Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Jag slutar inte förrän
jag är världsmästare"

Lancelot HedmanFoto: Privat

För åtta månader sen började han gymnasiet som vilken annan svensk 15-åring som helst.

Nu knockar han tio år äldre boxare i Thailand.

SportExpressen har pratat med Lancelot Hedman, son till Magnus Hedman och Magdalena Graaf, om gener, press och - framför allt - sporten han älskar: thaiboxning.

– Jag får andningssvårigheter. Dels när man inte är på plats, och dels när det är den typ av sport där det är knockar och andra typer av grövre skador. Det är tufft att ha sitt kött och blod fajtandes i ringen alltså, så är det, säger Magnus Hedman.

Lancelot "Lance" Hedman växte upp i en fotbollsfamilj. Med pappa Magnus som förstemålvakt i både Coventry och svenska landslaget vid födseln så var det från början inte något snack om saken: Lance var en fotbollskille.

Men 16 år senare gör han något helt annat.

När SportExpressen når "Lance" är han på andra sidan jorden, i Thailand, och återhämtar sig från ett par tuffa thaiboxningsmatcher. Två matcher mot tio år äldre motståndare har resulterat i två segrar – var av en på knock.

"Det kom andra intressen före fotbollen. Det blev för mycket på något sätt"

Lance Hedman la ner fotbollen – för thaiboxning

Men länge såg det ut att bli just fotboll, och det är bara fem månader sedan Hedman den yngre började fajtas på riktigt.

– Han är otroligt passionerad. Han var jättepassionerad och älskade sin fotboll, men sen var det så mycket skador och han tyckte det blev lite tråkigt. Sen kom han bara en dag och sa att han ville börja med thaiboxning. Det har betytt jäkligt mycket för honom som människa, säger pappa Magnus Hedman.

Lance Hedman har inlett karriären i Thailand med två raka segrar.Foto: Privat

Lance utvecklar själv:

– Det kom andra intressen före fotbollen. Det blev för mycket på något sätt.

Varför blev det just thaiboxning?

– Jag har alltid tyckt det var roligt, sen jag var liten har jag alltid hållit på. Jag har aldrig gått på boxning, men jag har kört med pappas kompisar som var boxare när de har varit hemma hos oss.

I mitten av april gick han sin första proffsmatch, mot en 25-årig thailändare. Seger direkt, och viktorian följdes upp av ännu en seger. Denna gång mot en 27-åring.

"Det är jobbigt för morsan"

I en mörk lokal på andra sidan jorden, med hög thailändsk musik dånande ur högtalarna, knockar alltså kändissonen rutinerade kampsportare på löpande band. Men ingen av föräldrarna, har hittills, sett honom vinna.

Magdalena GraafFoto: IBL

– De har inte sett matcherna faktiskt. Mamma är i Thailand med mig just nu, och jag skulle egentligen köra match den 27:e. Men jag tror inte hon kan se än, hon måste bli lite starkare i hjärnan skulle jag säga, haha. Farsan är det nog lugnt med, men det är jobbigt för morsan, säger Lance, som planerar att stanna i Thailand ett tag till.

Sen ska han återuppta studierna hemma i Sverige.

– Jag hoppade av efter några veckor i första ring. Jag har alltid haft det jobbigt i skolan, men jag ska försöka dra igång när jag kommer tillbaka till Sverige.

Enligt Magnus är det dock inte riktigt så lugnt när sonen är i ringen. Nerverna är utanpå kroppen.

– Det går inte att jämföra med fotboll, där är jag så van med allting, bli knockad på en fotbollsplan är väldigt sällan man blir. Och det är en mot en i thaiboxning, det är mycket mer direkt. Jag sitter och letar info om hans matcher via min Instagram för att få någon sorts liverapport.

"Det enda jag tänker på i ringen är att jag vill knocka honom så fort som möjligt"

Lance Hedman: "Vet att jag kommer bli skadad"

Lance har lite ont i skenbenen. Det har varit två matcher på kort tid, och han behöver återhämta sig innan det är dags igen.

Men någon lång vila lär det inte bli.

En ny match mot hårt motstånd är i sikte inom ett par veckor.

– När man är i omklädningsrummet och ser motståndaren som kanske gjort över 100 matcher så är man nervös. Det är 1000 tankar som går runt i hjärnan. Men när man väl är i ringen är det bara att köra, då släpper allt.

– Det enda jag tänker på i ringen är att jag vill knocka honom så fort som möjligt. Hittills har det gått bra. När man knockar honom är det den bästa känslan som finns. Jag har aldrig känt så någonsin. När man går upp på en fotbollsplan är en skön känsla, visst, men att vinna en thaiboxningsmatch är en helt annan sak. Det går inte att förklara.

Är du någonsin rädd?

– Nej, jag har aldrig varit det.

Hur ser du på skador?

– Jag tänker inte på det så mycket. Jag vet att jag kommer bli skadad. Nu har jag klarat mig ganska bra från det de här två matcherna, jag har fått ett slag. Men skador kommer komma, förr eller senare. Så är det.

 

LÄS ÄVEN: Första stora intervjun med Ingemar Stenmarks dotter Nathalie.

Givna målet: Svensk mästare

Självförtroendebrist har aldrig varit något problem för Lance Hedman. Det märks tydligt när framtid kommer på tal – rösten är inte direkt darrig.

– Jag kommer inte sluta förrän jag är svensk mästare och världsmästare. Innan dess slutar jag inte. Jag kommer gå in och försöka ta alla bälten som går.

Och sen?

– Sen är jag klar. Så enkelt är det.

"Skönt för honom att det är inte fotboll – det är ingen som kommer jämföra honom med sin pappa."
Lance och pappa Magnus.Foto: Privat

Tar hjälp av Magnus med mentala delar

Ett idrottsefternamn innebär något extra. Det vet Lance lika väl som Bianca Salming, Nathalie Stenmark, Julia Svan och flera andra.

Men extra innebär inte press. Någon sådan har Lance nämligen aldrig känt av. Inte som fotbollsspelare hemma i Stockholm, inte som boxare i Thailand.

– Jag har aldrig tänkt så faktiskt, jag får inte press så. Det är min pappa och jag kan inte uppnå vad han har uppnått, det är en helt annan sak. Jag är jag.

Magnus Hedman vet också att det finns en risk för att pressen på en sextonårings axlar blir för stor. Med Hedman som efternamn och framgångar inom idrott är ekot naturligt – men inte nödvändigtvis något ont.

– Rent genetiskt så har du alltid mycket som går ner i leden, så det finns säkert saker där som har hjälpt honom. Men även om man tittar på den mentala delen. Jag och Magdalena är ju fighters, vi ger inte upp. Och någonstans har Lance en oerhörd drivkraft, han har ju varit med om tuffa grejer under sin uppväxt. Men jag tror det som är skönt för honom i det här är att det är inte fotboll, så det är ingen som kommer jämföra honom med sin pappa.

Hjälper du honom något nu?

– Mer mentala delar, vi pratar mycket. Om han är nervös innan matcher så ger jag lite tips och så där. Så det är klart att jag har varit på elitnivå betyder nog en del.

 

LÄS ÄVEN: Bianca Salming: "Jag har fått pappas kropp"

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.