Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Friberg

Priset har förlorat sin glans – bör göras om

Hanna Öberg vann priset i fjol.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL /IBL IBL BILDBYRÅ
Sarah Sjöström med Jerringpriset 2016.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG ALL OVER PRE / PATRIK C ÖSTERBERG / IBL /IBL IBL

Ingen aning om vem som får det i år. 

Men det blir inte någon av våra två största idrottsstjärnor, den saken är säker. 

Och kanske har Jerringpriset förlorat sin glans och storhet. 

I kväll är det dags. Trikåer, benskydd och svettiga shorts är utbytta mot höga klackar, smoking och glittriga klänningar när idrottsstjärnorna anländer till röda mattan i Globen. 

Det finns alltid de som säger att ”ingen bryr sig om Idrottsgalan” och ”ingen tittar på spektaklet”. 

Men det är fel. 

Det räcker att titta på gästlistan, allt från gamla legendarer till nyblivna VM-medaljörer är där. 

Och tittarsiffrorna vittnar år efter år om att svenska folket absolut bryr sig om Idrottsgalan.

Så visst är det kul med alla priser, glamour och festligheter.

Men det är ändå något litet som skaver, och det med priset som många kallar ”det finaste av alla” – Jerringpriset. 

Jag vet inte hur många svenska idrottsstjärnor som jag har mött genom åren som säger att de håller Jerringpriset högst av alla priser som går att få utanför själva tävlandet, oavsett om de har fått ta emot den där glasskålen eller inte. 

Och det är inte speciellt svårt att förstå, för när pris som Bragdguldet och resterande priser på Idrottsgalan utses av en jury så är det ”folket” som utser vem som ska ta hem Jerringpriset. 

Att få den bekräftelsen som idrottskvinna eller idrottsman smäller så klart högt. 

Problemet är bara att det inte riktigt längre känns som att det bara är ”folket” som bestämmer. 

”De försvann för längesen”

I november presenterade Radiosporten de elva nominerade till Jerringpriset 2019. 

Redan i den första utslagsrundan i december rök skidskytten Hanna Öberg och simmaren Sarah Sjöström. 

Öberg med ett individuellt guld, ett stafettsilver samt ett brons i singelmixed-stafetten från VM i Östersund i bagaget.

Sjöström hade även hon medaljregn i VM, ett guld, dubbla silver och dubbla brons. 

Båda har fått Jerringpriset tidigare, så visst kan det vara så att folk tycker att det är någon annans tur nu. 

Men att ”folket” fullt ut avgör vem som ska få Jerringpriset, det stämmer inte helt. 

För det är ingen hemlighet att vissa förbund ligger på hårt i kampanjer via mejl och sociala medier att: ”glöm inte rösta på vår kandidat”, så fort de nominerade släpps på höstkanten. 

Det finns inget som säger att man inte får göra så. 

Men sett till idrottsprestationer känns det ändå lite skevt vilka namn som är kvar när Idrottsgalan i kväll inleds.

Armand Duplantis (friidrott) Jenny Wegner och Josefin Hermansson (bowling), Frida Karlsson, (skidor) damlandslaget (fotboll), Mattias Falck (bordtennis), Stina Nilsson (skidor), Tove Alexandersson, (orientering) och Daniel Ståhl, (friidrott), är de som fortfarande är med i matchen.

Men redan direkt, vid 20-snåret när galan börjar, kommer det att presenteras på scenen i Globen vilka som rök i den andra omröstningen som stängdes redan i fredags. 

Så när det är dags att sätta sig i tv-soffan är det inte möjligt att rösta på till exempel varken Hanna Öberg eller Sarah Sjöström, de försvann långt innan många ens sannolikt börjat funderat på vem de ska lägga sin röst på. 

”Det känns mer rättvist”

Att försöka ta bort att förbund och föreningar ska få lobba för sin kandidat går inte, och det kan väl få vara så. 

Men kanske vore det mest rättvist, både för idrottarna och ”folket”, att man skippade de tidiga utslagsrundorna som antagligen mest lockar de med ett visst intresse, och förbunden med största engagemang att fiska röster.

Låt i stället Radiosportens Jerringpris-jury, utifrån deras kunnande, presentera tio kandidater när Idrottsgalan drar i gång klockan 20, inte tidigare. 

Sedan har alla, folk och förbund, drygt två timmar på sig att avgöra vem som ska vinna.

Det känns mer rättvist och riktigt.  

Som det är nu, med omröstningar som sållar bort stjärnor redan i november, har Jerringpriset förlorat en del av sin glans och storhet.

Och det är synd, för det är ett fint pris.