Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag var missbrukare och gick runt drogad”

”Man kan säga att den är fullsmäckad”, berättar Susanne Gunnarsson om sin nya vardag.
Susanne Gunnarsson bor sedan drygt sex år tillbaka i Malmö.
Foto: Thomas Kingdahl
17 OS- och VM-medaljer körde Susanne Gunnarsson hem under sin karriär. I dag jobbar hon som tränare vid sidan om jobbet på ett ungdomshem.
Foto: Thomas Kingdahl
Susanne Gunnarsson tog 17 OS- och VM-medaljer under sin karriär.
Foto: BILDBYRÅN
Susanne Gunnarsson.

MALMÖ. Efter en karriär fylld av både framgång och konflikter väntade ett nytt liv för Susanne Gunnarsson, 56. 

Men det skulle bli problem. 

– Jag var missbrukare och gick runt drogad i ett par år, säger den före detta OS- och VM-guldmedaljören i kanot som också berättar om hur Agneta Andersson lånade ut pengar och varför folk tror hon är en elak bitch. 

– Hur fan orkade jag? 

Susanne Gunnarsson berättar att hon allt oftare ser tillbaka på sin kanotkarriär.

Men då är det inte de 17 OS- och VM-medaljerna hon tänker på först, utan just hur hon hade kraften. 

– År ut och år in, två till tre pass, året runt... Så här i efterhand förstår jag inte hur fasiken jag orkade ha det livet i två decennier. Dessutom fick jag två barn under den tiden. 

Det har gått 20 år sedan hon tog beslutet att lägga ned karriären, att påstå att Gunnarsson därefter lagt bort kanoten helt vore fel. Så sent som förra sommaren var hon med och körde hem SM-guld. 

Men det var 2000 som karriären på den absolut högsta världsnivån nådde sitt slut. 

Ett smärtsamt avslut som sedan skulle följas av år av mörker. 

Smärtorna i nacken hade funnits där ett bra tag, men siktet var ändå inställt på att köra OS i Sydney. Under ett träningsläger i Sydafrika small det dock till i nacken igen. På sjukhuset konstaterades att Susanne Gunnarsson hade ett svårt diskbråck som liknade en whiplashskada. 

– Läkaren frågade om jag tyckte det var värt att fortsätta. Och det var någonstans då jag bestämde mig. 

Hon tystnar en stund innan hon fortsätter. 

– Samtidigt som det där hände gick jag igenom en väldigt tuff skilsmässa. Jag hade levt i ett destruktivt förhållande under lång tid. 

– Han var 45 och jag 23 när vi träffades. Det är klart att jag var kär till en början. Men det var också under de tio åren i äktenskapet som jag tappade bort mig själv fullständigt. Den glada och spontana Susanne hade försvunnit helt. 

1996 under OS i Atlanta kom Susanne Gunnarssons allra största framgång under karriären när hon och Agneta Andersson tog guld i K2. 

Susanne Gunnarsson och Agneta Andersson med OS-guldet runt halsen efter segern i K2 i Atlanta 1996.
Foto: BILDBYRÅN

Men åren innan hade rubrikerna om de båda svenska världsstjärnorna mest handlat om bråk, och under tre års tid hade de inte ens pratat med varandra. 

– Vi var ett fantastiskt landslag på 80-talet. Men helt plötsligt var jag inte samma tjej längre. Jag pratade inte med någon. Var det någon som pratade med mig så tog han, min man och tränare, över. Var det journalister som frågade något så var det han som svarade. Jag var personlighetsförändrad och jag tror det var en stor anledning till de konflikter som uppstod. 

– Och sedan var det mest det som tidningsrubrikerna handlade om. 

”Jag gick runt drogad”

Skadorna som Susanne Gunnarsson hade fått efter 20 år på världsnivå gav fortsatta problem även efter karriären. Och det var för att lindra smärtan som hon började äta värktabletten Nobligan.

– Jag fick det utskrivit av en läkare och mådde bättre. 

Men på sikt blev det problem, värktabletterna Susanne Gunnarsson tog blev en tid efter att hon börjat med dem narkotikaklassade. 

– Det visste jag inte när jag började. Men jag konsumerande dem dagligen mot smärtan och blev beroende. Jag var missbrukare. Jag gick runt drogad och halvflummig, samtidigt som jag mådde bra för att det lindrade smärtan.

Till slut fick Susanne Gunnarsson hjälp att ta sig ur tablettmissbruket. 

– Det var en väninna som är sjuksköterska som hjälpte mig. Hon tog de sista tabletterna och hällde ut dem. Och sedan tog hon med sig mig hem till henne, och stängde in mig, 

– Det var som en avgiftning kan man väl säga. 

Det tog flera år efter att Susanne Gunnarsson avslutat karriären, genomgått skilsmässa och kommit ur missbruket som hon började må bättre igen. 

– Att jag hade mina fantastiska älskade barn, att jag hade dem gjorde att jag levde vidare. Jag var tvungen för deras skull. Och jag ville leva vidare för deras skull. 

”De tror jag är en elak bitch”

I dag mår Susanne Gunnarsson bra, hon bor i Malmö, jobbar på ett ungdomshem och är vid sidan om det kanottränare. 

– Jag kan slita en hel helg på jobbet men sedan åker jag i alla fall i väg och sätter mig i motorbåten och tränar mina kanotister, det är en lycka för mig. 

Hur är du som tränare?

– Lyhörd, tuff när jag behöver det. Samtidigt kan jag nog vara lite för snäll ibland. Jag har haft elva olika förbundskaptener så jag tror att jag har lärt mig väldigt mycket av det. Jag har tagit med mig de positiva bitarna, men också lämnat det jag inte gillat åt sidan. 

Vad tror du att folk tänker när de hör namnet Susanne Gunnarsson?

– Det är nog olika. Men när jag var med i ”Mästarnas mästare” så berättade flera av de andra deltagarna att de var lite rädda för att träffa mig. De trodde att jag var en riktig bitch. Sedan har folk insett att det är annorlunda när de lärt känna mig. 

Varför tror du att folk har den bilden av dig?

– Dels för att det var en bild som media skapade. Samtidigt som jag var väldigt sluten under 90-talet, så många uppfattade mig nog som väldigt bitchig och elak. Men de som känner mig vet att det inte är så. 

När pratade du med Agneta Andersson senast?

– Vi skrev till varandra på Messenger för bara några dagar sedan. Och vi sågs nyligen när vi båda medverkade i SVT-programmet ”Sommaröppet – sportklassiker”. Då träffades vi dagen innan inspelningen i Stockholm och umgicks hela dagen, och vi hade det jättemysigt. Det var som på gamla tider. 

Så ni är bra vänner nu för tiden?

– Ja. Det finns ingen schism mellan oss, vi har rett ut allt som var då, jag har fått förklara mig och Agneta har kunnat berätta från sitt perspektiv. Sedan dess har vi haft en bra relation. En riktig vän är en vän som alltid ställer upp, och det är verkligen Agneta. Ta bara det att hon lånade ut jättemycket pengar till mig när jag skilde mig för att hjälpa mig att komma på fötter. Det är oerhört fint. 

– Agneta är en fin människa. 

Trots guldet 1996 blev aldrig Susanne Gunnarsson flaggbärare för Sverige vid ett OS.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.