Del Sorg Del Rädsla Del Glädje Del Skam Del Stolthet
Anna Liv om sorgen efter Stefan
Del 1

Sorg

"Många sörjer ishockeyspelaren Stefan Liv. Jag sörjer Stefan."

JÖNKÖPING. Ibland vill hon långt bort från Sverige för att slippa vara Stefan Livs änka.

För första gången sedan flygkraschen som dödade ett helt hockeylag berättar Anna Liv om minnet av maken och tiden efter olyckan – och hon vill att hennes berättelse ska hjälpa andra i liknande situationer.

Publicerad 11 dec 2016 kl 04.12
Annons:
Annons:

Anna Liv planerar att skriva en bok och hon är noga med att bevara minnet av Stefan tillsammans med deras gemensamma barn Herman och Harry.

– Jag vill inte att pojkarna ska känna sorg, utan stolthet och glädje när deras pappas namn kommer upp, säger hon.

Harry tar den gula mikrofonen med getingen på och låtsas göra ett tv-inslag.

Även om storebror Herman är mer lik sin pappa till utseende, så ser man Stefan även i lillebror Harry.

Det är den där glimten i ögat, hur kvick han är i replikerna och samma närhet till ett leende.

Anna tittar på sin yngste son och skrattar.

Glädjen hemma hos familjen Liv är smittsam och påminner om hur livet går vidare.

Trots allt.

Det har gått fem år sedan ett flygplan med KHL-laget Lokomotiv Jaroslavl ombord kraschade in i ett radartorn direkt efter start och ett helt hockeylag försvann, bland dem Annas make och pojkarnas pappa Stefan Liv.

Anna vill att den här intervjun ska hjälpa andra och hon blir alltid berörd av att läsa om olyckor som splittrar familjer.

– Om någon dött i en krock och någon annan blivit kvar ensam med barn, så tänker jag på dem flera dagar efteråt. Jag kan förstå dem och det är bara sådana människor som kan förstå mig.

Därför har hon också fått tre nära vänner efter flygolyckan i Jaroslavl. Tre kvinnor som hamnade i exakt samma situation som henne och blev ensamma kvar med sina barn efter att deras män dött i kraschen.

Anna och de tre andra lärde känna varandra på första årsdagen efter olyckan, då de möttes i Jaroslavl.

– Alla de anhöriga betyder mycket för mig och vi är många som har kontakt. Men tre av dem har blivit nära vänner. Vi hade inte hunnit träffats innan olyckan, men vi drogs till varandra direkt vi träffades. Vi kunde inte sluta prata med varandra. Vi har träffats en del och vi kommer att ses igen. De andra bor i Nordamerika och senast sågs vi i Miami. Det är bara de som jag kan prata med fullt ut och som förstår mig helt, berättar Anna.

Annons:
Annons:

Förskolan blev en viktig trygghet för barnen

Första tiden efter flygkraschen beskriver Anna som "ett totalt mörker".

– Det var länge det bara handlade om att överleva mer än att leva. Det var inte ett liv på riktigt. Jag bara betade av dagarna.

Annas föräldrar flyttade in i huset första månaden efter olyckan och familj och vänner gjorde sitt bästa för att hjälpa henne.

– Barnen var vana med att pappa kunde vara borta i långa perioder, så i början var det ingen skillnad för dem om pappa var i Ryssland eller himlen. Sedan var det viktigt för mig att livet skulle bli normalt för barnen så fort som möjligt. Jag ville ge barnen deras trygghet, så de var tillbaka på förskolan redan en vecka efter olyckan.

Anna ler när hon pratar om uppbackningen hon fick av personalen på förskolan.

– Personal från förskolan kom hem till oss före barnen återvände och det blev naturligt för barnen att komma tillbaka till förskolan, där allt var som vanligt. Hemma var det som ett kollektiv och nya människor varje dag och mamma var inte hemma eller så var hon ledsen. Då var jag inte mycket att ha för pojkarna. Men personalen på förskolan var fantastisk mot mig också och gav jättebra stöd.

