”Inte klokt - handlar om pengar till slut”

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Mikael Appelgren.
Foto: SIGGE KLEMETZ / STELLA PICTURES
Jan-Ove Walnder, Mikael Appelgren och Jörgen Persson med VM-bucklan 1989.
Foto: BILDBYRÅN
Mikael Appelgren är i dag tränare i Spårvägen.
Foto: THOMAS KINGDAHL

Tre VM- och EM-guld gav oss en svensk legendar i bordtennis.

För SportExpressen berättar Mikael Appelgren, 58, om sin mamma Anita, Hammarby, kärleken till Marita, VM – och Jan-Ove Waldner.

– Han kröp ner till mig i min sovsäck när vi var på läger. Då var Janne inte gammal, säger Appelgren.

Påsken är över – den blev inte som Mikael Appelgren hade planerat.

– Det är väl egentligen ingenting som är normalt längre med tanke på den här coronapandemin, säger han.

Han försöker leva ett så normalt liv som det bara går.

– Jag och min fru Marita försöker leva som vanligt. Vi går långa promenader, är ute på stan och käkar. 

Marita är Mikael Appelgrens stora kärlek. De träffades första gången 1983 under en bordtennistävling.

Hon är jämtländska, från Frösön utanför Östersund. 

De blev ett par 1985.

Vad betyder Marita för dig?

– Mycket, vi har hållit ihop i många år. Hon är min bästa kompis.

Är du rädd för att bli sjuk i coronaviruset?

– Jag går inte runt och tänker så, jag gör som alla andra just nu. Håller distans men försöker ändå leva så normalt det bara går. Jag är inte så ung längre, fyller 59 i höst, men ligger väl inte i någon riskzon.

Vågar inte åka

Kan du träffa din mamma Anita?

– Nej, jag har inte varit och hälsat på henne sedan i september.  Hon bor i Sollefteå med sin nya gubbe. Jag vågar inte åka dit med tanke på att hon har problem med sina lungor.

Men ni håller kontakten?

– Ja, vi ringer varandra varje dag. Mamma har klarat sig bra. Hon är ute och går med hunden i skogen och har det fint där uppe och bor nära en älv.

Hur är det med dina andra släktingar?

– Jag bor inte så långt ifrån min bror Patrik. Han blev pappa för några veckor sedan till en liten pojke men jag har inte ens sett grabben än. Det är en rätt galen tid just nu.

Hur har ditt jobb som bordtennistränare i Spårvägen påverkats av situationen?

– Klubben tog beslutet att hålla stängt i 17 dagar, men nu har styrelsen tänkt om och öppnat upp igen med restriktioner. Vi tränar i mindre skala än tidigare. 22 spelare åt gången. Alla kommer fem minuter innan träningen ska börja och går hem direkt efter. Borden står också på behörigt avstånd och de som tränar använder hela tiden sina egna bollar.

Håller på Hammarby

Tränar du något själv?

– Det kan jag inte påstå. Jag hoppar in i bland under en träning när det fattas nån gubbe. Men annars är det inte mycket spel numera.

Men du spelar väl fortfarande uppvisningsmatcher?

– Ja, lite då och då. Men nu vet jag inte när det blir igen. Det är fyra, fem event som blivit inställda när pandemin kom. 

Då blir det kanske lite tid över till annat också?

– Ja, så är det. Jag går ju alltid och ser Hammarby hemma på Tele 2 Arena eller ser matcher på tv. Jag är väldigt sportintresserad och nu är det helt svart. Allt blir ju inställt. British Open i golf har spelats sedan i mitten av 1861 och bara ställts in när det varit världskrig. Och nu när det är coronavirus. Det är verkligen en helt annan tid vi får uppleva.

Hur tror du förresten att det går för Hammarby när allsvenskan börjar senare i sommar?

– Det vet man aldrig. Vi spelade bra förra säsongen, speciellt i slutet. Jag hoppas att det går bra för oss. Men det enda som är säkert med Bajen är att det alltid kommer 22 000 fans till hemmamatcherna.

Häromdagen kom nyheten om att Internationella bordtennisförbundets vd Steve Dainton vill lägga ned singel-VM.

Mästerskapet har spelats sedan 1926. Stellan Bengtsson, Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson har alla blivit världsmästare.

Nu vill det internationella förbundet med Daiton i spetsen ersätta mästerskapet med tre eller fyra ”grand smash”-turneringar per år.

