Del Del Del Del Del
Lämnade krigets Syrien – i Västerås kom sedan en inbjudan på posten
Del 5

"På gott humör av att se barnen på isen"

VÄSTERÅS. Nej, det är inte bara en ishockeyträning för dem. Det är en symbol för fred.

Och det är Sverige.

Barnen Abdullah, nio år, Abdul Rahman, sex år, och fyraåriga Luna är borta från krigets Syrien – och hemma på hockeyrinken i Västerås.

– I början var det läskigt, då ramlade jag jättemycket, men nu är det jätteroligt, berättar storebror Abdullah.

Publicerad 24 dec 2016 kl 05.12
Annons:
Annons:

Ibland är det väldigt enkelt att mötas över gränserna och då spelar inte bakgrund, kultur och religion någon som helst roll.

Med skridskor på fötterna är vi alla lika.

I en polariserad värld fortsätter sport att förena människor.

Det är tidig söndagsmorgon i ABB Arena i Västerås och dags för hockeyskolan och bland de närvarande finns barn med ursprung i Irak, Tjeckien, Kina och Syrien.

Lillasyster Luna har just den här dagen sällskap av sina bröder Abdullah och Abdul Rahman.

I ena spelarbåset står pappa Rami och mamma Souzan Shaaban och tittar stolt på sina tre barn, som skulle kunna bilda en egen kedja.

Alla fem är på gott humör och har nära till skratt.

För familjen från Syrien är detta mer än en vanlig träning.

Det är ett nytt liv.

 

 


För tre år sedan bodde familjen i Damaskus i Syrien, men kriget förändrade deras liv för alltid.

– Det var oron för barnen som fick oss att besluta att lämna landet, vi kände oss tvingade att flytta för barnens säkerhet och tog oss till Sverige via Dubai, berättar Rami.

Västerås IK bjöd in till hockeyskola

Det var på en shoppinggalleria i Dubai som barnen såg en hockeyrink för första gången. Redan då blev barnen nyfikna på ishockey och väl framme i Västerås kom det ett brev med posten: Västerås IK bjöd in till hockeyskola, där deltagarna fick låna utrustning och allt var i en strävan efter att även locka människor med utländsk bakgrund och introducera dem till ishockey.

– I sport är vi alla lika, säger Västerås ungdomsansvarige Fredrik Andersson.

När vi står och pratar i spelarbåset inser vi att det finns fler likheter.

Familjen på väg från hockeyskolan. Abdullah, Luna, Rami, mamma Souzan Shaaban och Abdul.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Oviljan att gå upp tidigt på morgonen är också universell.

Annons:
Annons:

– Nu är de pigga, men ibland är det inte så lätt att få upp dem ur sängen för träning tidigt på morgonen. Och det blir en kamp när man har tre barn, säger Rami.

Väl ute på isen är lyckan total. Då piggnar Abdullah, Abdul Rahman, Luna och de andra barnen till direkt och spelglädjen smittar av sig.

En som spanat in barnen på hockeyskolan några gånger är Nicklas Lidström, boende i Västerås efter alla åren som superstjärna i Detroit Red Wings, och involverad i Västerås IK som ungdomstränare och bollplank till tränarna i A-laget.

Nicklas Lidström.

Foto: Tomas Leprince

– När jag spelade i Detroit var jag med om liknande initiativ för "innercitykids", alltså barn från tuffa innerstadsområden som inte hade hockeyn som ett naturligt val och aldrig stått på ett par skridskor. Det är viktigt att hockeyn inkluderar alla folkgrupper och jag gillar hur svensk hockey jobbar för att locka människor med utländsk bakgrund.

Lidström erkänner att han får en kick av att se barn spela hockey efter alla egna år i elitverksamhet då allt var på blodigt allvar och handlade om att vinn till varje pris.

– Jag blir på gott humör av att se barn på isen. Hur kul de har, även om de inte klarar av allting och ramlar ofta. Men de bara skrattar och tar sig upp benen igen. Den glädjen är verkligen kul att se, säger Nicklas, som även bidragit till att hans moderförening Skogsbo fått en ishall.

Hockeyn som sport kommer att dö om vi inte får in fler folk olika bakgrunder.

"Rekordmånga barn på hockeyskolan"

Västerås IK var tidigt ute med att rekrytera barn på det här sättet och därefter har även Västmanlands hockeyförbund och svenska hockeyförbundet följt efter.

– Just nu har vi rekordmånga barn på hockeyskolan och vi har 300 utrustningar som vi lånar ut, säger Fredrik Andersson och poängterar att det här arbetet för med sig både en integration i samhället för enskilda och det blir en kick för sporten ishockey.

