Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Daniel Kristoffersson

In Janne we trust – slutspelshoppet lever

Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Vem behöver en anfallare av högsta klass. 

Vi har ju Granen. 

Lagkaptenen som numera är svensk fotbolls landsfader säkrade segern mot Turkiet och hoppet om slutspel lever. 

Janne Andersson visade återigen fingertoppskänsla.

Laget Sverige visade återigen att ingenting är omöjligt. 

Vi var väl en del som höjde på ögonbrynen när Janne Andersson släppte startelvan till matchen mot Turkiet. 

En match som Sverige behövde vinna för att ha en chans att vinna Nations League-gruppen och på så vis också ha chansen att i förlängningen säkra en plats i EM-slutspelet 2020. 

Att vinna gruppen skulle vara ett stort steg på vägen. 

Jo, jag vet också att upplägget med Nations League är aningen långsökt och det är väl kanske få som fortfarande förstår det. Men trots att det behövdes en seger var det inte jättekonstigt att Janne satsade på en ultradefensiv startelva. 

Årets mittfältare, Viktor Claesson, som anfallare tillsammans med Markus Berg, Jakob Johansson som defensiv mittfältare bredvid Albin Ekdal och ut med Sebastian Larsson som högerytter och Martin Olsson på mittfältet. 

Ultradefensivt var det här.  

Trots det defensiva tänket och trots det faktum att Sverige är rankade på 17:e plats på Fifa-rankingen och Turkiet på 38:e, var det svårt att klandra den gode Janne för valet av startelva. 

Ingen kreativ mittfältare och nummer tio som Emil Forsberg fanns tillgänglig. 

Och anfallet ska vi inte prata om. 

***

Herregud vad Blågult lider av att inte ha någon goalgetter av högsta kvalitet.

Isaac Kiese Thelin, 19 mål i Belgien och tvåa i Belgiska skytteligan förra året, står inte alls högt i kurs hos förbundskaptenen och John Guidetti, som gjorde mål mot Slovakien senast, är ungefär lika het. 

Och jag kan inte rå för det, men när jag tänker på anfallssituationen i landslaget, slår det mig att jag undrar vad som hade hänt med en sån som Alexander Isak om han valt något annat än Borussia Dortmund. 

Om han hade fått speltid i en holländsk eller belgisk klubb under hösten? 

Hade han inte varit given i en svensk A-landslagstrupp då om han fått speltid och petat in någon balja här och där? 

Konkurrensen är, med Janne Anderssons ögon sett, inte direkt mördande. 

Men det här svenska landslaget ser inte ut att behöva en anfallare av världsklass. 

Laget Sverige har gjort det ingen. En sådan här kväll ska kollektivet hyllas. Backlinjen med "Vigge" ( och i andra halvlek Filip Helander), Granen, Lustig och en briljant Ludwig Augustinsson. 

En heroiskgt kämpande Martin Olsson på mittfältet, där Jakob Johansson kastade in i hetluften och levererade direkt. För att inte tala om Robin Olsen, herregud vad bra han är. 

Visserligen var det knappast en vacker seger mot Turkiet i Konya. 

Sverige bjöd inte på någon bländande fotboll, fina linjer i anfallsspelet eller tiki-taka. 

Men Sverige vann. 

Sverige tog tre poäng. 

Vem kan kräva mer? 

***

Och det var den så utskällde, så hånade Marcus Berg, som låg bakom segern. Han ordnande straffen som vår alldeles egen landsfader Andreas "Granen" Granqvist satte dit på bästa möjliga vis. 

Så bra. 

Så vackert. 

Så välförtjänt. 

Det här var en taktisk triumf signerad Janne Andersson och Peter Wettergren. I andra halvlek var det klasskillnad. 

Segern innebär att hoppet om slutspel  nu i allra högsta grad lever. 

Sverige har allt i egna händer inför matchen mot Ryssland hemma på Friends på tisdag.  

Efter förlusten hemma mot Turkiet och svajigt spel i träningsmatcherna trodde många att Janne Andersson skulle bli ifrågasatt efter smekmånanden och hyllningarna efter succén i Ryssland. 

Så blir nu inte fallet. 

Inför matchen mot Ryssland borde alla blågula supportrar och belackare istället ställa sig upp och unisont skrika ut: "In Janne we trust." 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!