Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Friberg

Deras ord känns som meningslöst pladder

Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYRÅN
Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYRÅN
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

I kväll började Sverige vägen mot VM.

Men som vanligt går damfotbollen sin tuffaste match vid sidan om planen. 

Så deppigt det känns. 

I början av sommaren såg det skakigt ut för det svenska landslaget. En chockartad förlust borta mot Ukraina och helt plötsligt var avancemanget till VM i Frankrike i fara. 

Men Gerhardssons gäng redde ut det. 

Revansch hemma mot Ukraina och sedan en övertygande insats borta mot Danmark och VM-biljetten var klar. 

 

LÄS MER: "Blir så jävla trött"

 

Och när Sverige i kväll mötte Norge i en träningslandskamp på Olympia i Helsingborg var det ett första avstamp mot mästerskapet i Frankrike nästa sommar. 

Ibland kan man dock fråga sig om de inte borde bojkotta hela mästerskapet i ren protest. 

För det händer ungefär noll. 

Och då pratar vi varken anfall, försvar eller taktik.

Utan det vid sidan om, i fotbollens allra högsta instans – Fifa. 

För när det kommer till damfotboll tycks de allra högsta pamparna ha blivit specialister på att snacka, men inte agera. 

Fullständigt orimligt 

I många år har röster höjts från spelare, ledare och ett och annat nationellt förbund om att villkoren måste bli bättre.

Nej, det skriks inte om att förutsättningarna ska vara exakt de samma för herr- och damfotboll. "Vi drar inte in lika mycket pengar, så vi ska inte ha lika mycket", har de allra flesta damfotbollsspelare lärt sig, eller tutats i, att säga. 

Och det är väl kanske rimligt. 

Vad som är fullständigt orimligt däremot är att de inte ska ha någonting alls. 

Men så fungerar till exempel mästerskapsersättningen. 

Herrklubbar som bidrog med spelare till VM i Ryssland i somras fick 72 000 kronor per dag och spelare.

Damklubbar däremot, de har hittills fått – noll. 

Inte undra på att Fischer, Seger, Asllani och gänget skriker. Mer ett under att de fortfarande orkar skrika. 

Snigelfart framåt

För det har i ärlighetens namn inte hänt speciellt mycket på jämställdhetsfronten, inte mer än att Fifa-pamparna snackar OM hur viktig damfotbollen är.

Visst, det kanske finns en ljusning. 

I slutet av oktober kommer flera representanter från Fifa till Sverige för att, bland annat, diskutera klubbarnas mästerskapsersättning.

Men med tanke på den snigelfart, i vissa fall helt stillastående, utvecklingen hittills gått så är det alltför tidigt att ropa "Äntligen!".

Meningslöst pladder

Det som, trots att Sverige är klart för VM nästa år, känns väldigt deppigt är att kvinnliga fotbollsspelare måste lägga så mycket energi och tid på att fajts vid sidan om planen. 

Matcher som de ofta har svårt att vinna. 

Och när de gjort det, kommer inte sällan ett bakslag. 

Som i dag, när det uppdagades att damernas VM-final spelas samma dag som två stora herrmatcher: finalen i Copa America och finalen i Concacaf Gold Cup. 

Så länge Fifa gör så känns deras ord om att damfotbollen är viktig bara som meningslöst pladder. 

***

Kvällens match då. Gerhardsson rörde om och prövade nytt. Helt rätt så klart, även om själva matchen inte bjöd på något spel i VM-klass. Långt ifrån. Sverige vann, utan att imponera. Norge, de var inte ett dugg bättre. 

 

LÄS MER: Asllani: "Är öppen för en bojkott"

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!