– Hockeyn som sport kommer att dö om vi inte får in fler folk olika bakgrunder. Hockeyn får inte bli för nischad. När jag själv spelade var de enda med utländsk bakgrund från Finland. Nu är det Syrien, Irak, Kina, Eritrea, Somalia...

Lämnade Damaskus

Familjen i reportaget kommer från Damaskus i Syrien och består av pappa Rami Mardini, mamma Souzan Shaaban och barnen Abdullah, nio år, Abdul Rahman, sex år och lillasyster Luna, fyra år.

Syrienkriget har pågått sedan 2011 och är en strid mellan president Bashar al-Assad regeringstrupper och olika grupper av oppositionella. Konflikten har kostat hundratusentals människor livet och flera miljoner syrier har känt sig tvingade att lämna sitt hemland för att söka fred och frihet utanför Syriens gränser.

Pappa Rami Mardini erkänner att hans äldsta barn lärt sig svenska snabbare än sina föräldrar eftersom de går i vanlig svensk skola och landat i både fotbollslag och hockeylag med svenskar.

Annons:
Annons:

– Vi vill ha det så. Vi vill att barnen ska lära sig svenska och komma in i svenska samhället så snabbt som möjligt. Det är bra för barnen att vara i hockeylag med mest svenskar och hockey känns också väldigt svenskt, säger Rami och ler.

Själv har han "tackat nej" till att testa att åka skridskor.

– Jag är rädd att jag ska gå igenom isen, haha. Jag är för gammal och för tung. Men det ser roligt ut, fortsätter han.

Fredrik Andersson konstaterar att en fördel för Västerås IK är att man är enda hockeyklubben i Västerås.

Inom andra sporter är det lätt att landa i lag med spelare bara från den egna stadsdelen och med samma bakgrund som dig själv.

– Det gör att hockeyn suddar ut gränser. Och det vill vi göra. Folk från hela stan lär känna varandra här. Har du hockeykompisar, då har du sedan kompisar över hela stan.

Hur noga är ni med att prata om att alla människor lika värda - är det något som genomsyrar hela föreningen?

– Ja, vi gör ingen skillnad på människor. Det här är idrott, det spelar ingen roll var du kommer ifrån eller om du är pojke eller flicka.

Abdul Rahman, sex år, fyraåriga Luna och Abdullah, nio år.

Foto:

Foto:

Foto:

Foto:

Foto:

Foto:

Foto:

Foto:

Foto:

Foto:

Vill öka hockeyintresset bland syrianer

En dröm är förstås en spelare i A-laget med ursprung i till exempel Syrien, för att öka hockeyintresset bland syrianer överhuvudtaget.

– Ja, det skulle vara oerhört häftigt. Hockeyn ställer lite högre krav på föräldrar att skjutsa och hockeyn har haft ett taskigt machorykte som vi lidet av i flera år. Det är viktigt att lyfta fram det bästa med hockeyn som att jobba i grupp och balansträning och hur idrott förenar. Sen är det svensk allmänbildning att åka skridskor, säger Fredrik.

Annons:

Och jodå, Rami kommer nog testa att åka skridskor till slut han också.

Det blir svårt att låta bli.

Sverige kommer att förbli hemma för familjen eftersom situationen är som den är i Syrien och barnen växer upp som svenskar.

– Storebror minns Syrien, de andra var så små att de inte minns något därifrån. Sverige är barnens hemland nu. De har sina vänner och sitt liv här. Och hockeyn, säger Rami och ler.

De har fått en del förvånade frågor från vänner där hemma som sett bilder och filmer på Abdullah, Abdul Rahman och Luna i hockeyutrustning i ABB Arena.

– Nej, det finns ingen skridskorink i Syrien. Men i Libanon, som vi bodde nära, finns i alla fal en skidbacke och det kommer lite snö på vintern även i Syrien. Men det är inte vinter som här förstås.

Det är lite svårt att stoppa med skridskorna. Det är lättare med ena skriskon än den andra.

Pappa Rami och mamma Souzan Shaaban lär sig svenska de också, men deras lärare har sagt åt dem att prata arabiska hemma.

– Barnen är bättre än oss på svenska och vi ska inte lära dem fel uttal. Vi uppmuntrar dem att prata svenska så mycket som möjligt. Det är bättre att jag och min fru är tysta och lyssnar och lär oss svenska av barnen, säger Rami, som givetvis inte hade räknat med att tvingas flytta till Sverige på grund av krig och oro för sina barn.

– Nej, det hade jag inte trott. Hade jag vetat det så finns det en sak jag hade gjort annorlunda: jag hade gett pojkarna enklare namn för svenskar att uttala, säger Rami och ler igen.

