Johan Eurén har siktet inställt på OS-medalj

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Brottaren Johan Eurén är Örgrytes hopp vid OS i London. Och 27-åringen tror sig kunna nå en medalj om allt stämmer.
Foto: Jan Wiriden

GÖTEBORG. Han är en resande i grepp. Har precis kommit hem från Ukraina.

Om någon vecka är det dags för Spanien innan Polen väntar.

Alla dessa resor med ett enda mål - OS i London.

- I min viktklass finns det ett toppskikt på fyra brottare. Jag har slagit två av dem och jag kan plocka de andra också, säger Öis-brottaren Johan Eurén, 27.

När det blev klart med OS efter kvaltävlingarna i april var det dags att gå till chefen och be om tjänstledigt från rörmokarjobbet.

Men fokus på den prestigefyllda tävlingen i augusti har han haft längre än så.

- Jag började med brottning 1992. Det måste ha varit då, för 1993 vann Mikael Ljungberg VM och då var jag redan med i klubben, säger han.

Han kom dit tillsammans med sin ett år yngre lillebror Marcus för att lätta på energitrycket, som brödraparet hade i överskott hemma.

- Vi bråkade och brottades mycket. Helst ville vi väl hålla på med wrestling, som vi hade sett med Frank Andersson. Det var väl det som vi förknippade med brottning, berättar han när vi träffas i de anrika klubblokalerna i Gårda.

- Marcus ville egentligen boxas. Men det fick vi inte för mamma. Så det blev brottning och det visade sig vara rätt coolt också.

Hur blev du så dedikerad?

- Det kom i gymnasiet. Jag var rätt dålig, egentligen. Men då gick vi från att träna några gånger i veckan till att köra båda på morgonen och kvällen. Dessutom var vi några stycken som gick ner på fredagar bara för några benpass.

Lång och smärtsam väg

I Öis fanns (och finns) brottarlegendaren Frank Steen och han fick pojkarna att bekänna färg.

- Han fick oss att träna utfall på fredagsträningarna och sedan kunde vi inte gå på hela helgen. Det var väl en tanke med det också, säger Johan Eurén och ler.

Det har blivit några träningspass till efter det och nu är han en av Sveriges främsta brottare.

OS är målet och det är snart. Men vägen dit har varit lång och smärtsam.

- Jag kom nyss hem från ett träningsläger i Ukraina. Det är andra gången i år som jag är där. Totalt har det blivit sex veckor på träningsläger, säger han.

Men han klagar inte. Dels för att han den här gången fick sol och möjlighet att känna på Svarta havet. Dels för att han där får tuff sparring från östbrottare, som bjuder bästa motstånd.

I torsdags startade han träning på hemmaplan mot serben Marko Kosceric och kroaten Nemanja Pavlovic, som flugits in för att sparra göteborgaren.

- Vi kör efter ett schema fram till och med den 4 juli. Sedan åker jag för att tävla under tre dagar i Madrid innan det blir träning i Polen i tio till tolv dagar, säger han.

Lätt rastlös

Det handlar om brottning 24 timmar om dygnet och blir det inte så drabbas han av rastlöshet.

- Jag har fruktansvärt svårt att bestämma någonting, säger han fullt fokuserad på brottningen. Ett syndrom han kallar pensionärssjukan.

- Ja, jag blir stressad om jag bokar in en tid, trots att jag egentligen kan. Då jag jobbar har jag inga problem med det.

Vad tror du om dina chanser i OS?

- Det finns ett toppskikt på fyra favoriter. Jag har slagit två av dem och någon till kan jag plocka. Egentligen kan jag slå vem som helst, säger han.

- Men det är tajt. Utanför dem finns det andra som är duktiga. Plus några nationer som jag inte har så bra koll på, som Egypten och Iran.

Men han vet också att det blir tufft. På en dag avgörs det - vinna eller försvinna.

- Det kan bli fem matcher på en dag. Jag kan gå direkt från mattan till en annan match.

Då handlar det om att både bevara skärpan och se till att få i sig vätska och kost.

- Det är inte så lätt. Jag kan ju inte smälla i mig en brakmiddag efter en match, direkt, för det kan ju bli dags för nästa. Det blir att jag småäter mest hela tiden. Nötter, choklad, russin, kokosfett och dricker te med honung. Allt för att inte få något blodsockerfall, säger han.

Noga med kosten

Nej, det är kanske inte det fallet en brottare vill förlora på. Men Johan Eurén har koll på sin kost och på sin träning.

Han har lärt sig sin kropp, vet hur han ska toppa formen.

- Jo, allt ska ju avgöras på en dag och även om det kan spruta mjölksyra i kroppen måste du fortsätta. Men jag har ätit som en kompost tidigare. Jag är bättre på det nu, men det gäller att hitta rätt, säger han.

- Jag hade ändrat lite för ett tag sedan. På en tävling kände jag att jag hade en växel till, men jag fick aldrig in den. Jag var tvungen att ringa min dietist för att korrigera kosten efter det.

Vad behöver du förbättra i brottningen inför London?

- Mitt arbete i parterr. Där måste jag vara så tung som möjligt och då gäller det att spänna varje muskel - från nacken till tåmusklerna.

RöRMOKARE MED MEDALJDRöMMAR

Namn: Johan Eurén.

Ålder:  27.

Bor: I Partille.

Yrke: Rörmokare, ett yrke som han just nu är tjänstledig från för att satsa på brottningen.

Vikt: 118 kilo.

Längd: 191 centimeter.

BMI: "Jag var på en hälsokontroll genom företaget. Mina värden visade på en kraftig övervikt."

Mål: En medalj i OS i London.

MMA: "Inte intresserad för fem öre. I så fall får det vara mycket pengar inblandat. Vet i katten om det ens hjälper."

Öronskydd: "Det är försent. Mitt vänstra öra har knappt någon örongång. Där är väldigt trångt att komma in och jag får inte in några hörlurar där."

Meriter: EM-brons 2010, JEM-brons 2004. Tog brons i för-OS i november 2011. Fixade OS-platsen med minsta möjliga marginal. Med tre sekunder kvar i OS-kvalmatchen i maj mot ryssen Alexandr Anuttjin fick han in ett smidjebälte och vann med 5-3.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.