Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag köpte sånt som inte fanns i Sverige”

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN

Han vann VM och EM.

I höst fyller ikonen Mikael Appelgren, 60.

Han står fortfarande kvar vid bordtennisbordet.

För SportExpressen berättar ”Äpplet” om sin relation till brorsan Patrik, livet i dag och åldersnoja.

– Det är nyttigt i min ålder att hänga med ungdomar, säger Mikael Appelgren.

En gång i tiden var Sverige en stormakt i bordtennis. När det fanns fler svenskar än kineser bland världens tio bästa spelare.

Mikael ”Äpplet” Appelgren var med under storhetstiden som inleddes i början av 1980-talet. Kinesiska murar revs och i princip inget var omöjligt vid bordtennisbordet bara man hade en svensk tröja på sig.

Den 15 oktober fyller han 60 år.

– Det är inga problem, jag kan ju inte göra något åt det, säger Mikael Appelgren.

Hur känns det, har du åldersnoja?

– Nej, inte alls. Jag har en massa polare som redan fyllt 60 eller som snart ska fylla. Jag är nog sist av alla faktiskt.

Laddar du för stor fest?

– Troligen är jag bortrest, jag kommer nog att vara borta ganska länge.

Men du brukar väl fira och ha fest när du fyller jämnt?

– Jodå, när jag blev 30 bodde vi i ett stort hus och hade fest hemma. När jag fyllde 40 hade vi fest på Dr Albans ställe, vi är gamla polare.

Och hur firade du 50?

– Jag ville inte ha någon fest, men det blev så ändå till slut. Min fru Marita och min polare ”Brollan”, Tomas Brolin fixade allt. 

Blev proffs som tonåring

Mikael Appelgren har en meritlista som är längre än ett barns önskelista i väntan på jultomten.

Det bästa av allt det goda:

Fyra VM-guld.

Nio EM-guld.

Två guld i världscupen.

Mikael Appelgren, som egentligen bara kallas för ”Äpplet”, kom fram som ett underbarn i bordtennis.

"Äpplet" är gift och har två vuxna barn

Namn: Mikael Appelgren

Smeknamn: Äpplet

Född: 15 oktober 1961

Bor: Centrala Stockholm

Familj: Gift med Marita Appelgren, vuxna barnen Marlene och Marlon.

Yrke: Pensionerat bordtennisproffs, tränare i Spårvägen.

Klubbar i karriären: Stockholm Spårvägars GoIF 1974–1980, Reutlingen, Tyskland 1980–1986, Ängby SK 1986-1996, Bad Honnef, Tyskland 1996–1997, TTK Würzburger Hofbräu, Tyskland 1997-–1999, Ängby SK 1999–2008, Stockholm Spårvägars GoIF 2008–2021.

Främsta meriter: VM-guld i dubbel 1985, VM-guld i lag 1989, 1991, 1993. VM-silver i lag: 1983, 1985, 1987, 1995

EM-guld i singel 1982, 1988, 1990. EM-guld i lag: 1980, 1986, 1988, 1990, 1992. EM-guld i dubbel: 1988. EM-silver i dubbel 1986, 1992. SM-guld i singel: 1981, 1982, 1993. SM-guld i dubbel: 1981, 1987, 1992, 1994, 2001 Två segrar i Top 12 1982 och 1990

Äter: Fisk.

Dricker: Vatten och öl.

Läser: Faktaböcker.

Tittar på: Gamla serier.

Lyssnar på: 60-talsmusik, Creedence.

Övrigt: Fick Svenska Dagbladets bragdmedalj 1989 efter VM-segern i lag över Kina. Fick Victoriastipendiet 1990.

Han var tio år när han såg idolen Stellan Bengtsson sensationellt vinna VM-guld i Japan 1971.

Bengtsson, Kjell ”Hammaren” Johansson och Hasse Alsér visade att det var möjligt att spöa både européer och asiater.

Den blågula trion blev nationens nya hjältar och skapade ett intresse för sporten som vi inte sett maken till tidigare.

Det spelades pingis i stortsätt varje källare och ungdomsgård över hela landet.

