Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Friberg

Han har ingen aning – kan vara så smärtsamt

Nils van der Poel slog ett nytt världsrekord under söndagen.
Foto: ERIC PASMAN / BILDBYRÅN
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

POKLJUKA. Det som ser så lätt ut. 

Så fruktansvärt svårt det kan vara. 

Men just nu finns inte det i Nils van der Poels värld. 

Det var precis när Hanna Öberg kom till den mixade zonen som notiserna smattrade till i mobilerna bland oss svenska journalister på plats på skidskytte-VM i Pokljuka. 

Nils van der Poel hade gjort det igen. 

Den här gången på 10 000 meter. Eller milen, om man verkligen vill känna hur lång sträckan är som den 24-årige skridskoåkaren åkte på tolv minuter, 32 sekunder och 95 hundradelar. 

Så snabbt har ingen någonsin tidigare åkt. 

Inom loppet av fyra dagar har Nils van der Poel tagit två VM-guld och slagit ett världsrekord. 

Innan i fredags var det nog många med mig som knappt visste vem Nils van der Poel var. 

Jag vet egentligen inte om vi vet så mycket mer nu, mer än att den här svenske 24-åringen från Trollhättan är bäst i världen på att åka skridskor. 

Och han gör det just nu på ett sätt som gör att det ser ut som den enklaste saken i världen. 

I torsdags krossade Nils van der Poel den regerande världsmästaren och världens snabbaste skridskoåkare Patrick Roest på 5 000 meter. 

I dag vann han VM-guld på 10 000 meter och snodde åt sig världsrekordet från Graeme Fish och passade samtidigt på att slänga ut en liten pik till kanadensaren via tv-kamerorna. 

”Jag äter fisk till middag”.

Sådant gör man bara när man är fylld av självförtroende. 

Och det är Nils van der Poel just nu. 

Precis som han också har lyckats pricka in en magisk superform, alldeles lagom till skridsko-VM i Heerenveen. 

Hon visste inte var felet var

I mobilerna där notiserna i eftermiddag välde in om Nils van der Poels världsrekord, ja det var samma mobiler som vi svenska journalister sekunderna senare sträckte fram till Hanna Öberg. 

Den svenska skidskyttestjärnan var sänkt, mörk i blicken och hängig i hållningen. 

Med lite darrande röst skulle hon förklara för oss varför hon precis misslyckats i jaktstarten på skidskytte-VM. 

Hon som kom till Slovenien som en av de största förhandsfavoriterna, med ”medaljchans i varje VM-start”, hade svårt att hitta orden. 

Gårdagens sprintlopp var ingen succé, men utgångsläget i jaktstarten ändå helt okej. Öberg skulle med sitt snabba skytte och styrka i spåret kunna plocka tid. 

Men det gjorde hon inte. 

Tvärtom. 

Hanna Öberg hade problem, framför allt med åkningen. I spåret gick det oroväckande långsamt och hon slutade på plats 13, nästan två minuter efter segrande Tiril Eckhoff. 

När det var Öbergs tur att prata in i tv-kameror sa hon:

”Jag kände inte igen min kropp. Jag vet inte vad det är som är fel.”

Så fantastisk, som i Nils van der Poels fall, lika smärtsam, som i Hanna Öbergs fall, kan idrotten vara. 

Det har Nils ingen aning om

Om ett år är det OS i Peking. 

Ett OS där vi sannolikt får se Nils van der Poel, om inte han får för sig att helt plötsligt göra något annat. 

Ett OS där vi garanterat får se Hanna Öberg. 

Hur det går då har vi ingen aning om.

Men en sak vet vi, lika fantastiskt som ett VM-guld kan vara, så smärtsam kan idrotten också vara.

Just i dag har Nils van der Poel dock ingen aning om det. 

Han äter fisk, och är världens bästa skridskoåkare.