Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

J-O: "Jag hoppas att det här inte var slutet"

Foto: Kristoffer Ruckemann.
Foto: Kristoffer Ruckemann.
Foto: Kristoffer Ruckemann
Foto: Kristoffer Ruckemann.
Foto: Kristoffer Ruckemann.
Foto: Kristoffer Ruckemann.
Foto: Kristoffer Ruckemann.
Foto: Kristoffer Ruckemann.
Foto: Kristoffer Ruckemann.
Foto: Kristoffer Ruckemann.
1 / 10

STOCKHOLM-SÖDERHAMN. 1977 gjorde Jan-Ove Waldner debut i pingisligan, i Söderhamns idrottshall.

38 år senare står han kvar på samma golv.

– Jag kör för fullt. Jag går in för det här som om det vore en OS-final, säger Waldner, som fyller 50 år i höst.

SPORT-Expressen följde med honom under en bortaresa med Spårvägens BTK.

Vad vi fick se? Ett bollgeni på voltaren, uppeldade känslor – och det som kan ha varit legendarens sista match i karriären.

Jan-Ove Waldner står mitt i Söderhamns idrottshall, bland ribbstolar, handbollsmål och upphissade tjockmattor.

Han är vansinnig.

– Det finns inte en chans att den där var inne! Inte en chans!, skriker Waldner.

Det är kvartsfinal 2 i slutspelet och en av domarna har precis dömt in en högst tveksam kantboll för Söderhamns UIF i lagmatchen mot Spårvägens BTK.

Waldner själv spelar inte, det är Hampus Nordberg mot Elsayed Lashin, men han kan inte hålla tillbaka känslorna.

– Det känns som att vi åker på det där varje år!

Lagledaren Mikael "Äpplet" Appelgren står bredvid honom och är ungefär lika nöjd med domaren.

Han muttrar:

– Idiot! Glasögonorm!

Domslutet leder till att Söderhamn kliver upp i ledning 3-1 och har chansen att avgöra hela kvartsfinalserien, när det är dags för Jan-Ove Waldner att möta Viktor Brodd.

49-åringen ställer sig vid bordet med ett tjockt lager liniment över ryggen och med två voltaren innanför västen – och tar direkt ledningen med 6-2. Svaret från Brodd? Han vinner tre raka bollar.

Det är bara första set, men Waldner tittar uppgivet upp mot taket på gymnastiksalen och suckar.

– Penis!

 

Sju timmar tidigare möter SPORT-Expressen upp Jan-Ove Waldner vid Årstabergs pendelbanestation i södra Stockholm. Det är en lugn lördagmorgon, solen skiner över huvudstaden.

Spårvägens BTK har hyrt en silvergrå minibuss som ska ta dem upp till Söderhamn.

Waldner hoppar in i framsätet bredvid "Äpplet", där bak sitter Lashin ihop med lagets tredjegubbe Tobias Bergman, kanslisten Anders Svensson och tränaren Thomas Johansson.

– Vi vet vad som väntar, säger "Janne", som han kallas i laget.

– Det här kommer att bli en tuff match. I första kvartsfinalen blev det 3-3 och vi förlorade i sudden death. Det kan sluta hursomhelst i kväll.

Det har gått 38 år sen han gjorde sin debut i pingisligan. Det var just i Söderhamn mot Glenn Östh, som nu är sportchef i Sveriges olympiska kommitté (SOK). Jan-Ove Waldner var tolv år gammal och förlorade.

Sen dess har han vunnit allt som man kan vinna. På meritlistan finns bland annat ett OS-guld, sex VM-guld och elva EM-guld.

Men J-O Waldner har inte tröttnat än.

– Jag tycker fortfarande att det är roligt att spela. Framför allt att spela med det här laget, att hjälpa min moderklubb.

– Och ja, det är klart att det är lite nerver inför en sån här match. Fan, vi har kämpat hela laget tillsammans i ett år. Det är klart att jag vill vinna. Annars hade jag inte spelat.

Han flinar.

– Det blir fullt! Det sitter fortfarande i. Det spelar ingen roll om det är OS-final eller kvartsfinal mot Söderhamn – jag kör för fullt, jag vill vinna.

 

I drygt två timmar guppar minibussen fram över E4:an.

Vi passerar fyra överkörda ekorrar medan Spårvägens BTK pratar taktik och laguppställning. Det handlar om att förutse i vilken ordning motståndaren kommer att skicka ut sina spelare och sen matcha det på bästa möjliga sätt.

Parallellt sliter tränare Johansson med att lösa ett korsord i Dagens Nyheter.

Han säger att han brukar klara det varje vecka.

"Äpplet" säger att han fortfarande är besviken på DN, efter att de placerade honom på blott 85:e plats i rankningen över Sveriges bästa idrottare genom tiderna.

– De satte mig efter massa ishockeyspelare. Herregud, hur stor sport är ishockeyn i världen? Minimal, säger "Äpplet" och måttar upp två centimeter mellan tummen och pekfingret.

– Jag var tvungen att säga ifrån. Jag måste ju försvara mig själv och försvara bordtennisen, för fan.

Mikael Appelgren, som har ett enormt hjärta för sporten, vill också lyfta fram att bordtennisen nu är världens största sport sett till antal medlemsländer.

– 222 stycken! Vi gick om fotbollen. Det kan du vara noga med att skriva, tycker jag. Och vi är världens näst största sport sett till antalet utövare också.

Han fortsätter:

– De fyra stora sporterna är fotboll, pingis, volleyboll och basket. Den som är femma är fruktansvärt långt efter. Ishockey och skidor – det är inte några stora sporter.