Hon fortsätter:

Det var barnen som gjorde att jag klev upp på morgonen den första tiden efter olyckan. De fick rena kläder, mat på bordet och kärlek så klart. Så mycket mer var det inte.

Sista sommaren. Stefan har klätt upp pojkarna Herman och Harry i Lokomotiv Jaroslavl-tröjor inför pappas avresa till Jaroslavl.

Foto: Elin Elderud/Jönköpings-posten

Vi är många som saknar hockeyspelaren Stefan Liv och som hade förmånen att få lära känna honom litegrann i alla fall.

För Anna är det naturligtvis något helt annat.

Hon och Stefan fick två barn tillsammans, de hade planerat ett tredje barn och Anna och Stefan gifte sig två månader före olyckan.

Plötsligt tvingades hon hantera en obeskrivlig sorg, som hon heller inte fått ha för sig själv.

– Många sörjer ishockeyspelaren Stefan Liv. De sörjer någon annan och det är helt okej. Men jag har inte samma sorg. Jag känner något annat. Jag sörjer Stefan, säger hon och rösten är nära att brista.

Annons:
Annons:

Det finns alltid några som inte vet var gränserna går. Men då försöker jag tänka på hur Stefan bemötte folk, han var aldrig snäsig eller otrevlig.

Hur tycker du att folk behandlat dig?

– Bra. De flesta visar verkligen respekt. Sedan finns det alltid några som inte vet var gränserna går. Men då försöker jag tänka på hur Stefan bemötte folk, han var aldrig snäsig eller otrevlig.

Hon berättar om då hon velat vara i fred vid Stefans grav, men folk kommit fram och pratat och tagit bilder.

– Jag tycker inte man ska klampa fram hur som helst på en kyrkogård. Jag skulle aldrig gå fram till någon som står ensam vid en grav. Där låter man folk vara i fred.

Publikfavoriten Stefan Liv firar en av många segrar i Kinnarps Arena, där han var en av de största publikfavoriterna efter alla sina år i klubben. Och han bjöd gärna på dansnummer efter stora vinster.

Foto: Lars Andersson

Hon känner givetvis glädje och stolthet över Stefan och hur han hyllats av supportrar efter sin död, men säger också:

– Ibland har det varit jättejobbigt att vara Stefans änka och här i Jönköping har det varit min identitet.

Hur har du kommit bort från det?

– Jag har gjort resor. Sorgen har varit lika jobbig. Men då har jag fått ha sorgen i fred.

För Anna var det heller inte så att det sakta blev bättre och livet lättare att leva.

– Nej, det blev som värst efter första året. Då hade jag varit på helspänn ett helt år och tagit mig igenom alla årsdagar. Som då det var ett år sedan vi sågs, ett år sedan vi gifte oss, ett år sedan vi pratade och Fars dag. Jag åkte till Ryssland på årsdagen av olyckan och det kanske var det som triggade i gång allt. Då blev det värre. Jag gick in i en depression.

Hon fick god hjälp av att fortsätta gå i terapi och hon fick även medicin för att klara sig igenom den tuffaste tiden.

– Sakta började jag känna att jag fick ut något av livet igen. Det var ljusglimtar, resor som var andningshål då jag bara fick vara Anna en stund och kunde njuta i korta sekunder...

Annons:

Sen kom vändningen, till stor del tack vare Petter, som hon inte kände sedan tidigare.

– Egentligen träffades vi helt fel tid, nära den andra årsdagen efter olyckan och jag trodde inte jag ville eller kunde träffa någon. Men jag ville ha honom här, det var nästan som han tröstade mig och det är väl jättekonstigt när man är nykär att man behöver trösta någon som saknar en annan kärlek. Men Petter fanns här och sen...

Anna tystnar och ler. Petter blev hennes sambo och i april föddes Hermans och Harrys lillasyster Helly.

