Anna Friberg
Premiären av världscupen i skidskytte var efter förra årets flytt tillbaka i Östersund.
Även publiken var där igen och det var upplagt för folkfest och stort stöd för de svenska hemmaåkarna.
Och draget på läktarna var det inget fel på, skidskyttepubliken såg ut att trivas och vara glada över att få vara på plats igen.
Men de svenska skidskyttarna var det mer fel på.
Inför premiären hade det snackats om hur mycket de längtat efter och såg fram emot att äntligen få tävla inför publik igen.
Efter de båda distansloppen i går lät det dock annorlunda.
Visst, alla menade att det var ”jättekul” att tävla framför fullsatta läktare igen.
Men samtidigt: ”Kanske berodde det på publiken, nervositeten, ovanan och förväntningarna”, som gjorde att det gick så urbota dåligt för de svenska åkarna i premiären.
För gårdagens resultatlista var sannerligen inte någon pangstart med svenska ögon sett.
Mona Brorsson blev bästa svenska damåkare på elfte plats. Starkt av Brorsson att få den starten. Och Stina Nilsson, som gjorde sin första distanstävling som skidskytt i världscupsammanhang, hon skött två fulla serier och klarade sig undan med fyra bom totalt. Snyggt av Nilsson.
Jesper Nelin, som inte sällan faller igenom, han blev bästa svenska herråkare på plats tolv. Bra för att Nelin.
MEN, de andra. De åkare som vi har – och ska ha – de allra högsta förväntningarna på.
Herregud, vad hände där?
Undrade vad som i helsike pågick
Hanna Öberg hade hela sju (7!) bom i sin paradgren där hon har både OS- och VM-guld.
Lillasyster Elvira Öberg var knappt bättre med sina fem missar.
Sebastian Samuelsson, som förvisso inte alltid får till det i spåret men alltid är säker på vallen, han hade oväntade sex (6!) bom.
Och Martin Ponsiluoma, ja han var värst av alla med sina åtta bom.
Milt sagt förvånade stod vi journalister, och gissningsvis varenda jäkel på läktarna, på skidskyttestadion i Östersund och undrade vad som i helsike pågick.
Och inte var de som kan de svenska landslagåkarnas skytte allra bäst, skyttetränarna Jean-Marc Chabloz och Johan Hagström, mindre förvirrade.
”Det här var nästan för dåligt för att analysera det, när det blir ett sådant platt fall för hela laget”, sa Hagström efter distansloppen.
Och när Hanna Öberg möte pressen så konstaterade hon att skyttet var ”katastrof” – och log ett brett leende.
För så skrattretande uselt var hennes skytte. Och de andra svenska toppåkarnas också, hela premiären kändes smått komisk.
Också överlägset bäst
Samtidigt, Sverige har aldrig haft en bättre premiär – sett till åktider. På damsidan hade Elvira Öberg överlägset bästa åktiden.
Hade hon ”bara” haft tre bom hade hon blivit tvåa. Elvira Öberg var till exempel hela 45 sekunder snabbare i spåret än suveräna norskan Tiril Eckhoff. Hanna Öberg hade tredje bästa åktid.
Sebastian Samuelsson var näst snabbast av alla herrar, Martin Ponsiluoma fjärde snabbast.
Och om Hanna Öberg bara log åt alla sina bom så konstaterade Samuelsson att ”det hör till ovanligheterna” att han bommar så mycket.
Så märklig var världscuppremiären, Sverige var dåliga – och bäst.
Kanske måste vi i en liten stund förlita oss på att superstjärnan norrmannen Johannes Thingnes Bö har rätt när han sa att: ”det är svårt att skjuta bra när man är jättestark i spåret, man vill så mycket då”.
I dag har de svenska åkarna en ny chans.
Kan man få önska sig lagom bra åkning och betydligt bättre skytte då?