Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jane Björck: "Blev för mycket fokus på mig"

PÅ HEMMAPLAN. Jane Björck, 52, har varit ett av SVT-sportens ankare sedan slutet av 1980-talet, men efter fotbolls-VM 1994 tog hon ett uppehåll på tolv år. I dag gläds hon över att det är gott om kvinnliga sportprogramledare. "Nu är jag bara en i mängden och det är oerhört skönt", säger hon.
Foto: JONTE WENTZEL
Foto: Jonte Wentzel

De var samma tids barn och drömde båda om att bli fotbollsproffs.

Jane Björck och Pia Sundhage.

Nästa vecka sänder SVT en dokumentär där Jane porträtterar den svenska förbundskaptenen.

För SPORT-Expressen berättar SVT-sportens trotjänare om att hon egentligen inte gillar att synas och varför hon valde att lämna rampljuset när uppmärksamheten blev för stor.

- Det var för mycket fokus på mig som person. Jag pallade det inte, säger Jane Björck, 52, som var borta från tv-rutan i tolv år.

Har spelat två säsonger i dåvarande allsvenskan

Namn: Jane Björck.

Ålder: 52.

Familj: Betyder överlägset mest för mig. Kärleken Tommy. Mamma och pappa, syster och bror med familjer. Många hjärtevänner och barn som står mig väldigt nära.

Bor: Stockholm.

Född och uppvuxen: Fagersta.

Utbildning: Tvåårig informationslinje på högskolan i Örebro.

Idrottskarriär: Fotboll i Norbergs AIF, varav två säsonger i högsta serien.

Yrkeskarriär: Fyra år på Radio Örebro. 26 år på SVT-sporten.

Goda egenskaper: Jag har en positiv grundsyn. Och långa känselspröt, på gott och ont.

Sämre egenskaper: Vill lite FÖR mycket ibland. Är hopplöst oteknisk. Lokalsinnet är heller inget att skryta med.

Hissar: Genuin snällhet och omtänksamhet. Att bemöta alla människor med samma självklara respekt.

Dissar: Elakhet och falskhet i allmänhet. Grymheter mot barn i synnerhet.

Gör jag om tio år: Hoppas att jag fortfarande har en del sportjobb. Men vid dryga 60 ännu mer fritid också, med nära och kära. Gärna i det där lilla sommarhuset i Italien.

Aktuell: Ständigt i SVT:s sportsändningar, som programledare och reporter. Nu dessutom med dokumentären "Pia Sundhage - med rötter och vingar i damfotbollens tjänst" som visas i SVT på måndag.

Det första Jane Björck säger när vi träffas är att hon inte gör sådant här vanligtvis. Med "sådant här" menar hon intervjuer.

Intervjuer där hon är den som blir intervjuad.

Och det tog ett par månader, ett antal mejl, sms och telefonsamtal, innan vi fick till ett intervjutillfälle. Efter att ha tillbringat en dag med en av Sveriges mest kända tv-profiler förstår jag att det nog egentligen inte har varit tidsbrist och ett späckat schema som varit den främsta orsaken till att det dröjt.

Det handlar sannolikt mest om att Jane Björck är väldigt försiktig och sparsam med att göra intervjuer och att hon överväger både en och två gånger innan hon ställer upp på något.

- Jag förstår om det verkar konstigt med tanke på vad jag har för jobb, men jag har aldrig gillat att vara i fokus och jag har heller aldrig haft ett behov av att synas.

- För att du verkligen ska förstå vad jag menar kan jag berätta att jag aldrig haft något riktigt stort födelsedagskalas. Jag trivs helt enkelt inte med att vara i centrum.

Fick nog av rutan

Det var också det som var anledningen till att Jane, som från slutet av 1980-talet varit ett av de stora ansiktena utåt på tv-sporten, helt plötsligt försvann från rutan och var borta - i tolv år.

- Det blev för mycket fokus på mig som person och på fel saker som utseende och annat. Jag kände i det läget att det här är bara för mycket. Jag pallar det inte.

- Det gick inte en vecka utan att jag fick en förfrågan och det ena suspekta förslaget efter det andra.

Och denna fokusering berodde på att du var ensam tjej på tv-sporten?

- Ja, fast faktum är att jag aldrig var ensam. Redan när jag började -87 fanns det flera andra tjejer på sporten. Bland annat Pia Erlandsson, redaktör för "Lilla Sportspegeln", en person som betytt oerhört mycket för mig. Men eftersom jag var den enda tjejen som då syntes i tv-rutan var det jag som hela tiden fick ta frågorna och stå i centrum.

"Nästan rädd"

Efter fotbolls-VM 1994, då Jane hade lett SVT:s studio på hemmaplan tillsammans med Mats Nyström, orkade hon inte längre.

Hon hade fått nog och ville inte synas mer i tv.

- Det blev för mycket uppmärksamhet. Inte bara från tidningar som ville att jag skulle ställa upp på en massa konstigheter utan även från privatpersoner. Jag kände mig nästan rädd ett tag, säger Jane och får en allvarlig blick.

- Så här i efterhand vill jag inte måla upp det som om det var en jättegrej. Men allt det där sammantaget, det blev för mycket.

Var du någonsin hotad?

- Nej, jag skulle inte kalla det hot, men det är obehagligt med människor man inte känner som tycker att de ska få komma en nära.

Vad var det som var jobbigast med uppmärksamheten?

- När det var direkta personangrepp som inte alls hade något med mitt jobb att göra.

Jane tystnar en stund och tycks tänka tillbaka på den tiden.

