Anna Friberg
Det är den 13 augusti 2016. I katakomberna under den stora simarenan i Rio står Therese Alshammar och sväljer gråt.
En stund tidigare har hon simmat i mål på sistaplats i semifinalen på 50 meter fritt.
Att Alshammar ens skulle ta sig till OS i Rio hade långt ifrån varit givet, skadekänningar och det var tveksamt om hon ens skulle klara kvalgränsen.
Men hon tog sig dit, till ett sista OS.
För det var ju det Alshammar sa nere i katakomberna, någon sista mindre tävling kunde det kanske bli senare på hösten. ”Men ALDRIG mer ett stort mästerskap”.
Och så helt plötsligt i går.
Herregud, var det ett tryckfel?
När svenska journalister skummade igenom startlistorna för tävlingen i franska Canet där Sarah Sjöström i dag gjorde comeback så var hennes namn där:
Therese Alshammar.
En stund senare pratades vi vid på telefon, Alshammar skrattade mest, men bekräftade att det stämde. Nästan fem år efter att ”karriären var över” så var hon tillbaka. Redo att simma en tävling, och inte bara det.
43-åringen hoppas ta en plats i den svenska OS-truppen.
Har Therese Alshammar gått och blivit helt galen?
Ja, kanske.
Och jag älskar det.
Det går ju att simma ändå
Det är kanske den mest oväntade comebacken någonsin, åtminstone med svenska ögon sett.
När Alshammar själv skulle förklara varför hon – lite i smyg tränat – den senaste tiden, nu gör tävlingscomeback och satsar på ytterligare ett OS, så vet hon inte riktigt mer vad hon ska säga än att:
”Jag älskar att simma”.
Det finns något oerhört stort i det enkla svaret. Det är ett svar som visar hur stor passion Therese Alshammar har till det som hon har ägnat i stort sett hela sitt liv åt.
Alshammar skulle så klart inte göra det om hon inte trodde att hon har liiite till att ge. Simma kan man ju faktiskt göra utan tidtagning och tävlingsbaddräkt.
Men för att sätta det i lite perspektiv.
Det är 25 år sedan Therese Alshammar gjorde OS-debut i Atlanta 1996.
Då var Sarah Sjöström två år.
Men karriären tog fart redan några år tidigare. I EM i Sheffield 1993 simmade Alshammar, då 15 år gammal, in på en fjärdeplats på 100 meter ryggsim. Det var hennes första stora internationella mästerskap.
Den första individuella medaljen kom året efter, ett brons på 50 meter frisim på EM i Sevilla.
2000 på OS i Sydney stod Therese Alshammar på toppen av sin karriär.
Två individuella silver, ett brons i lagkappen.
Alshammars meritlista är snudd på lika lång som en OS-bassäng.
Ändå gör hon det här, och det är ofantligt häftigt.
Det verkar hon inte själv veta
Om Therese Alshammar klarar av att kvalificera sig till OS i Tokyo? Ingen aning, och det verkar hon inte veta själv heller.
Men OM; det skulle ge en perfekt extra stjärnglas att ha en av våra största idrottsstjärnor någonsin i den svenska truppen.
Så stor är Therese Alshammar, som förresten fyller 44 i augusti.