt vore det annars.

Det förvånar mig inte det minsta om han tar sig tillbaka i tid till EM, hans vilja kan förflytta berg. Men bortom att alla förväntningar och all förväntan bör vi minnas att Zlatan må kunna trotsa alla spelets regler. Men mot tiden, den grymma, obevekliga, strider också de största förgäves. 

Allt förgår, också det högsta berg ska nötas ner och bli till sand, spolas bort med vågorna och bli till allt mer avlägsna minnen på en glömd strand. 

Det vet Zlatan, tro mig. Och just därför är han så angelägen om att vara med så länge det bara går och spela EM, trotsa tidens lagar. 

Vi får se om han vinner också den här matchen.