Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Friberg

Spelare som hon tar damfotbollen framåt

Foto: IAN LANGSDON / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

LYON. Det var öronbedövande. 

Jublet ville aldrig ta slut. 

VM:s största rockstjärna, Megan Rapinoe, är exakt vad som behövs för att vågen ska fortsätta.

Med gårdagens bronsmatch i Nice i färskt minne, och där de första 20 minuterna som något av det bästa Sverige gjorde under VM, var det lätt att sväva i väg i tanken. 

Det kunde ha varit gult. 

Det kunde ha varit Sverige.  

För det var ju snubblande nära i den där semifinalen mot Nederländerna som gick till förlängning innan Jackie Groenen krossade Sveriges finaldröm. 

Men i stället hade det där orange havet återigen spridit ut sig i Lyon igen. 

Den här gången stötte dock de nederländska fansen på hårdare motstånd, för högskrikande amerikaner är högskrikande amerikaner. 

Om Sverige grämt sig över att ha missat finalen så är det nog ändå inte i nivå med vad Frankrike gjort. 

Det här var ju deras mästerskap, det var nu de skulle ta sig till VM-final. Men värdnationen rök i kvartsfinalen mot USA, det som en del kallat ”den riktiga finalen”.

Den amerikanska maskinen fortsatte att slå ut England, ett annat lag som det också snackades om skulle kunna gå hela vägen, och tog sig till final för tredje VM:et i rad. 

Under hela VM har det dröjt som längst till matchminut 12 innan amerikanskorna gjort mål. 

I finalen mot Nederländerna bröts den imponeranden sviten.

Då släppte allt

Den första halvleken slutade mållös och samtidigt som Sari van Veenendaal storspelade i målet hade amerikanskorna svårt att komma till ordentliga avslut. 

Sedan klev hon fram.

VM:s största rockstjärna, Megan Rapinoe. 

På en straff efter en VAR-granskning – så klart – dunkade hon säkert in 1–0 och allt släppte för USA i samma sekund. 

När Megan Rapinoe satte straffen var guldet hemma, åtminstone kändes det så. 

Rose Lavelles soloprestation som gav 2–0 kändes som en självklarhet på vägen till att USA för fjärde gången i historien fick hämta hem ett VM-guld. 

Inte bara fotboll

Som så ofta har det handlat om så mycket mer än bara fotboll under VM, det gör gärna det när det är kvinnor och inte män som spelar mästerskap. 

Men det är inte så konstigt. 

För aldrig får damfotbollen så stor uppmärksamhet som då, och kanske har den aldrig någonsin fått så stor uppmärksamhet som nu i Frankrike. 

Allra mest har Megan Rapinoe hörts och synts, inte enbart för att hon varit en av turneringens bästa spelare. 

Utan för att hon säger vad hon tycker. Det har varit allt ifrån attacker mot självaste Donald Trump till kritik mot Fifa och det egna förbundet. 

Och det är just spelare som Rapinoe som lyfter damfotbollen framåt.

Efter en våg av publikrekord och satsande storklubbar det senaste året så var Frankrike den perfekta scenen inte bara för att spela fotboll.

Megan Rapinoe har tagit tillvara allt på en och samma gång. 

Det är precis vad damfotbollen behöver, en storspelare som känns mer som en rockstjärna, en begåvad fotbollsspelare som också vågar ta fajten och stå upp för det hon tror på. 

Slet av sig tröjan

Det är nästan på dagen 20 år sedan Brandi Chastain med sin perfekta straff sänkte Kina i förlängningen på Rose Bowl i Pasadena och gav USA VM-guldet 1999. 

Chastain slet av sig tröjan och sjönk ned på knä samtidigt som hon sträckte armarna mot skyn. Det blev bilden och förebilden för en hel damfotbollsvärld då. 

Den här gången är den stora stjärnan och bilden av ett helt VM också en amerikanska.

Megan Rapinoe är precis den som behövs för att damfotbollsvågen ska rulla vidare.

Nu är VM över, och det återstår bara att se om president Trump bjuder in Rapinoe till sitt vita hus eller inte.