Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

J-O: "Den enda som är förbannad är morsan"

STARTKLAR. Jan-Ove Waldner, 47, sträcker ut inför en match för Spårvägen i Liljeholmshallen i Stockholm. Foto: Tommy Pedersen

Att intervjua tidernas störste pingisspelare är en känslomässig bergochdalbana.

Massor av garv. En hel del nostalgi.

Men också livets allvar: Det omtalade spelmissbruket. Livet utan familj. Pappa Åkes död.

Jan-Ove Waldner har varit på väg i 47 år.

Han är långt ifrån framme.

Liljeholmshallen i Stockholm den 19 december 2012. Match mot Söderhamn i Pingisligan.

- Fan, va glest!

Mikael "Äpplet" Appelgren sneglar oroligt mot publikingången några ­minuter innan matchen ska börja.

- Jag trodde ju att vi skulle behöva ställa fram fler stolar efter din blänkare i tidningen i går, säger han.

Blänkaren är en artikel i SPORT-Expressen om att Appelgren, Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson vill ta över som svenska förbundskaptener.

En nyhet som ruskat om svensk pingis.

- Det blåste till ordentligt, säger ­Jan-Ove Waldner och ler belåtet.

Matchen inleds 18.30. Han ska strax upp mot Söderhamns "etta", landslagsmeriterade Jon Persson. Ingen ser ut att må bättre än Waldner i den lilla Liljeholmshallen.

När legendaren, som de kanske 200 åskådarna kommit för att se, rör sig i hallen och glatt småpratar med bekanta och tar en fika med mamma Marianne (mitt under brinnande match), så tror jag mig förstå varför 47-åringen som vunnit precis allt väljer att fortsätta att spela bordtennis.

När jag ser blicken då första serven går mot Jon Persson är jag säker: Det är här Jan-Ove Waldner hör hemma.

 

Några dagar tidigare har han över en lunch på The Swan i Stockholmsförorten Midsommarkransen förklarat vad som driver honom i dag, 23 år efter första VM-guldet i Dortmund.

På andra sidan bordet sitter bästa vännen Appelgren, 51, och hjälper till att sätta fart på varje fråga som jag ställer.

J-O och "Äpplet" är ett sammansvetsat par. Man varken kan eller vill stoppa dem när surret drar i gång.

BOLLKOLL. Jan-Ove Waldner visade smakprov på bollmagin från förr när SPORT-Expressen följde honom under en ­match- kväll med Spårvägen Foto: Foto: Tommy Pedersen - Nämen, jag slutade ju för sex år sen egentligen, när jag la av i landslaget. Sen har det bara varit spel för att spela i ett lag. Det tycker jag är det roligaste som finns, börjar Waldner.

- Alltså, jag skulle spy av att åka på en Pro Tour-turnering i dag. Jag skulle inte klara att gå upp i en match i Kina klockan 10.30. I en tredje omgång. Fy fan, vad tråkigt.

- Och så studsar bollarna in i hagen, säger "Äpplet". Bryt, liksom.

Waldner fortsätter:

- Ja, du vet, du har gjort två bra matcher och så kommer du in nästa dag och är stel och har ont. Du drar sju voltaren och bollen studsar fel. 0-3, 0-4 och så hej då.

Din motivation i dag jämfört med den under dina glansdagar?

- Det är ju inte samma. Då var man så mycket hetare kring pingisen. Man började fundera över EM eller VM när det var tre månader kvar. Nu kommer man till en match och frågar när nästa match är.

- Men det är fruktansvärt kul att spela i ett lag. Det är det som driver mig. Sen får man den där lilla nerven också. Det är kul.

 

Jon Persson är chanslös i tredje set. Waldners spel får publiken att tjuta av upphetsning. Det blir 11-1.

- Man tänker inte på hans ålder. Man måste tänka bort den. Man vet att han är äldre och inte lika bra som tidigare. Men stundtals är han fantastisk. Serven är fantastisk. Det är tempot han inte hänger med i längre, säger den drygt tjugo år yngre Jon Persson, som till slut vänder och vinner en tät femsetare.

- Det är lite upp och ner. Om vi räknar vunna bollar vann väl jag matchen? När jag är bra vinner jag seten ganska enkelt, säger Waldner.

Hur känner du när du ändå kan spela ut en svensk landslagsman på det sättet du gör emellanåt?

- Det är ju inte bra, kanske, att jag kan vinna så lätt mot dem. Samtidigt är det ju lite skönt. Det visar att man fortfarande är med. Men det är lite för mycket upp och ner. Jag rör mig mycket sämre än de gör. Jag kommer inte rätt till bollarna.

 

På en stol bredvid pingishagen sitter mamma Marianne. Som hon alltid gjort de senaste 44 åren.

