Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Bilderna på Zlatan lovar gott för Milan

Foto: MATTEO BAZZI / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: ANTONIO CALANNI / AP TT NYHETSBYRÅN

MILANO. Längtan har varit så lång, saknaden så stor.

När Zlatan sprang in på San Siro gick som en samfälld, förlösande suck över stadion.

Cirkeln var sluten, Ibra tillbaka där han hör hemma.

Tio minuter hade gått av andra halvlek när ridån gick upp, för Zlatans andra akt. I Milan, i Italien, i toppfotbollen. En akt som är den största utmaning han antagit sig och just därför så smärtsamt skön, präglad av mod och vemod.

Inget är som det var för åtta år sen, sant. Men det vi såg en första glimt av i Milan-Sampdoria är något nytt, något som anades så fort Zlatan landat i Milano.

En Zlatan som talar med på samma gång beslutsamhet och återhållsamhet. En Zlatan som på planen visade tålamod och uppmuntran inför sina lagkamrater. 

En Zlatan som bara behövde några minuter på planen för att blixtra till, vara på rätt plats, skapa lägen och visa en precision i sina passningar som fick kollegerna på pressläktaren att utbrista i ”bello” och ”perfetto”.

Zlatan skapar ordning

Att resten av laget är en skugga av den stjärnparad Zlatan spelade med 2010 till 2012 vet alla.

Men redan efter så här få dagar säger tränare Pioli och andra med insyn i Milans omklädningsrum och träningar att Zlatan skapar ordning, får med sig de yngre, får dem att lyssna. 

Pondusen, erfarenheten och kunskapen han för med sig är ett vapen i sg.

Det synes – och hördes - redan på uppvärmningen.

Trettondagen hade kommit med sol över Milano, över San Siro, över fansen som var drygt 58.000, med hjärtan sprängfyllda av iver att se sin konungs återkomst. Visst var det bitande kallt, visst fanns också tvivel i försnacket, med all rätt. 

Kommer Zlatan att hålla, kommer hans tålamod att räcka och hur stor skillnad kan han egentligen göra, vid sin ålder, i detta Milan? 

Jag satt i Milan TV och pratade om just detta när vi tystades av hela San Siros samfällda rop.

Bedövande, berusande. Zlatan hade äntrat planen för uppvärmning, lika full av känslor som supportrarna.

Applåderna han gav de yngre lagkamraterna bådar gott

Tillbaka i Italien, där han började som skinande ung och hungrig i Juventus, växte i Inter och där han slutligen hittade hem i Milan, efter besvikelsens Barcelona.

Exilen när han 2012 såldes mot sin vilja till PSG och sen vandrade vidare, blev lång. Men på något sätt tycktes det förutbestämt, oundvikligt, att Zlatan förr eller senare skulle återvända till Milan.

Redan med sin blotta närvaro har Ibra återfört hopp, säljer tröjor, vinner hjärtan. Utanför stadion lyste Milan-halsdukarna med budskapet ”IZ back” och även om ingen rödsvart supporter glömt 0-5 mot Atalanta före jul fanns förväntan i luften.

Och Zlatan gjorde ingen besviken. Det blev ingen seger, det blev inga mål, dagen slutade i ett 0-0. Det han visade på planen lovar mer. 

Känslan han behandlar bollen med och applåderna han gav de yngre lagkamraterna även efter usla avslut och missade passningar bådar gott. 

Zlatan har gjort allt rätt hittills, sen ankomsten till Milan, i sin nya roll som ledare, som församlingens klippa, den som ska stå stark och lugn i stormarna. 

Kan han behålla det lugnet, kombinerat med hunger och vilja, blir det här en högst intressant vår i Milano.

Trots den enda poängen var applåderna fler än busvisslingarna efteråt. Mycket måste bli bättre än, i Milan. Men för första gången på länge blickar alla framåt med en känsla av tillförsikt och det är Zlatan som har kommit med den.