Anna Friberg
När Sverige i kväll klev in på Eleda stadion i Malmö så var det med ett järngrepp kring VM-kvalgruppen.
På fyra matcher hade man tagit lika många segrar.
I kväll blev det ytterligare en.
Säkra 3–0 mot Slovakien och direktplatsen till VM 2023 i Australien och Nya Zeeland är – om inte helt klar – så oerhört nära.
Förbundskapten Peter Gerhardsson hade valt att till mycket mönstra samma elva som senast mot Finland.
Enda skillnaderna: Sofia Jakobsson bänkad och ersatt av Johanna Rytting Kaneryd.
Och så var Caroline Seger tillbaka från start, Fiippa Curmark som fick chansen i Göteborg i torsdag bänkad.
Caroline Seger, som har haft skadeproblem den senaste tiden, stod redo i sin hemstad för landskamp 225 i karriären.
Under nationalsången blundande hon en stund, ingen aning om vad hon tänkte då.
Men det var just Seger som tog kommandot på mittfältet efter en liten trevande start av Sverige.
Det är då det märks
Sverige har klarat sig helt okej utan Caroline Seger mot både Irland och Finland, i den sistnämnda kom hon in med kvarten kvar.
Men det är när hon är tillbaka på planen som man märker det.
Det är då det syns vilken otrolig speldirigent Seger är och hur mycket av Sveriges spel som utgår från just henne.
Och det kändes inte alls som en tillfällighet när det var hon som grävde fram bollen åt Rytting Kaneryd som serverade Lina Hurtig när Sverige gjorde 1–0.
Varför skulle det vara över?
Caroline Seger är långt ifrån alltid Sveriges bästa spelare, i dag var det Lina Hurtig.
Men hon är fortfarande en av de absolut viktigaste på, och inte minst, utanför planen.
Seger har kontrakt med Rosengård ytterligare en säsong, att vi kommer få se henne i sommarens EM råder det inte speciellt mycket tvivel om.
Men varför i hela fridens namn skulle det behöva vara över efter det?
Hon säger själv att hon less på frågan, att hon rentutav ogillar den, ”när ska hon sluta?”.
När vi sågs för en intervju i våras inför hennes landskampsrekord sa Caroline Seger att det ”nog blir lagom att sluta” när det nuvarande kontraktet går ut.
Men också med en liten fråga på slutet: ”då måste hon väl ändå motivationen ha fått sig en törn?”.
Det verkar den inte alls ha fått än.
När Seger hoppade in den sista kvarten mot Finland berättade hon att hon varit nervös: ”det är jag alltid”.
Och så i kväll, lika taggad i sin roll som Sveriges lagkapten och anförare som vanligt.
Med en halvtimme kvar av matchen klev hon av planen, för att inte förvärra skadan som hon fortfarande känner av.
Då hade Caroline Seger gjort en briljant match.
Det är dags att lägga av
Så kanske ska vi bara bestämma en sak nu.
Det är dags att lägga av att fråga Caroline Seger när hon ska sluta.
Och apropå den där intervjun i våras, då berättade Sveriges lagkapten att hon ”varit överallt i världen”, men inte Australien eller Nya Zeeland.
Kanske var det som hon funderade på den där lilla stunden då hon blundade.
Men det är klart att Seger ska dit.