Jag och Stefan hade pratat om att ha tre barn så på ett sätt kändes det som om de tog ett barn ifrån mig också när han dog.

Under vårt samtal kryper Helly under köksbordet fram till mig och jag lyfter upp henne mitt i knä.

Det är alltid fantastiskt att bli förälder – men om möjligt måste det ha varit en ännu större lycka när hon kom till världen, säger jag.

Anna ler igen.

– Ja, det var det. Jag och Stefan hade pratat om att ha tre barn så på ett sätt kändes det som om de tog ett barn ifrån mig också när han dog. Sen var jag tveksam när jag träffade Petter. Men allt kändes helt rätt med honom.

– Det var ett bra beslut att skaffa ett barn till, säger jag.

– Det bästa beslutet. Och det är så fantastiskt att se pojkarna, de är så kära i henne.

Anna pratar med värme om Petter, sina föräldrar och sina nära vänner.

Barnens farmor Anita var varit ett viktigt stöd för Anna, liksom Stefans bäste kompis Victor Wallin, som blivit som en del av familjen och som Herman och Harry kallar för sin "vuxenkompis".

Stefans bäste kompis Victor Wallin har blivit som en del av familjen Liv efter olyckan. Herman och Harry kallas Victor för sin vuxenkompis. Här visar Herman sin målvaktsmask med bild på sin pappa.

Foto:

Herman och Harry har lagt ett hjärta på pappas grav, som också kontinuerligt smyckas av vänner och supportrar som sörjer sin vän och idol.

Foto:

I januari 2012 hedrades minnet av Stefan liv med att hans nummer 1 hissades upp i taket i Kinnarps Arena. Med vid ceremonin var bland andra Anna, Herman, Harry, Stefans mamma Anita och Stefans bror Christian (som håller Herman i handen),

Foto:

Tre gånger vann Stefan Liv SM-guld med sitt kära HV 71 och fick fira med folket i Jönköping. 2004 efter finalseger mot Färjestad. 2008 efter final mot Linköping och 2010 efter en klassiker mot Djurgården.

Foto:

Stefan Liv tog chansen att försöka slå sig in i Detroit Red Wings i NHL, men lyckades inte och fick nöja sig med spel i farmarligan. Här är han hemma igen sommaren 2010 efter det äventyret. På bilden syns också Herman, Anna och hunden Pip.

Foto:

Stefan Liv trodde att han skulle göra en vanlig tv-intervju under hockey-VM i Kanada 2008, då SPORT-Expressens Magnus Nyström smög fram mitt under intervjun och delade ut Guldpucken. Inte ett öga var torrt i det rummet.

Foto:

Stefan Livs minne har också hedrats hemma i Jönköping med att han fått en gata uppkallad efter sig, gatan leder till Kinnarps Arena.

Foto:

Några andra har gått från att vara flyktiga bekanta före olyckan till att bli nära vänner efteråt. Som Stefans landslagskompis Mikael Tellqvist och hans familj, som Anna bara hade träffat ett par gånger, men som nu blivit nära vänner.

Sedan finns det andra som mer dragit sig undan för att de har svårt att hantera sorg.

– Det är som om de inte vill fråga något alls, med risk för att jag ska börja gråta. Som om de tror att deras frågor gör mig ledsen, men så är det inte, jag är redan ledsen och det är inte deras fel. Det är viktigt att prata och bland är det skönt att bara få en kram och att få höra "kul att se dig".

– Det bästa att göra för någon som hamnar i den situationen som jag gjorde är att prata och fråga. Men framför allt att bara göra något. Många har sagt: ring om det är något. Men jag lyfter inte luren så. Andra har bara kommit hit, fixat mat, hjälpt till att klippa gräset, plockat undan utemöbler. Bara styrt upp och tagit initiativ. Det betyder oerhört mycket.