Appelgren var 13 år när han träffade den nioårige Jan-Ove Waldner första gången i SL-hallen på söder i Stockholm där han fortfarande tränar.

– Janne stod där och spelade med sin brorsa Kjell-Åke. På den vägen är det, säger ”Äpplet”.

Sedan dess har polarna hängt ihop. ”Äpplet” var tillsammans med Waldner och Jörgen Persson ryggraden under pingisundret.

Mikael Appelgren var fortfarande tonåring när han blev proffs i tyska Reutligen, en pingistokig stad med 120 000 invånare tre mil söder om Stuttgart.

En helt annan värld öppnade sig för den vänsterhänte talangen.

Tusentals åskådare såg kväll efter kväll sina favoritspelare vinna matcher i Bundesliga och ta ett kliv närmare världstoppen.

Och hans bankkonto växte.

– Jag tänkte inte så mycket på ekonomin. Jag spelade på och var som en handelsresande över hela världen. Jag har aldrig varit riktigt intresserad av prylar, men köpte några elektroniska prylar när jag besökte Asien, säger Mikael Appelgren. Sånt som inte fanns hemma.

Så har bordtennisen förändrats

”Äpplet” var 21 år när han 1982 vann sitt första EM-guld i singel i Budapest efter 3–2 mot kompisen Jan-Ove Waldner i finalen.

Hur många bollar skulle du vinna om du skulle möta dig själv i dag jämfört med när du var i den absoluta världstoppen?

– Ja, du, det är inte många. Jag är i rätt risig form.

Du är tränare för Spårvägen i pingisligan. Tränar du själv med laget?

– Det är inte ofta, men det händer. Jag är med och blockerar lite om det fattas nån gubbe. Sedan kör jag en del lådträning med killarna. Då står jag och matar boll efter boll i timmar. Tempot är högt och det känns i min axel efteråt när jag stått och vevat.

När spelade du senast en match?

– För ett år sedan när jag och Waldner var i Kina. Vi lirade några uppvisningsmatcher.

Hur ser du på dagens bordtennisspelare?

– Alla spelare är starkare, men spelet mer monotont. Det blir så när spelarna använder mindre skruv, det var mer sånt när jag lirade.

Vad beror det på?

– Mest på bollen, det är mer plast i den i dag än tidigare. Du måste spela annorlunda helt enkelt.

Tränar världseliten mer i dag än när du stod på toppen?

– De tränar annorlunda. Det är hårdare och högre tempo, men det är inte lika långa pass som vi körde. Spelet skiljer sig lite också, det spelas mer backhand i dag.

Hur ofta använde du din backhand?

– Jag byggde mitt spel med min forehand. Jag var snabb i benen och kunde springa runt och klippa till bollen.

Vad betyder Spårvägen för dig?

– Mycket, så har det varit sedan jag började lira. Jag trivs i klubben, jag har svårt att se mig sluta. Jag tycker fortfarande att det är så roligt.

Vad är det som driver dig att hålla på efter över 50 år?

– Pingisen har blivit en livsstil. Jag saknar kompisarna, spelarna och atmosfären direkt bara om jag bara varit hemma några dagar. Det är en social grej. Det är nyttigt i min ålder att få vara med ungdomar.

Appelgren om OS: ”Vi har chans att ta medaljer”

Spårvägen leder Pingisligan efter fyra omgångar – inom kort börjar serien igen efter ett flera månader långt uppehåll på grund av coronapandemin.

– Vi stängde ner verksamheten helt under en tid, men när vi började igen har vi kört efter de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten och regeringen bestämt. Det har fungerat bra. Jag är stolt och glad över att tillhöra Spårvägen. Vi har en bra styrelse, en god ekonomi och många som vill komma och lira.

Ni är obesegrat i Pingisligan, hur förklarar du framgångarna?

– Killarna har tränat hårt och bra. De är unga och är egna produkter. Det finns mycket energi och vilja i laget. Det finns även ett gäng yngre spelare som är duktiga och på väg framåt.

Hur ser du på svensk bordtennis generellt?

– Mathilda Ekholm var bra på damsidan, topp 30 men nu har hon slutat. Det är tunt bakom henne. På herrsidan är det fler spelare som är på väg uppåt med Mattias Falck i täten. Han är rankad åtta i världen nu.

