Jenny Rissveds vänskap med Helen Alfredsson: ”En kärlekshistoria”

Det finns möten som bara flaxar förbi. 

Ett snabbt ”hej” som följs av ett ”hej då” minuten senare.

Så var det inte när Jenny Rissveds och Helen Alfredsson strålande samman första gången på en buss på Cypern i oktober förra året. 

Dit hade båda tagit sig för inspelningen av ”Superstars” (första avsnittet i Kanal 5 måndag 30 januari).

Det skiljer 29 år mellan dem – cyklisten (28) och golfaren (57). Bara siffror visade det sig.

Jenny Rissveds har lagt ut den här bilden på sitt Instagram med kommentaren ”Ps. Hitta någon som tittar på dig som jag tittar på @alfredssonhelen”:

Du ser på Helen Alfredsson som du är kär i henne.

– Ja, det är en kärlekshistoria det där.

Kan du berätta om den?

– Vi hade aldrig träffats förut. Hon satt några rader framför mig på flyget, men vi pratade inte med varandra då. Men vi hamnade bredvid varandra på bussen in till huset där vi skulle bo. Vi började samtala om universum, naturen och naturens energier. Hur vi får tecken från universum och hur dessa leder oss framåt i våra liv.

”Kände en speciell kontakt”

Jenny Rissveds medger att det säkert låter flummigt för en del.

– Det är kanske inte saker som man snackar direkt med någon man inte träffat tidigare. Jag kände dock efter några minuter en speciell kontakt med henne. Något jag kanske inte känt tidigare med äldre personer. 

– Jag har alltid tyckt att jag vetat bättre själv. Då märkte jag att den här personen (Helen Alfredsson) vet precis hur jag känner och tänker. Det hade jag aldrig tidigare upplevt. Då landar det på ett helt annat sätt. 

Hur gick dina tankar då?

– Det var som jag fick träffa en äldre version av mig själv. Och hon sa till mig att det var som hon fick möta sig själv som 28-åring. Det känns som vi var och är en och samma person.

Det låter som ni fortsatt att ha kontakt?

– Det har vi. För första gången har jag fått en förebild. Både i livet och i idrotten.

Blev en supernova i och med OS-guldet

Jenny Rissveds blev en supernova när hon skrällvann i OS i Rio de Janeiro 2016.

En stjärna tändes när då 22-åriga tjejen från Falun korsade mållinjen, 37 sekunder före silvermedaljören Maja Wloszczowska. 

Men stjärnor kan som bekant inte lysa utan mörker runtomkring. 

Hon lämnade kort därefter mountainbike-världen och rampljuset. Ätstörningar, depression och utmattning tvingade henne till en lång rehabilitering. 

Jenny Rissveds förklarar, på telefon från hemmet i Dalarna, att hon aldrig varit förtjust i att befinna sig i spotlightens sken.

– Jag tycker ofta att det blir ytligt. Bilden av elitidrottare ges före eller efter en stor tävling. Det finns inte tid för mer. Jag är inte så mycket för kallprat. Jag vill inte skrapa på ytan, utan gå på djupet.

Inspelningen av ”Superstars” innebar att Jenny Rissveds i tre veckor bodde ihop med, förutom Helen Alfredsson, Frida Hansdotter, Angelica Bengtsson, Lars Frölander, Mathias Fredriksson, Kennet Andersson och Michel Tornéus.

Tackade först nej till att ställa upp

Hon tackade först nej till att ställa upp i programmet – ”det gör jag alltid när jag får en förfrågan om att vara med på något. Jag har en bild och en del fördomar om hur saker blir”.

– Sedan funderade jag ett varv till. Då tänkte jag att jag under tre veckor kommer att lära känna de här människorna. Och får en chans att visa andra sidor av elitidrott och utövarna. 

– Bilden av elitidrott är att det ska vara så hårt hela tiden. Det är pannben och att man ska gå över lik för att nå framgång. Just det är en liten del av våra liv. Det blir problematiskt när barn och ungdomar ser och tror att det är så elitidrott ska vara.

– För mig är elitidrott mycket mer än resultat, konstant utveckling och klara mål. Det är en väldigt fin livsstil och den ger mer än det som ofta kommer fram i medierna. Så därför ville jag vara med för att visa att du kan vara bland de bästa i världen, utan att hela ditt liv kretsar kring vilka resultat du har presterat och vill prestera. 

Det förvånar knappast att Jenny Rissveds i samma andetag nämner Nils van der Poel, och kallar honom för ”en person som är väldigt bra att ha i det här klimatet, att han får höras och synas”.

Rissveds om sin psykiska ohälsa

Att ha en egen dag i ”Superstars” kan säkert verka skrämmande för många med tanke på att så mycket från det förgångna kan komma upp på bordet.

Jenny Rissveds menar att det var pirrigt och nervöst. Och att hon ”är ganska klar med att prata om min psykiska ohälsa”.

– Jag är på ett sätt väldigt tacksam att jag gick igenom det, jag lärde mig mycket. Det är som att jag gjort två satsningar i mitt idrottsliv, före OS i Rio – och efter OS i Rio. Då kändes det som att jag var klar. Inte med cyklingen, men att göra det på det sätt jag gjorde.

Hur mår du i dag?

– Jag känner mig stark, det är stabilt. Sedan går jag igenom saker som påverkar mig negativt. Men jag kommer alltid ur det. Tidigare fastnade jag.

Finns det någon rädsla att du ska trilla tillbaka?

– Jag har fått lära mig att vara väldigt nära i nuet. Det förändrar ingenting om jag är rädd för att falla dit igen. Så jag lägger inte så mycket energi på det helt enkelt. Jag vet inte vad som händer i morgon eller om ett år. 

I höstas tog du på Instagram bort möjligheten att lämna kommentarer på några av dina bilder – varför det?

– För att jag är trött på att folk ska kommentera mitt utseende. För kvinnor i dagens samhälle blir det mycket fokus på utseende. Det är absolut inte synd om mig, men att ständigt få denna typ av kommentarer när bilden i sig handlar om något helt annat är tröttande.

Prata cykling – då tvekar Rissveds 

Efter drygt 21 minuter in i intervjun konstaterar jag ”att nu måste vi prata lite om cykling också”.

Jenny Rissveds säger med lite tvekan en sorts uppgivet ”ja” och tillägger:

– Jag tycker det är roligare att prata om de saker vi avhandlat än att snacka cykling.

Så då får ni här väldigt schematiskt hur hennes säsong är tänkt att se ut:

Hon vill köra både landsväg och mountainbike, men tänker prioritera det sistnämnda – ”landsväg är ett komplement”.

Cykel-VM i augusti i skotska Glasgow – ”jag hoppas att jag blir uttagen” (sägs under lite fnissande). 

– Jag är inte orolig, men det är inte jag som bestämmer.

Med ditt cv borde det knappast bli ett problem.

– Man tycker att det inte ska bli det (följt av ett skratt).