Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Nordström

Walter Gretzky var den genuine hockeypappan

Foto: NATHAN DENETTE / AP TT NYHETSBYRÅN

LOS ANGELES. Hockeyvärlden har sorg.

Wayne Gretzkys pappa, Walter, gick bort under torsdagen efter en tids sjukdom.

Det var den 82-årige telefonbolagsarbetaren, som gjorde sin äldste son till ”The Great One”.

Walter Gretzky var den genuine hockeypappan.

– Han var inte bara hela Kanadas hockeypappa, han var hela världens störste hockeypappa, slog tv-kommentatorn Gord Miller hos TSN fast när nyheten kom ut under natten till fredagen, svensk tid.

Det var Wayne som bekräftade uppgifterna om sin pappas bortgång via sociala media. Walter Gretzky led sedan några år tillbaka av Parkinsons sjukdom och somnade in i sitt hem i Brantford utanför Toronto.

Jag hade förmånen att få träffa Walter Gretzky vid några tillfällen under 80- och 90-talet i samband med Canada Cup och intervjuer med Wayne.

Walter var en person, som gillade att umgås alla typer av människor. Han jobbade vidare på det kanadensiska Televerket, Bell Canada, även sedan Wayne hade blivit världens mest omskrivne hockeyspelare och radade upp rekord på rekord.

Troféerna hamnade i ett speciellt rum i källaren av Waynes föräldrars hus i Brantford. Walter var förstås stolt över Waynes alla framgångar, allt hade ju börjat med den där lilla rinken Walter spolat upp på baksidan av huset på 60-talet. 

Men Walter svarade alltid att han var stolt över alla sina barn när folk frågade hur det var att vara pappa till ”The Great One”.

Hockeyexperterna i Kanada fyllde tv-kanalerna i natt med hyllningar till Walter Gretzky och historierna var många.


Själv är mitt bästa minne av Waynes föräldrar, mamma Phyllis och pappa Walter, från kaoset i Copps Coliseum i Hamilton efter Kanadas seger över Sovjet i Canada Cup 1987.

Den där dramatisk finalen, där alla tre matcherna slutade med 6-5-segrar. Den första i Sovjets favör, de två sista gick till Gretzky och kompani.

På väg till det kanadensiska lagets omklädningsrum efter slutsignalen när allt hade avgjorts såg jag Waynes föräldrar i korridoren utanför omklädningsrummet. De var naturligtvis jätteglada, deras äldste son hade just spelat fram Mario Lemieux till segermålet. Vi växlade några ord, då jag hade träffat dem tidigare, innan jag skyndade in i trängseln i omklädningsrummet.

Ett stort pressuppbåd hade omringat Wayne och sög åt sig alla ord, som kom ur hans mun. Han svarade på frågor samtidigt som han oroligt tittade sig omkring. Jag stod i tredje ledet och kunde inte höra mycket.


Plötsligt tittade Gretzky på mig, klev fram och viskade i mitt öra.

– Har du sett mamma och pappa?

– Ja, de står i korridoren här utanför omklädningsrummet. Jag pratade kort med dem på vägen in, svarade jag.

– Kan du inte gå ut och hjälpa dem in? frågade Wayne.

– Hm, jag vet inte om jag kan få in dem förbi vakterna. De är stenhårda, försökte jag och tänkte att det kan väl någon i Team Kanadas ledarstab ordna.

Men det var för sent att börja tjafsa. Wayne Gretzky ville dela sin glädje med sina föräldrar och ha dem inne hos sig under firandet i omklädningsrummet.

När de tog rygg på mig och vakten i dörren satte upp handen med ett stopptecken höjde jag rösten och sa:

– De är Gretzkys föräldrar och han vill att de ska få komma in i omklädningsrummet!

Det tog några sekunder innan vakten kände igen Walter.

Och in kom de.