Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Friberg

Han gick ut för att köpa mjölk – kom tillbaka efter sex månader

Frank Andersson och Expressens krönikör Anna Friberg. Foto: MICAEL ENGSTRÖM
Frank Andersson. Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN

Frank Andersson gick ut för att köpa mjölk. 

Han kom tillbaka sex månader senare. 

Den här gången kommer inte Frank tillbaka. 

En stor idrottsman och profil är borta.

Han hade vita byxor och röda loafers, till det en kortärmad välsittande skjorta.

Det var dagen innan Frank Anderssons 60-årsdag och han hade bjudit in sina vänner till fest på en chartrad båt som utgick från Nybrokajen i centrala Stockholm. 

Vi var några journalister som hade fått komma dit för att träffa Frank innan båten och festen kastade loss. 

Brunbränd och blonderad var han på ett strålande humör och frågade direkt om jag ville "ha mig en stänkare". 

När jag avböjde och förklarade att jag ju faktiskt jobbade svarade han snabbt: 

"Ja, just det, men det är ju fint väder". 

 

LÄS MER: Bilderna från nära vännens sista möte med Frank Andersson

Glömde festen 

När vi sedan satte oss ner för att göra intervjun frågade han direkt, "vad behöver jag säga för att du ska få några bra rubriker?"

Frågan hann knappt avslutas innan han hest skrattade högt åt sitt eget skämt. 

Det var så han var, Frank Andersson. Varm men också medveten om att han under årens lopp blivit en person som folk kunnat följa i medierna. 

Hans framgångar, hans skandaler, men under senare år också hans kamp med hälsan. 

När vi gick igenom om allt från hur det var att fylla 60 till att blicka tillbaka på hans idrottskarriär var det som att Frank Andersson glömde bort att han snart skulle ha fest. 

Foto: MICAEL ENGSTRÖM

Vild och melankolisk

Han tyckte så mycket om att prata, och ibland hade han känt ett extra behov för att lätta sin egen börda.

Som när han i sin självbiografi avslöjade att hans pappa varit rånare, och att han skämts över det som barn. 

Och så de mer lättsamma sakerna. 

Som när han delade lägenheten med Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren. Frank försvann ut för att köpa mjölk – och kom tillbaka sex månader senare.  

Frank Andersson kiknade av skratt åt minnet, förklarade att "Hoa-Hoa" visste att det inte var någon idé att bli förbannad. I stället frågade han om Frank köpt mjölk. 

Sedan fortsatte det, anekdoterna om att han faktiskt är guldmedlem i 10 000-metersklubben ("då har du gjort det med en flygvärdinna") och citatet "kuken ska ha sitt", som Expressens krönikör Mats Olsson snappade upp under OS i Los Angeles. 

Men Frank Andersson kunde också bli melankolisk, och mena att det ändå var lite sorgligt att han för många var mer känd för "kuk-citatet" än sin brottarkarriär.

Så låt oss minnas Frank Andersson för allt han gjort, på brottarmattan, framgångarna och medaljerna. 

Men också för att han vågade och bjöd på sig själv. En stor idrottsman, en stökig person, arg och burdus ibland – men allra mest en väldigt varm människa som inte var som alla andra. 

Foto: ANNA TÄRNHUVUD / BILDBYRÅN

Skåla i iskall läsk 

Frank Andersson ville bjuda på en stänkare, men berättade att han själv inte drack så mycket alkohol längre. Han hade fått nog. 

Han tyckte nuförtiden mest om läsk, den skulle vara kall. 

Nu är Frank Andersson borta, alldeles för tidigt, och han lämnar en stor idrottskarriär och ett virvlande privatliv till historieböckerna.

Men jag tror att Frank hade gillat stora rubriker i kväll, och att vi skålar i iskall läsk. 

 

LÄS MER: Ingemar Stenmarks sorg efter Frank Anderssons död

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!