 

Efter ett kort matstopp vid Tönnebrosjön är vi framme i Söderhamn.

Det är tre timmar kvar till match och J-O Waldner – trea på DN:s rankning – hinner med en kaffe nere i centrum innan det är dags att byta om och börja värma uppe inne i hallen.

Samtidigt som Elsayed Lashin och Tobias Bergman står och bollar, och housemusiken dånar, börjar Waldner väcka liv i sin kropp.

Han inleder med att jogga runt bordet. Det övergår sen i små skutt. Han går vidare med att veva i gång armarna och noggrant tänja benen, innan han avslutar med några förvånansvärt rappa maxlöpningar.

I proceduren ingår också stora mängder liniment – och smärtstillande tabletter.

Han berättar:

– Ja, jag tar en voltaren innan matcherna. Det är på grund av ryggen. Jag har haft problem med den sen 2004 egentligen, från och till. Du vet, man står nerböjd tre-fyra timmar per dag och gör de här vridningarna i sidled.

Han simulerar några forehandslag i luften.

– Det tar, helt klart. Diskarna här nere i ryggen har fått stryk, men det är likadant för de flesta pingisspelarna som har hållit på länge.

J-O Waldner ler.

– Men när man känner att man kan vara med och bidra, då vill man spela, då är det roligt.

När kroppen väl har varvats upp så tar Waldner plats vid bordet och börjar mata slag mot Lashin – och plötsligt glömmer man helt bort att han är 49 år gammal.

Han slår några helt magiska slag.

Det är briljans.

Teknisk perfektion.

Samtidigt sitter "Äpplet" vid sidan av och granskar kvaliteten på bollarna. Han snurrar dem på ett bord och studerar hur de rör sig.

– De här bollarna är för "äggiga". Så här var det inte på 80-talet. Titta, de bara vobblar...

 

Söderhamns kommun sponsrar kvällens match vilket innebär att det är fritt inträde och till slut är det över 200 personer på plats i idrottshallen.

En av de som syns på läktaren är Frankrike-proffset Jens Lundqvist. Han njuter av att se J-O Waldner nere på golvet.

– Det är otroligt att han fortfarande håller den klassen han gör. Det bevisar vilken talang han har, vilken speluppfattning han har. Snart 50 år gammal och kan fortfarande slå riktigt bra spelare, säger Lundqvist och skakar på huvudet.

Vad betyder det för sporten att han fortfarande spelar?

– Det är bra. Han drar fortfarande folk till matcherna. Och ni är ju här i dag, till exempel. Men... det är bra om folk förstår att vi har ännu bättre spelare. Han är inte bäst i Sverige längre.

Strax innan matchstart kommer beskedet att J-O Waldner ska inleda mot Söderhamns Hampus Nordberg, en 27-åring med VM-meriter som spelar med stor frenesi.

Han rynkar på näsan.

– Fick jag Hampus?!

Det blir också en tuff start.

Även om Waldner bjuder på flera sagolika slag så kommer det även en hel del enkla missar. Och mitt i allting så händer det som inte får hända: Han skadar sig. Bollen får en märklig studs i nätet, han rycker till med huvudet – och det hugger i nacken.

Waldner förlorar mot Nordberg med 1-3 i set och kliver med bestämda steg ut i omklädningsrummet för att lägga värme på nacken och trycka i sig ytterligare en voltaren.

 

När J-O Waldner är tillbaka så kommer domarmissen, ilskan och den tunga starten i matchen mot Viktor Brodd – men också vändningen.

Veteranen höjer sig med kniven mot strupen. Brodd kan inte hantera de briljanta servarna och det blir seger med 3-2 i set.

24-årige Brodd är en smula förvånad när SPORT-Expressen träffar honom efteråt.

– Det brukar kännas bra när jag möter honom. Men just i dag hade jag väldigt svårt... Man försöker ju tvinga honom att röra på sig så mycket som möjligt, men har man problem med hans serve så är det många poäng som rinner i väg och det blir inte så mycket att spela om. Ja, sen så har han ju ett extremt bra spelsinne.

Spårvägens BTK hinner dock bara fira i några få minuter efter Waldners skalp.

I den sista ödesmatchen förlorar Tobias Bergman mot Söderhamns stjärnskott Anders Eriksson och kvartsfinalserien är därmed avgjord. Slutspelet är över för Waldner och gänget.

Han är besviken när han sjunker ner på en bänk ensam inne i omklädningsrummet.

– Det är surt att förlora, även om de var favoriter i den här matchen. Och att det blir en sån domarmiss… det är inte bra för sporten.

– Men vi kämpade på i alla fall.

 

När Jan-Ove Waldner kliver ut från Söderhamns idrottshall och möter försommarkvällen så är det många som frågar sig en och samma sak: Var det här den sista matchen i hans sagolika karriär?

Han själv är osäker.

– Jag har inte bestämt mig om nästa säsong än. Vi får se. Det känns som att jag måste gå ner tre-fyra kilo och bättra på fysträningen om jag ska få det att fungera i ett år till, säger Waldner.

– Men jag hoppas att det går. Jag hoppas att det här inte var slutet.

Innan han hoppar in i minibussen med resten av laget säger han också:

– Det är inte alltid så glamouröst att vara pingisspelare, men för mig är det perfekt. Jag är inte avundsjuk på Zlatan Ibrahimovic, Leo Messi och de andra fotbollsspelarna som har hysteri runt sig hela tiden.

– För mig räcker det med sju-åtta dagar i Kina. Jag kan inte gå en meter utan att folk vill ta bilder. Sen åker jag hem. Här är det lite lugnare.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!