I en värld av hat och motsättningar har idrott en viktig funktion. Idrottsarenor blir mötesplatser och påminnelser om att vi alla är lika. Att vi når framgångar tack vare samarbete.

Tyvärr finns det mörkerkrafter som hellre bygger murar än sträcker fram handen. Som inte vill se samarbete över gränser och förståelse för olikheter.

Lyckligtvis har Västerås IK sluppit kritik för sitt beundransvärda arbete.

– Nej, vi har inte fått några negativa reaktioner alls. Jag ser inte hur någon kan se det här som ett problem. Vi är en storstadsklubb och då är det klart att folk har olika bakgrund. Som sagt: att hockeyn öppnar sig för folk från andra länder och med annan bakgrund är nödvändigt för sportens framtid. Och det gör ingenting om man råkar sätta på skridskoskydden åt fel håll, säger Fredrik Andersson.

Efter träningen hänger vi med in i omklädningsrummet med barnen och sitter en stund och pratar och spelar in ett tv-klipp.

Barnen är lite blyga. Men storebror säger glatt att hockey är hans favoritsport.

Även sexårige Abdul Rahman hyllar sporten.

– Det är roligt med hockey. Jag har jättemycket kompisar här, säger han, ler lurigt och konstaterar:

– Jag är jättesnabb på hockey.

Storebror funderar kring vad som är svårast:

– Det är lite svårt att stoppa med skridskorna. Det är lättare med ena skriskon än den andra.

Abdul Rahman säger:

– Sen är det svårt att åka bakåt.

De visar skydden och pratar om hur bra det är med all utrustning,

– Det är bra med skydd, för om man ramlar gör man inte illa sig i knäna, säger Abdullah och poängterar det viktiga med halsskydd och vad som skulle kunna hända om man inte hade det.

– Om skon kommer här kan man dö, säger han och pekar mot sin hals.

Det var först ett organisatoriskt kaos med barn som knappt kunde åka skridskor, till att vi nästa dag körde tvåmål och spelövningar. Vi såg en fantastisk utveckling.

Sundin: "Blivit inspirerad i Kanada"

En före detta världsstjärna som brinner mycket för att hockeyn ska växa och att alla oavsett bakgrund ska få chansen att lära sig sporten är Mats Sundin.

Den förre superstjärnan i Tre Kronor och Toronto har arrangerat hockeyskolor för nyanlända nysvenskar hemma i Sollentuna och har förklarat att engagemang:

Mats Sundin

Foto: Carl Sandin / BILDBYRÅN

– Jag har blivit inspirerad i Kanada och av Toronto Maple Leafs engagemang i samhället, där man ville påverka barn och ungdomar att spela ishockey även om de kanske inte har ekonomiska förutsättningar och bor i områden som inte har så många ishallar. Så jag pratade med Sollentuna kommun och Sollentuna Hockey om att ha en introduktionshockeyskola för vår fina sport ishockey.

Det blev flera camper i Sollentuna med barn som varit i Sverige i max ett år.

– Det var först ett organisatoriskt kaos med barn som knappt kunde åka skridskor, till att vi nästa dag körde tvåmål och spelövningar. Vi såg en fantastisk utveckling. Det har varit en otroligt häftig känsla att vara med om det här, sa Sundin efteråt.

Svenska hockeyförbundets ordförande Anders Larsson hyllar Västerås IK, Mats Sundin och alla andra som tar liknande initiativ och berättar att svenska hockeyförbundet centralt bidrar till att 287 föreningar numera gör precis som Västerås och skickar ut inbjudan till hockeyskola.

– Breven finns även översatta till de sex vanligaste språken i Sverige, förutom svenska. Vi vill vara tydliga med vad svensk hockey står för: att vi är tillgängliga för alla – pojkar och flickor och oavsett bakgrund. Det är vi och fotbollen som är de största sporterna i Sverige och ska vi gå vidare in i framtiden så måste vi göra så här. För oss är också värdegrundsarbetet viktigt, säger Anders Larsson.

Svensk hockey har ökat antalet barn i sina hockeyskolor med 20 procent de senaste två åren.

– Frölunda har en bra verksamhet i förorter i Göteborg, Djurgården har ett projekt i Husby. Det finns många goda lokala exempel. För hockeyn är det viktigt att visa vår öppenhet, tolerans, jämlikhet och rättvisa. Vi ska vara stolta över våra traditioner, men också hänga med i samhället och ibland gå före i utvecklingen.

Larsson lyfter också fram hur viktigt det är att ha med en profil som Mats Sundin i detta arbete.

– Det är fantastiskt vilken tydlig och viktig signal han skickar med sitt engagemang. Han var en ledargestalt och förebild som spelare och han blir en ännu större förebild nu.