- När man är ung... ett par tre sådana där ordentliga stick, det gör så ont. Man är ju bara människa och det enda jag ville göra var att jobba med sport.

Ville bli som Hegerfors och Hansson

Drömmen om att jobba med sport fanns där tidigt. Jane växte visserligen upp i Fagersta men tillbringade också mycket tid i Åtvidaberg och i synnerhet på Kopparvallen.

- Pappa är från Åtvidaberg så det var ingen tvekan om vilket som var vårt lag. Jag vet inte hur många resor det blev för mig, brorsan och pappa i vår Amazon. Vi packade in oss i bilen och åkte de dryga 25 milen tur och retur över dagen bara för att se en match.

Det var också på Kopparvallen som Jane i tioårsåldern förklarade för sin pappa vad hon skulle jobba med som vuxen. "Jag ska jobba med samma som de", sa Jane och pekade på två män.

Männen i fråga var Arne Hegerfors och Bosse Hansson, som ofta var utsända till Kopparvallen under Åtvids storhetstid i början av 70-talet.

Och drömmen blev som bekant sann.

1987 började Jane Björck på SVT-sporten och 1990 ledde hon VM-studion ihop med just Arne och Bosse.

- När jag tänker på det inser jag vilken tur jag haft som hela livet fått jobba med det som är mitt stora intresse.

Fotbollen en livslång passion

Ann-Britt Ryd Pettersson var den första kvinnan som jobbade som programledare på SVT-sporten. Ann-Britt hade dock hunnit sluta när Jane började och när Katarina Hultling under några år hade andra uppgifter på Sveriges Television var Jane ensam tjej.

Och var hon inte programledare jobbade hon som reporter och då har det nästan alltid handlat om fotboll.

- Jag brinner för fotbollen, den har varit min passion hela livet, säger Jane och förklarar att hon kan relatera till mycket när damlandslagets förbundskapten Pia Sundhage berättar om sin uppväxt.

- Pia är bara ett år äldre än jag och jag känner igen hela min barndom i hennes. Att man som tjej fick fajtas för att få vara med och hur hon fick spela med killarna. Men också hur betydelsefullt det var att ha ett stöd hemifrån.

- Pia var ju mycket bättre än jag men jag hade också en vilja. Jag ville bli proffs. Jag ville spela i landslaget.

Någon landslags- eller proffskarriär blev det aldrig, men med sitt Norberg spelade hon under några år i den högsta serien, motsvarande dagens damallsvenska, innan en knäskada satte stopp.

Samhörigheten med Sundhage har dock alltid funnits där och Jane har följt både hennes karriär som spelare och tränare.

- Det har blivit många intervjuer och samtal med Pia genom åren, säger Jane som också hade planen klar när Sundhage flyttade hem till Sverige och blev förbundskapten.

- Jag ville göra en dokumentär. Det finns så mycket att berätta om Pias ledarskap och vad hon har betytt för damfotbollen.

Jane fick som hon ville och på måndag visar SVT resultatet: "Pia Sundhage - med rötter och vingar i damfotbollens tjänst".

Rörd över stödet från sina chefer

Det är mycket känslor när Jane pratar.

Både om sport och sitt jobb.

Ögonen blir tårfyllda när hon berättar om stödet från dåvarande sportchefen på SVT, Bosse Gentzel, när hon inte orkade fortsätta som programledare, och att situationen löstes med att hon fick jobba som redaktör för att slippa synas i rutan.

- Det kändes oerhört tungt när Bosse gick bort förra året, säger Jane och pratar också varmt om en annan sportchef, Kjell Andersson, som hjälpte henne att till slut få modet att komma tillbaka till tv-rutan.

- Jag har haft många långa och fina samtal med Kjell genom åren. Inte bara om jobbet utan livet i stort. Kjell var fantastisk i sitt sätt att hjälpa och ställa upp.

Stödet från kollegorna på SVT betydde mycket. Men en annan avgörande orsak till att Jane vågade ta steget tillbaka och börja jobba som programledare igen var att hon inte längre var ensam.

- Titta på hur det ser ut i dag! Det finns en massa tjejer som jobbar med sport i tv. Nu är jag bara en i mängden och det är oerhört skönt. Och många av dem är otroligt duktiga.

Det var 2006, efter tolv års frånvaro, som tv-tittarna återigen fick se Jane Björck i rutan.

- Jag hade precis gått igenom en tuff period privat. Någon form av "mitt i livet-kris" som trots allt gjort mig mycket starkare och jag kände att jag ville tillbaka till programledarrollen.

- När jag första gången sökte mig till SVT var det inte för att jag hade någon brinnande längtan av att synas i tv. Anledningen till att jag så gärna ville jobba där var att landets största sportredaktion fanns där.

- Att få jobba med sport har alltid varit min dröm.

Nu för tiden tar hon också allt med lite mer ro.

- Kanske är det åldern och att man är tryggare i sig själv som gör att man får distans.

Pratar till mamma och pappa

När vi träffas en andra gång är det dagen efter att Jane lett "Sportnytt" på lördagskvällen. En sändning som hade drygt en miljon tittare, vilket är en ganska normal siffra för programmet.

Jag nämner tittarsiffran och frågar om hon någonsin tänker på att hon, som inte gillar att vara i fokus, följs av miljontals tittare varje vecka och om hon aldrig blir nervös.

- Nej, nervositet känner jag inte men jag har en stor respekt för tittarna.

- Jag brukar tänka att det är till mamma och pappa jag pratar. Att det är en hälsning till dem. Men att det är fler än så som tittar, nej det tänker jag aldrig på, säger hon och ler.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!