Anna Friberg

Det behövdes inte ens en röstkupp

Foto: NIC BOTHMA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Nils van der Poel, Daniel Ståhl eller kanske Anna Nordqvist?

Hoppsan, det blev visst inte så. 

Och den här gången behövdes det inte ens en röstkupp.

Dubbla VM-guld och dubbla världsrekord, jag var ganska säker på att det skulle bli skridskoåkaren Nils van der Poel som skulle ta hem bragdguldet. 

Han som hade fullt upp med att ta sig till VM gjorde det som ingen annan svensk hade gjort på över 30 år. 

Sedan fanns det så klart andra kandidater: Daniel Ståhl, Anna Nordqvist, Jonna Sundling. 

Och så hopplandslaget. 

Det har varit ett fantastiskt svenskt idrottsår, och bragdjuryn hade både en del att fundera på och bita i när de i förmiddags satte sig i sitt årliga möte.

Men valet föll på alltså på Peder Fredricson, Henrik von Eckermann och Malin Baryard-Johnsson. 

Borde man rasa

Kanske lite, för vad skulle Nils van der Poel – som kom från ingenstans och gjorde allt rätt – göra för en större bragd än den han gjorde 2021?

Samtidigt: Det var en magisk kväll Tokyo i juli. 

Gåshud och dramatik 

Mörkret hade lagt sig över den väldiga hopparenan, värmen var tryckande het och det föll ett lätt regn. 

Sverige hade chansen att hoppa hem guldet i grundomgången, men när Peder Fredricson rev det sista hindret var det lagets andra nedslag. 

Därmed väntade omhoppning om guldet mellan Sverige och USA. 

Tystnad, gastkramande och olidligt spännande. 

Både von Eckermann och Baryard-Johnsson red felfritt.

Sedan var det bara Peder Fredricson kvar – och han behövde göra sitt livs runda för att rida hem ett historiskt svenskt OS-guld.

Han lyckades, när pressen var som störst gjorde Fredricson på All in sitt livs runda. 

Idrott blir inte mer gåshud och dramatisk än så. 

Inte som alla trodde

OS-guldet var det första i lag sedan 1924, och i dag belönades de med Bragdguldet. 

Det första till ridsporten någonsin. 

Och det går så klart att diskutera om det var rätt eller fel. 

Men om det tidigare har snackats om röstkupper i samband Jerringpriset där det är svenska folket som utser vinnaren, och där ridsportsfansen inte har varit sena på att mobilisera, så var det i dag en jury som bestämde. 

En jury som hade en av de bästa godisskålarna på länge att välja ur. 

Det blev kanske inte som alla trodde. 

Men det blev ett hopplag som stod för en enorm bragd. 

Grattis, ridsportsvänner, det behövdes inte ens en röstkupp den här gången.