LÄS MER: Bästa vännerna minns Stefan Liv

Lokomotiv Jaroslavl skickar födelsedagspresenter till Herman och Harry

Du har beskrivit första tiden efter olyckan som ett totalt mörker, hur ofta kommer det ett mörker över dig nu för tiden?

– Det gör det titt som tätt. Framför allt på hösten. Även om jag är glad och lycklig nu, så minns jag tillbaka ibland och det blir tyngre på hösten. Då blir jag påmind. Det sätter sig i kroppen. Sen är det småsaker. Något med pojkarna, att de lärt sig cykla, tappat en tand eller annat, sånt jag vill dela med Stefan. Det är tufft att han inte får se pojkarna växa upp...

Anna Liv hemma i Jönköping, framför en målning som föreställer sonen Herman.

Foto:

Stefan Liv är en av svensk hockeys största profiler och bästa målvakter genom tiderna. Han vann bland annat tre SM-guld, VM-guld och OS-guld. Han gjorde ett av sitt livs bästa matcher när han fixade VM-brons i Bern 2009.

Foto:

Stefan ligger begravd på en kyrkogård mitt inne i centrala Jönköping.

Foto:

Det blev 140 landskamper för Stefan Liv och även om han ibland fick vara andremålvakt så var han med och vann OS-guld, VM-guld, VM-silver och två VM-brons.

Foto:

Minnesstund i Ryssland efter dödsolyckan som förintade ett helt hockeylag. Även Vladimir Putin deltog i minnesceremonin i Jaroslavl.

Foto:

Alltid saknad, aldrig glömd. Publiken i Jönköping glömmer aldrig sin idol och efter sin bortgång hyllades Stefan även av fans till andra lag. Han var en sådan personlighet att inte ens motståndarfansen kunde låta bli att tycka om honom.

Foto:

Mamma Anna är noga med att hon, Herman och Harry ska minnas Stefan först och främst med glädje och stolthet.

Foto:

Lokomotiv Jaroslavl skickar presenter till Herman och Harry när de fyller år och HV71 tog med sig Harry på en bortamatch till Luleå nyligen, han fick flyga med laget fram och tillbaka och hann också äta tårta med mormor och morfar som bor där.

Anna har bara bra saker att säga om båda klubbarna, även om första besöket i Jaroslavl var surrealistiskt på alla sätt.

– Jag flög dit två dagar efter olyckan tillsammans med min pappa och en kompis. Det var olidligt. Jag fick sitta vid Stefans kista medan folk gick förbi och lämnade blommor. Det tog flera timmar och förutom några KHL-svenskar var det ingen jag kände. Jag fick ta lugnande och blev som helt avtrubbad. Sedan när man trodde det var över tvingades vi vänta ännu längre för att Vladimir Putin skulle komma dit. Jag hade inte kunnat äta ordentligt på flera dagar och vi var tre som fick dela på en Snickers och en iste. Det spelades samma begravningsmusik nonstop. Sedan kom Putin, gick förbi oss alla och nickade och sedan fick vi gå hem.

Familjen Liv skulle flytta till Ryssland några dagar efter olyckan

Anna och barnen skulle egentligen ha flyttat till Ryssland några dagar efter olyckan inträffade.

Biljetterna var bokade och på förmiddagen samma dag som flygkraschen pratade Anna med Stefan i telefon.

– Han hade precis skrivit på ett tvåårskontrakt och vi skulle flytta över. Året innan hade han varit i Sibir Novosibirsk och vi hade varit hemma i Jönköping, men åkt över i två långa omgångar. Nu kände vi att vi inte ville vara borta från varandra så mycket. Vi var båda glada sista gången vi pratade med varandra. Det är jag tacksam för.

Stefan Liv en av svensk hockeys bästa genom tiderna

Den 7 september 2011 dödskraschade ryska KHL-laget Lokomotiv Jaroslavl i en flygolycka i den ryska staden Jaroslavl. Med ombord fanns svenska landslagsmålvakten Stefan Liv, 30, som just hade skrivit ett tvåårskontrakt med klubben efter att värvats dit inför säsongen från Sibir Novosibirsk.

