Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Anna Friberg

De är en sekt och starkast av alla

Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Ingen bryr sig. 

Men alla engagerar sig, Jerringpriset är det finaste svenska idrottspris vi har. 

Och ”hästfolket”, de är en sekt och starkast av alla. 

Idrottsgalan är sig lik. 

Det brukar heta att Jerringpriset går till Sveriges mest folkkära idrottare, och hur man blir det, den frågan borde ställas till Magdalena Forsberg. Den före detta skidskyttestjärnan har nämligen flest Jerringpris av alla. Fyra skålar står det längst upp på ”Magdas” vitrinskåp hemma i Bergeforsen utanför Sundsvall. 

Det är för övrigt de enda pris som Forsberg har framme, och då har hon ändå kammat hem en hel massa. 

Kanske säger det en del om Jerringprisets betydelse, inte minst för de som får det. 

Men det är också priset som har väckt flest debatter genom åren, och det trots att många säger att de inte bryr sig så har det jäklar i mig brunnit. 

Som när Peder Fredricson fick det på Idrottsgalan 2017 för sitt OS-silver året innan, samma OS där Sarah Sjöström simmat hem guld, silver, brons. 

Ordet ”röstkupp” var fött och det pratades om allt från ”pakter” till att boxaren Mikaela Laurén slängde ur sig att ”hästfolket är en sekt”. 

Om det tidigare har handlat om – förutom att prestera i sin idrott – att gå genom rutan och bli omtyckt av tv-tittarna så har det med åren blivit minst lika viktigt att ha trogna fans och ett förbund som backar och helst av allt går ut i sociala medier och proklamerar: ”nu röstar vi”. 

Inga har varit bättre än ”hästfolket” där. 

Gastkramande och olidligt spännande 

Men i år hade det nog inte ens behövts en mobilisering. 

För det som Peder Fredricson, Henrik von Eckermann och Malin Baryard-Johnsson gjorde den där varma kvällen i Tokyo i somras, det var magiskt. 

Sverige hade chansen att hoppa hem guldet i grundomgången, men när Peder Fredricson rev det sista hindret var det lagets andra nedslag. 

Därmed väntade omhoppning om guldet mellan Sverige och USA. 

Tystnad, gastkramande och olidligt spännande. 

Både von Eckermann och Baryard-Johnsson red felfritt.

Sedan var det bara Peder Fredricson kvar – och han behövde göra sitt livs runda för att rida hem ett historiskt svenskt OS-guld.

Han lyckades, när pressen var som störst gjorde Fredricson på All in allt rätt. 

Det är klart att man kan ta hem både Bragdguldet, årets lag och Jerringpriset efter en sådan sak. 

Kanske var det till och med rätt, trots att idrottsåret också bjudit på osannolika prestationer av både Nils van der Poel, Daniel Ståhl, Armand Duplantis och flera därtill. 

Snart lika stor som Magda

En av de finaste sakerna med kvällens Jerringprisvinnare, det är sällan ett lag som tar hem det och det är första gången någonsin som ett lag mixat av män och kvinnor vinner. 

Grattis, hopplandslaget. 

Och Peder Fredricson, nu är du snart lika stor som ”Magda” med dina tre skålar. 

Du har väl dem framme i huset på Grevlundagården i Skåne?