- I ur och skur! Jag minns en gång att "Janne" hade ett par små sockor när han var liten. Så små! Men han sa bestämt: "Lägg bort de där. De ska jag ha på mig när jag vinner VM-finalen." Och dit kom han ju också. Men jag tror inte han använde sockorna, säger Marianne och ler.

Waldner, den 47-årige sonen, gillar att mamma är på plats.

- Det är klart att det betyder något. Det är alltid en krydda. Även när brorsan (Kjell-Åke) är i hallen, så är det lite roligare. De tycker att det är kul också.

Waldner tystnar en stund, innan han forsätter:

- Nu är det sex-sju år sedan farsan gick bort. Tiden går så jävla snabbt. Det var Alzheimers. Han blev en bit över 80. Det var tungt.

- Men mot slutet var det så dåligt att det nästan blev en lättnad. Det var jobbigt för morsan. Men det tog givetvis på mig också. Han har varit med i hallarna i alla år. Han var där jämt. Rubbet.

Det blev ett hål på läktaren efter pappa?

FYLLER PÅ. J-O tar en snabbfika i pausen ­tillsammans med mamma Marianne. Jan-Ove ­Waldner uppskattar stödet från familjen. Foto: Foto: Tommy Pedersen - Tiden har sin gång, men det blir givet- vis lite tomt. Men han gömde sig alltid. Morsan är mer framåt. Farsan höll sig så passiv som möjligt. Han ville sitta och fokusera i något hörn.

 

Någon timme innan jag ska träffa J-O plockar jag fram datorn och snabb-googlar hans namn.

Jag gör det mest på skoj. En artikel lägger sig högst upp. Den om pingisfrälsta Hollywood-stjärnan Susan Sarandon - som ville få till ett möte med Waldner under filmfestivalen i Stockholm 2009.

Mikael Appelgren nappar direkt på ämnet. Diskussionen rullar i gång. Jag försöker bara hänga med.

MA: Är det tre år sen vi mötte henne på Grand...?

J-O: Ja, det var vintertid här.

MA: November. Under filmfestivalen. Så var vi där sen också. I New York...

J-O: På deras pingisklubb, "Spin".

MA: Vi var där över midsommar 2010. 23:e gatan på Manhattan. Det var limo till hotellet. Jättefint hotell.

J-O: Sen körde vi uppvisning...

MA: För alla medlemmar. Och så körde vi en för rika affärsmän dagen efter.

J-O: Då var "Calle" Lewis där!

MA: Och han spelade så här konstigt...

J-O: Ja, pennskaft! Han sa till mig: "Nästa gång du kommer hit ska jag slå dig." Det får man säga är ett klassnamn. Carl Lewis! Klass.

MA: Och vet du vem som satt i VIP-rummet? Där vi drack några bira? I full pingismundering? Mike Myers!

J-O: Edward Norton skulle också ha kommit. Men hans filminspelning drog över. Han var tydligen helt knäckt.

 

Det blir förlust i fem set även i kvällens andra match för Jan-Ove Waldner. Mot landslagsmeriterade Hampus Nordberg, också han mycket yngre.

Nu har Waldner vunnit lika många matcher som han förlorat för Spårvägen i år - nämligen sju. Han berömmer motståndet, säger att både Persson och Nordberg är "bra grabbar som går framåt". Men J-O är också kritisk till ett spel som han kallar "typiskt svenskt".

POPULÄR. J-O Waldner tar sig tid för de unga fansen Foto: Foto: Tommy Pedersen - De är fantasilösa. De har inget ­försvarsspel. De blir rädda när de får försvara sig. De vill bara ösa på.

- Men den dagen deras spel inte funkar, då torskar de mot den som är rankad som nummer hundra i Sverige. Även om jag är riktigt dålig, så har jag fantasi och kan ändra mitt spel. Det kan de aldrig göra.

Är det något som ni kan korrigera om ni kommer upp på en annan ledarnivå i Sverige, på förbundskaptensnivå?

- Ja, det är klart att man kan det. Så är det ju.

Och Jon Persson vill mer än gärna ha hjälp av J-O & Co.

- När jag var i Norge på en tävling för två år sedan satt jag med J-O och såg en match. Då kunde han hela tiden säga vad som skulle hända vid bordet. "Nu kommer en kort boll där, nu kommer en lång där" - och det blev exakt så. J-O kan ju pingis. Inget snack om saken, säger Persson.

- Hade de kommit in i landslaget hade det varit fantastiskt. De vet vad pingis går ut på. Det vore ett stort lyft för svensk pingis.

 

Sedan några år samarbetar Jan-Ove Waldner med spelbolaget Betsson.

