Fyra VM-guld.
Lika många SM-guld.
Utsedd till världens bästa spelare hela fem gånger.
Närmare 1 600 poäng i högstaligorna i Sverige och Finland.
Stanna upp och fundera en stund. Det är en enorm siffra.
Men även den bästa av karriärer har sitt slut.
Så även Mika Kohonens.
– Det har varit en fantastisk resa och jag känner otrolig stor tacksamhet till alla mina medspelare, motståndare, lagledningar, sponsorer och fans. Alla som sprungit med mig under dessa år. Jag har spelat min karriär med hela mitt hjärta. Jag har levt min pojkdröm och haft mitt drömjobb. Nu får man hitta nya utmaningar, säger 43-åringen.
Mika Kohonen slutar spela innebandy
Det är skadorna och den sargade kroppen som säger ifrån.
Det har den gjort i tio års tid.
Men kärleken till sporten och jakten på nya framgångar har fått Mika Kohonen att köra vidare.
Gång på gång på gång.
Nu går det inte längre.
– För ett tag sedan klarnade det för mig. Kroppen är sönder. Hur sorgligt det än är, hur mycket jag skulle älska att spela i en evighet… Det här är det rätta beslutet. Det är inte värt det längre, säger Mika Kohonen.
Det var ändå långtifrån ett enkelt beslut.
– Det är sorg och chock. Jag grät i två timmar när jag ringde mina nära och kära.
Siktade på ett sista VM på hemmaplan
Mika Kohonen inledde karriären hemma i Jyväskylä. Första klubben var Happee.
2000 gick flyttlasset till Sverige.
Under rookiesäsongen med Balrog gjorde han sanslösa 107 poäng på 29 matcher. Det är fortfarande poängrekord i Sveriges högsta serie.
Därefter fortsatte karriären i Storvreta, där han vann sina tre av sina fyra SM-guld, innan det blev ytterligare två säsonger i Helsingborg och en i Happee.
– Jag skulle vara dum om jag inte känner lite stolthet över det jag har gjort. Jag har gjort mycket som ingen annan gjort och som kanske ingen kommer göra i framtiden, säger Mika Kohonen.
43-åringen siktade på en comeback på planen under 2021. Med en dröm om att spela ett sista VM på hemmaplan i Helsingfors.
Men i stället kommer nu all fokus läggas på Storvreta, där han numera är assisterande tränare, och familjen.
När han får summera den 25 år långa seniorkarriären med ett ord kommer svaret blixtsnabbt.
– Glädje. Och kärlek. Det är två ord, men det är så jag känner.
LÄS MER: Oskar Lund: Omöjligt att se det utan att bli berörd