Ett OS väntar i sommar i Japan. Vad tror du om Sveriges chanser i bordtennis?

– Vi har chans att ta medaljer både i lag, singel och dubbel på herrsidan. Så bra är vi just nu.

Du har tidigare sagt att du tycker att bordtennisen får alldeles för lite medial uppmärksamhet. Har du samma uppfattning i dag?

– Ja, jag har svårt att se varför svensk tv inte skulle kunna visa matcher från ligan eller när våra bästa spelare är ute på touren och spelar. Jag tycker även att det skrivs för lite om sporten. Allt kan bara bli bättre. 

Skulle du inte kunna tänka dig att vara förbundskapten i framtiden?

– Nej, inte en chans. Jag är klar med mina resor. Ska du vara förbundskapten i dag så innebär det säkert 120 hotellnätter. Jag har ingen lust att leva ett sånt liv igen. Jörgen Persson gör det också så bra. Jag tycker Jörgen ska fortsätta.

Du börjar närma dig 60, hur håller du formen numera?

– Jag är fortfarande rätt lätt i kroppen, det blir ju lite pingis varje vecka. Jag promenerar rätt mycket också. Det kan bli en mil varje dag när det inte är så kallt. Marita och jag cyklar även en del.

Marita är Mikael Appelgrens stora kärlek. De träffades första gången 1983 under en bordtennistävling.

Hon är jämtländska, från Frösön utanför Östersund. 

De blev ett par 1985.

”Jag har aldrig känt mig som någon stjärna”

Hur ser du på 2021?

– Det är ett ovisst läge, det tas hela tiden beslut som pekar åt olika riktningar. Nu gäller det för Sverige att bestämma sig vilken linje vi ska ha. För barn och ungdomarnas skull så hoppas jag att idrotten öppnas upp helt igen. Idrott är en viktig faktor för att du ska mår bra. Unga människor mår inte bra om de inte får idrotta.

Mikael Appelgren hade tidigt ett mål att bli bäst på att spela bordtennis.

Hans fyra år yngre bror, Patrik, valde ett annat mål.

Musiken.

– Jag märkte direkt när jag kom hem från nån turnering att mina lp-skivor inte stod rätt i skivbacken där jag samlade dom. Det var Patrik som hade varit där och rotat. Han var musikintresserad tidigt.

I dag är Patrik 55, har ett toppjobb på Universal Music och är keyboardist i hårdrocksgruppen Treat.

Treat slog igenom i början på 1980-talet, gruppen är fortfarande ute och spelar och släpper nya låtar.

Är du också musikalisk, precis som din bror?

– Jag har musiköra, jag spelade fiol skolan och piano. I dag kan jag ångra att jag inte fortsatte att lira piano.

Hur ofta träffar du Patrik?

– Det är inte lika ofta i dag när det är pandemi, men vi surrar mycket i telefon och ses ibland. Jag var ute och käkade med Patrik och gubbarna i bandet i somras. Vi har alltid trevligt när vi ses.

Du har vunnit stora titlar och varit en av världens bästa spelare. Hur har kändisskapet påverkat dig?

– Inte mycket. Ingenting. Jag tänker inte alls på det. Jag har aldrig känt mig som någon stjärna. Jag har bara tänkt att jag varit en lyckad idrottsman.

Här är ikonens fem bollfavoriter

Seve Ballesteros, golf, Spanien

”En skön lirare och en otroligt bra golfspelare”.


Lennart ”Nacka” Skoglund, fotboll.

”Jag har sett semifinalen 1958 på tv. En riktig lirare från söder”.

Björn Borg, tennis.

”Jag är uppväxt med honom. Han en av våra största”.

Tibor Klampar, bordtennis, Ungern.

”När jag var yngre och åkte ut tidigt tittade jag alltid på honom. En inspirationskälla och idol.”


Leo Messi, fotboll, Argentina.

”Jag har sett honom live på Camp Nou i Barcelona. Han började på bänken, hoppade in och smekte in en frispark. 90 000 ställde sig upp. Mäktigt.”

Mattias Falck fick pris för ”årets prestation” på Idrottsgalan 2020.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.