Stefan är en av svensk hockeys bästa målvakter genom tiderna med bland annat tre SM-guld med HV 71, VM-guld, OS-guld och Guldpucken på meritlistan.

Stefan har hedrats i hemstaden Jönköping med en egen gata och mosaiktavla utanför Kinnarps Arena, där hans nummer 1 har hissats upp i taket.

Stefan var gift med Anna Liv och paret fick barnen Herman och Harry tillsammans.

– Stefan hade just fixat en ny lägenhet åt oss. Han var inte den som ställde krav och han ville inte vara till besvär så han hade först nöjt sig med en mindre lägenhet, men när han börjat försäsongen bra tyckte han att han kunde säga till om en lägenhet som passade bättre för hela familjen och det hade vid just fått. Han hade börjat packa. Laget skulle på roadtrip i en vecka. Vi skulle komma dagen efter att laget var tillbaka i Jaroslavl.

Anna tystnar en stund och på tal om påminnelse för alla oss andra, säger hon:

– Man ska tänka på att alltid skiljas som vänner. Det var inte ofta jag och Stefan var osams, men det kunde hända någon gång förstås. Jag är väldigt tacksam att vi inte var tjuriga på varandra sista gången vi pratade. Då var jag ändå trött och hade varit ensam med barnen i två månader och jag hade sagt till vänner att "jag orkar inte vara ensam med barnen en dag efter det datum vi skulle landa i Jaroslavl".

Sedan en påminnelse till:

– Jag hade önskat att jag och Stefan någon gång pratat om vad vi skulle göra om en av oss gick bort. Nu ställdes jag inför många beslut själv. Även om det är konstigt att prata om är det bra att ha det gjort.

Anna såg fram emot äventyret i Ryssland och sista gången Stefan var hemma i Jönköping – två veckor före olyckan – hade mycket handlat om deras framtidsplaner.

Nu vårdar Anna och barnen Stefans minne och när de pratar om pojkarnas pappa är de glada minnen som kommer upp.

– För mig är det viktigt att det ska vara en naturlig del av vardagen att prata om pappa, säger Anna.

Anna, Herman och Harry Liv på baksidan hemma vid huset i Jönköping. Storebror Herman är hockeymålvakt precis som sin pappa och lillebror Harry spelar innebandy. Mamma Anna är noga med att de ska hålla på med vad de tycker är roligast.

Foto: Anna Hållams

Konstigt nog är jag inte alls flygrädd. Herman var det lite mer i början och frågade en gång: Finns det något torn på den här flygplatsen?

Anna Liv vill skriva en bok för att hjälpa andra

Sedan är det oundvikligt att prata om hur lik Herman är sin pappa.

– Det är utseende, gester och bordsskick. Det är som Herman är klonad. Ibland vid middagar kan jag bara sitta och titta på honom, han kan göra något med munnen, jag kan inte ens säga exakt vad det är alltid, men det är precis som Stefan.

Då måste du bli glad och sorgsen samtidigt?

– Ja, men övervägande glad.

Harry är mer lik sin mamma till utseende, vilket får Anna att skratta till och säga: "det tycker inte Harry är jättehäftigt".

Herman är hockeymålvakt. Harry spelar innebandy.

Båda gör vad de tycker är roligast.

Anna är föräldraledig just nu, men ser fram emot att skriva en bok om sina erfarenheter.

– Jag vill att min bok ska hjälpa andra. Jag läste själv mycket böcker efteråt och hämtade hjälp från andras erfarenheter. Det hjälpte mig väldigt mycket. Sen vill jag berätta om min resa och jag tror det kan vara bra för min egen bearbetning.

Till sist, den oundvikliga frågan – vad tycker du om att flyga?

– Konstigt nog är jag inte alls flygrädd. Herman var det lite mer i början och frågade en gång: Finns det något torn på den här flygplatsen?