Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Daniel Kristoffersson

Blåvitt fick AIK att se ut som ett juniorlag

IFK Göteborg vann stort mot AIK.Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Marcus Bergs eventuella återkomst hade slagit ner som en bomb under måndagen. 

Ändå var inte det den stora snackisen i Göteborg när kvällen var över. 

3-0-segern och den totala överkörningen av de regerande svenska mästarna AIK kommer det pratas om länge om i stan - och det går inte sluta imponeras av Poya Asbaghis lagbygge 2019. 

IFK Göteborg är tillbaka på riktigt.

En bit in på den andra halvleken gungade den övre delen på Ullevis långsida.  Blåvitts klack sjöng om SM-guld - och det måste nästan ha varit så att den blåvita delen av Ullevi fick flashbacks till 2007.

Att hemmaklacken sjöng om SM-guld kanske tydde på ett viss mått av hybris, men med tanke på hur första halvleken hade sett ut mot regerande svenska mästarna AIK var det inte så konstigt att det smög sig in lite hybris hos både hemmalaget och hemmafansen. 

Ett IFK Göteborg utan Lasse Vibe, Amin Affane, Sebastian Eriksson, Junes Barny och Nzuzi Toko hade kört över AIK fullständigt. 

Fått svenska mästarna att framstå som ett juniorlag. 

Backlinjen näst intill felfri

Många av de rutinerade spelarna i AIK såg nästan paralyserade ut när Poya Asbaghis unga adepter pressade högt, vann allt på mittfältet och skapade stora hål i den annars så stabila AIK-defensiven.

18-årige Alhassan Yusuf var fullständigt lysande och överglänste spelare som Chinedu Obasi och Henok Goitom. Yusuf slutade aldrig att springa och vann i princip alla dueller. Benjamin Nygren var ständigt på hugget och lugnet själv med bollen.  Patrik Karlsson Lagemyr och Giorgi Kharaishvili, båda 22 år, blev matchvinnare och där har Poya  precis den spets som han vill ha. 

Backlinjen med August Erlingmark i spetsen var näst intill felfri och förutom en misslyckad konstspark lyckades den svartgula offensiven knappt med någonting. 

AIK:s annars så stabile målvak Oscar Linnér hade ingen rolig kväll. Han var extremt darrig och var ute och cyklade mer än en gång. Men det är knappast han som den här förlusten ska skyllas på.  

Att AIK blir så överkörda som det blir i första halvlek tyder på att Rikard Norling har bra mycket att fundera över. Det har sett för lojt ut och för oinspirerat ut lite för ofta. Hur det nu kan göra det i ett rivalmöte mot IFK Göteborg. Och när AIK:s defensiv inte fungerar finns inte så mycket kvar. 

Hittills har det svartgula laget, som är fullproppat med anfallare när det i stället behövs kreativ kraft på mittfältet, mäktat med fyra mål på sex matcher. 

Uselt är bara förnamnet. 

Alldeles för bra för bottenstrid

Men det här var IFK Göteborgs kväll och 3-0-segern är det slutgiltiga tecknet på att IFK Göteborg är tillbaka. På riktigt. Det är inget att snacka om längre. 

Det är en sak att vinna mot Helsingborg och Elfsborg. En helt annat att köra över de regerande mästarna med Sveriges bästa defensiv. 

Om Marcus Bergs eventuella återkomst var den stora snackisen i staden innan matchen, var det överkörningen av AIK alla snackade om efteråt. 

Det säger en del om hur bra Blåvitt var. Och efter sex omgångar vågar jag redan nu slå fast att Blåvitt inte behöver bekymra sig över någon bottenstrid. Det här laget är alldeles för bra för det.