– Det är ju inte klokt egentligen. Jag förstår inte förslaget och håller inte alls med. En av anledningarna som förbundet anger är att sporten ska få mer global uppmärksamhet. När Mattias Falck spelade VM-final i singel i fjol var det 350 miljoner som tittade på tv. Det är väl en rätt hygglig siffra.

Varför tror du förbundet vill ta bort VM-singeln?

– Allt handlar ju bara till slut om pengar. Men vi har redan en stor fungerande tour med  32 turneringar över hela världen varje år plus slutspel. Där finns det pengar att tjäna. Jag har hört att vissa kineser med reklamkontrakt tjänar upp mot 40 miljoner varje år.

Spelade i Tyskland

Så mycket pengar var det inte när du var aktiv?

– Nej, och inte lika många tävlingar. Vi spelade mer ligapingis. Mest i Tyskland där de bästa spelarna fanns.

Mikael Appelgren vann EM i singel tre gånger, VM i dubbel. Tre gånger blev han världsmästare i lag. Men han nådde aldrig någon individuell medalj i VM.

– Jag gjorde mitt första VM 1979. Jag var ung då och åkte ut i tredje omgången mot ungraren Gábor Gergely som var en världsspelare. Det var inget att säga om. Men sedan lyckades jag aldrig trots nio VM totalt?

Vad gick snett?

– Jag vet inte, jag kom alltid bara en match före kvarten. Jag vann EM flera gånger under en tid när Europa var starkare än Asien. Och jag slog ofta de bästa kineserna. Jag har ingen bra förklaring. Men jag är rätt nöjd ändå med det jag lyckades med under karriären.

Mikael Appelgren slog igenom tidigt som underbarn i Spårvägen. Han var 13 år när han träffade den då nioårige Jan-Ove Waldner för första gången. 

Appelgren var 21 år när han vann sin första stora titel. EM i singel 1982 i ungerska Budapest. Han slog sin träningskompis Waldner med 3-2 i set i finalen.

– Vi har haft så mycket kul ihop och har det fortfarande, säger Mikael Appelgren. Vi lärde känna varandra på alla läger vi gjorde i Nynäshamn. Det var mycket bus.

Berätta?

– Vi var uppe och busade och sprang på nätterna och släppte ut luften i varandras madrasser. Men vi fick skäll av våra tränare. Jag minns att vi var tvungna att kliva upp klockan fyra på morgonen och springa.

Mikael Appelgren blev som en storebror för Jan-Ove Waldner.

– Det blev bäcksvart i källaren där vi bodde när tränarna släckte. Han kom ibland och kröp ner i min sovsäck. Då var Janne inte gammal.

Det var stenhårda läger?

– Ja, och det blev ännu tuffare när jag kom med i landslaget. Det var sex timmars pingis, kondition och fys efteråt. Jag var helt slut efter ett läger. Jag orkade knappt röra mig.

Appelgren vann EM-titeln i singel tre gånger

Namn: Mikael Appelgren.

Smeknamn: Äpplet.

Född: 15 oktober 1961.

Bor: Stockholm.

Familj: Gift med Marita Appelgren, barnen Marlene och Marlon

Yrke: Pensionerat bordtennisproffs.

Klubbar i karriären: Stockholm Spårvägars GoIF 1974-1980, Reutlingen, Tyskland 1980-1986, Ängby SK 1986-1996, Bad Honnef, Tyskland 1996-1997, TTK Würzburger Hofbräu, Tyskland 1997-1999, Ängby SK 1999-2008, Stockholm Spårvägars GoIF 2008-2019

Främsta meriter: VM-guld i dubbel 1985, VM-guld i lag 1989, 1991, 1993. VM-silver i lag: 1983, 1985, 1987, 1995

EM-guld i singel 1982, 1988, 1990. EM-guld i lag: 1980, 1986, 1988, 1990, 1992. EM-guld i dubbel: 1988. EM-silver i dubbel 1986, 1992. SM-guld i singel: 1981, 1982, 1993. SM-guld i dubbel: 1981, 1987, 1992, 1994, 2001 Två segrar i Top 12 1982 och 1990

Äter: Fisk.

Dricker: Vatten och öl.

Läser: Faktaböcker.

Tittar på: Gamla serier.

Lyssnar på: 60-talsmusik, Creedence.

Övrigt: Fick Svenska Dagbladets bragdmedalj 1989 efter VM-segern i lag över Kina. Fick Victoriastipendiet 1990.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.