Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Friberg

Handlar om så mycket mer än fotboll – sjukt

Foto: BILDBYRÅN
Foto: XIAO YIJIU / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

RENNES. ”Ni måste fatta hur sjukt det är”. 

Caroline Seger försökte övertyga en hel hög journalister. 

På onsdag spelar Sverige VM-semifinal.

Men det sjuka är att det handlar om så mycket mer än fotboll.

Om det var en tryckande stekande hetta i går, så var det andra temperaturer i Rennes i dag. Halvmulet och kvicksilvret hade på morgonen sjunkit till knappt hälften av gårdagskvällens mer än 35 plusgrader.

Och kanske var det exakt det som de svenska spelarna behövde, vakna i sitt slott på den franska landsbygden. I rum som dagen innan varit kvava och fyllda av förväntningar och nervositet, men nu med mer klar luft – och en plats i semifinalen. 

Det känns fortfarande snudd på lite overkligt att skriva det. 

Kanske inte just det att Sverige tagit sig till semifinal, men att man gjorde det genom att slå ut spöket Tyskland. 

Att den där 24 år långa förbannelsen äntligen är bruten. 

Hur många trodde på det?

Visst, det hette från både spelare och ledare innan matchen att ”nu var det dags”, nu skulle man slå Tyskland.

Men hur många av dem trodde egentligen på riktigt på det?

Jag vet inte, jag gjorde det inte.

Men när Caroline Seger kom till den mixade zonen i går kväll, en knapp halvtimme efter matchen och Sverige hade vunnit med 2–1, det var då det kändes på riktigt. 

Foto: XINHUA / XINHUA/SIPA USA SIPA USA

Hon är ofta samlad, skämtar då och då men svarar korrekt och duckar inga frågor. 

En perfekt lagkapten.

Men i går kväll var det annorlunda.

Seger frågade oss journalister om vi fattade vad som hade hänt.

”Ni måste förstå att det är sjukt? Ni fattar väl det?” skrek hon nästan.

Sen bara det bubblade smått osammanhängande ur henne. 

”Jag vet inte ens hur gammal jag var för 24 år sedan”.

Och sedan försökte Seger sätta gårdagens semifinalavancemang i perspektiv:

”Jag har aldrig varit i en semifinal i ett VM mer än på bänken tidigare. Och visst, OS var stort, men VM, det är fan häftigt alltså”.

Om eufori över att ett stort mål är uppnått någon gång ska bildsättas kan det för alltid göras med hur Caroline Seger – dyngsvettig – såg ut i den där smala fållan där spelarna passerad efter matchen på Roazhon Park. 

Kampen som de går

Men det handlar inte bara om fotboll, inte ens den här gången. 

Även om det, för en gångs skull, inte drogs en enda jämförelse med vad herrar gjort, får och förtjänar kontra kvinnor, så finns det alltid där någonstans i periferin. 

Kampen som Caroline Seger, och alla de andra spelarna, har gått och går. 

Att få ett erkännande, en bekräftelse på att de är lika mycket värda som manliga fotbollsspelare.

Hon tog själv upp det innan mästerskapet i Frankrike började, att det här VM:et handlar om så mycket mer än fotboll.

Nu skulle den senaste tidens uppsving för damfotboll få ett ännu större lyft. 

De viktigaste förebilderna

Att Sverige är klart för semifinal i VM betyder så mycket mer för svensk fotboll än ”bara” att Sverige nu kommer att få göra upp om en medalj i Frankrike. 

Det är de svenska landslagsspelarna som är de största och viktigaste förebilderna för all dam- och flickfotboll i Sverige. 

Nu har de visat att ett svenskt landslag både kan skrämma bort ett 24 år gammalt spöke och ta sig till en semifinal på en och samma kväll. 

Jag förstod inte Caroline Segers osammanhängande svammel, men hennes eufori. 

Och det var en av VM:s vackraste stunder. 

Nu väntar Lyon och nya mer än 35 plusgrader – det kommer bli hett på så många sätt. 

 

LÄS MER: VM-bragden ger rejält miljonregn för Sverige 

LÄS MER: Tyska ilskan: ”Oschysst av svenska spelarna” 

LÄS MER: Sverige lämnar in protest: ”Vill markera”