Henrik Rydström

Henrik Rydström: Konstiga gräset ger ett annat spel

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Här sitter Henrik Rydström och tar igen sig på Borås Arena. Rullar bollen för snabbt, som den gärna gör på konstgräs, omöjliggörs chanserna till bra spel, menar Rydström.
Foto: Lennart Rehnman

Henrik Rydström gillar konstgräs. 

På vintern. 

Men att orter som Borås och Gävle väljer att permanent anlägga konstgräs ser han som en stor gåta. 

KFF-stjärnans inställning är solklar: Mjuka planer, med naturgräs, riktigt gräs, gräs som luktar, som lever - det borde alla fotbollsmatcher spelas på.

Du springer och springer, men aldrig kommer du fram. Till bolljäveln.

 Den rullar, glider, svävar fram på det konstiga gräset, ibland tycks den leva ett eget liv, helt frånskilt oss spelare och vi försöker lära känna den, lära känna den på konstgräsets premisser, lära känna den i sin egen hemmiljö. 

Glöm underlaget

 Men precis när vi tror att vi har knutit an, precis när vi tror att vi har en relation sviker den oss – då rullar den plötsligt snabbare än någonsin.

 Krönikören Johan Esk hyllade konstgräs häromveckan i Dagens Nyheter och han tar till klyschan som har sagts allt sedan Tipshallarnas begynnelse: ”På köpet får svensk fotboll framtida generationer med lysande teknik.”

Aha, så hur bra teknik en spelare utvecklar beror alltså på underlaget? 

 Mig veterligen får brasilianska spelare tämligen god och funktionell teknik genom att spela fotboll i tung sand på stranden och borde det egentligen inte vara mer utvecklande att från barnsben träna och spela på jordplättar, på ojämna planer, på usla planer och inte vänja sig vid en perfekt yta? 

 Att på så sätt träna upp reflexer, lära sig det oförutsägbara? Och vi har redan generationer som är uppväxta på konstgräset och se hur bra det går för dem. 

Helt okej - vintertid...

 Jag gillar emellertid också konstgräs. Vintertid. Men inte för teknikens skull utan för att det tidigare handlade om sex månader om året iförd byxor förstärkta med bävernylon, gruskorn i ögonen, vattenpölar, isfläckar, blytunga bollar som hoppade på de små och snart stora högarna av grus som bildades vid varje start och stopp. 

Vintertid, alltså. Men att orter som exempelvis Borås och Gävle väljer att permanent anlägga konstgräs i stället för naturgräs är en stor gåta. 

 Jag säger detta utan förlorarens bitterhet. För Kalmar FF har bra facit på konstgräs, även om vi fick stryk av Elfsborg i Borås för två veckor sedan. Vi bemästrar alltså det konstiga gräset, men ändå tycker vi inte om det. Varför?

För att det blir ett helt annat spel. 

Snabb rull är otäckt

 Vissa hävdar att spelande lag gynnas av den snabba bollrullen. Att bra lag, vad nu bra lag är för något, gynnas av underlaget. Kanske. Men samtidigt har allting en gräns. Rullar bollen för snabbt, som den gärna gör på en vattnad konstgräsplan (eller på en hårt stampad och vattnad plan på Råsunda) omöjliggörs chanserna till bra spel. För paradoxalt nog blir inte spelet snabbare bara för att det är lätt att få fart på bollen, snarare blir följden den motsatta. När du vet att en boll riskerar att rulla ifrån din lagkamrat slår du den helst PÅ honom. Då blir det statiskt spel, omständligt spel, många tillslag i varje situation och lagen står och väntar på varandra.

Snabb rull är en otäck sak. Hårda planer en annan. Dobbarna blir verkningslösa, man får inget bra fäste, det känns hela tiden som om man ska halka, som om man springer ovanpå underlaget. 

Bollar från yttre rymden

 Det skapar en osäkerhet, man blir tveksam, avvaktande. Tänk om jag halkar och som om inte allt det här vore nog spelar vi säkert med en Adidasboll på betonggolvet och Adidasbollar är som studsbollar och betonggolv och studsbollar är ingen bra kombination – och i 90 minuter springer vi omkring och försöker plocka ner bollen från yttre rymden.

 Det är därför som jag gillar riktigt mjuka planer. Där man får fäste. 

 Att bollen sedan kanske stannar och rullar trögt eller till och med hoppar på någon ojämnhet gör inte så mycket. 

Mjuka planer, med naturgräs, riktigt gräs, gräs som luktar, som lever – det borde alla fotbollsmatcher spelas på.



RYDSTRÖMS TRE VAL

 Jonas Wallerstedt

 Jag avskyr karln. Han gör inte många mål under en säsong, men mot oss vaknar han till och gör minst två. Varje gång vi möter Blåvitt. Oerhört irriterande.

 ”Pippo” Inzaghi

 Det finns de som ogillar ”Pippo”. Vilka klåpare! Hans barnsliga lycka över varje mål är ovärderlig för ett lag. Och underbar för oss åskådare att bevittna. Trillar han lätt? Äh, det är en myt. Pippo spelar pragmatiskt.


 Livorno

 I princip klara för degradering till Serie B. Det gör allt lite ont i hjärtat.


Av Henrik Rydström

 Allsvensk fotbollsspelare i Kalmar FF