Uppseendeväckande tycker en del, då Waldner själv behandlats för spelmissbruk.

En liten revansch, menar Waldner själv.

- Jag har förlorat pengar mot de här tidigare, så det känns mer rättvist att jag får tillbaka lite. De snodde min påse, nu tar jag tillbaka den.

Men har du inga betänkligheter med Betsson-jobbet?

- Näe, jag tycker inte det. Om jag ska vara helt ärlig hindrade jag också Betsson från att marknadsföra mig i Sverige.

Spelmissbruket, hur är det i dag? Har du trillat dit någon gång?

- Nej.

Hur tog du dig ur det?

- Det är länge sen nu. Jag slutade spela, helt enkelt.

Mikael Appelgren skjuter in:

- Jag var på "Janne". Och jag var inte ensam. Men: Alla lirade mycket på den tiden. Jag också. Jag la av att spela hårt när min dotter föddes.

Waldner fortsätter:

- Men sen är det skillnad på börsen. Jag har kanske satsat 5-10 millar på börsen, men där är det okej om man torskar. Men Svenska Spel får man inte torska på.

Men du har pengar i dag?

- Ja. De kontrakt jag har är bra ­kontrakt. Det är sjusiffrigt på mina kontrakt - överallt. Det är bra.

- Sen har jag många nya grejer på gång, med lite nya företag och så. Man kan säga så här: Hade jag gått in för att tjäna pengar hade det varit bättre om jag inte spelade pingis. Men jag har aldrig brytt mig om pengar. Det är kanske det som är problemet.

 

Hur ser då en bra dag ut i Jan-Ove Waldners liv?

Enkelt.

- Den bästa dagen för mig är lite pingisträning på morgonen, slå "Äpplet" i en match och så lite lunch hemma.

- Sen gå på Hammarby på kvällen. Vid 18.30. Det är en bra dag. Ta en pilsner på kvällen och kolla Bajen.

Waldner funderar ett tag:

- Men, man kan också byta ut pingisen mot golf. Och så Bajen på kvällen. Det är en fulländad dag.

Är det något du saknar i dag? Något du offrat för att vara där du är?

- Det är ju det klassiska: Jag har inget körkort. Det är så tråkigt att ta upp. Jag har fått höra det i tusen år. Jag missade uppskrivningen. Jag hade 49 av 60. Skulle haft 50 av 60. Jag missade med en fråga.

SPORT-Expressen träffar J-O Waldner och Mikael Foto: Foto: Tommy Pedersen Kom igen, jag tog mitt körkort i somras, och jag är 40 år.

- Va?! Gjorde du? Var uppskrivningen ett problem? Eller var det lätt nu?

Det var inte så svårt.

- Även om man inte har pluggat på 30 år? Klarar man det ändå?

Absolut. Men du, det här med att skaffa familj, hur ser du på det?

- Jag tycker det är bra som det är ändå. Jag har ingen familj, men jag trivs bra utan. Den enda som är förbannad är morsan. Hon får inga knattar. Annars är det okej.

- Man bor i en ganska bra stad och kan inte klaga. Det finns de som har det värre.

Men sörjer du inte ibland att du inte har familj?

- Nej, jag gör ju inte det. Jag gillar att ha den där tiden för mig själv. Man är ju van också. Det är en vanesak.

- Många gånger när jag varit ute och rest, och varit ute med folk, känner jag att det är skönt att komma hem. Ta två dagar och bara ligga och vila.

Är familj något du valt bort för all framtid?

- Näe. Jag är flexibel. Man vet aldrig vad som händer. Men jag är en sådan där som kör dag för dag. Jag planerar inte. Jag kan hoppa på det mesta, om det bara passar.

Hur mycket har pingispolarna varit din familj?

- Hur mycket som helst. Jag har inte jättemånga polare, men de jag har är tajta.

- Jag har ett gäng som jag är hundra med. Helt hundra.

 

Det blir förlust för Spårvägen, med 1-3 efter fyra stenhårda matcher mot ­Söderhamn.

Laget tar sig till sportkrogen O'Learys i Liljeholmen Centrum för att slappna av, snacka och ta en öl.

- Det är min idé. Jag tog med mig den från Tyskland, säger Appelgren.

Jan-Ove Waldners besvikelse släpper ganska snabbt och garven börjar komma.

Efter några minuter lutar han sig över bordet och frågar förre förbundskaptenen Hasse Kroon:

- Hasse, hade den här J-O kunnat slå den gamle J-O...?

Kroon ler, sedan säger han:

- "Janne", det är alltid magi att se dig spela. Men du var nog bättre för ett decennium sen.

Mikael Appelgren flinar:

- Han sa i alla fall inte för ett sekel sen.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!