Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Omöjligt att se det utan att bli berörd

Mika Kohonen har fyra VM-guld med Finland.
Foto: MARCUS ERICSSON / © BILDBYRÅN
Mika Kohonen.
Foto: Dplay

Mika Kohonen har fajtats mot motståndare, skador och depression under sin långa elitkarriär.

Kampen mot tiden kunde han däremot inte vinna även om det många gånger kändes så.

Spelarkarriären är till slut över för den störste genom tiderna.

Tränarkarriären, den har bara börjat.

Och tyvärr Sverige, bestämmer han sig för att satsa fullt ut på den rollen tror jag det finns en överhängande risk att ”Mighty Mika” inte vunnit sitt sista VM-guld.

Slutscenen i Joel Segerdahls tv-intervju med Mika Kohonen i Eurosports serie ”Lirarnas sport” inför VM 2018 har etsat sig fast.

Den då 41-årige innebandyikonen har lämnat familjen hemma i Uppsala för att göra en sista elitsatsning i sin finska moderklubb.

Under slutet av intervjun får han frågan om han kan sluta spela, och har inget riktigt svar.

Efter några sekunders tystnad där Kohonen tittar ut i tomma intet frågar Segerdahl:

”Vad tänker du nu?”

”Jag tänker hur jäkla roligt det skulle vara att spela några år till, ju. Det är vad jag tänker”, svarar Kohonen.

Att se det klippet utan att bli berörd är omöjligt och när Mika Kohonen i dag meddelar att han avslutar spelarkarriären blir intervjun och ämnet aktuellt på nytt.

Det blir en påminnelse om att en idrottskarriär inte varar för evigt, även om det har känts så i fallet Mika Kohonen.


I över tjugo år har han spelat på högsta nivå och ända sedan ankomsten till Sverige och den magiska debutsäsongen med Balrog 00/01 (Mika levererade 107 poäng, fortfarande rekord) har han varit innebandyns ambassadör nummer ett.

Visst, det finns spelare som levererat spetsigare citat och bjudit på läckrare finter, men det finns ingen som varit innebandy och betytt så mycket för sporten på samma sätt som Mika Kohonen.

På planen var han unik med sin förmåga att styra spelet, sin spelförståelse, sina passningar och sitt ledarskap.

Utanför planen var han ett föredöme med sin ödmjuka stil och proffsiga inställning till idrotten.

Och samtidigt – en enorm vinnarskalle som ställde krav, älskade att tävla och som presterade när det verkligen gällde.

Ofta när man pratar om elitidrottare som ska avsluta sina karriärer så pratar man om ”att sluta på topp”. Och det ämnet var något som Mika Kohonen själv tog upp i en intervju inför den här säsongen.

”Det blir lite roligt i media och det är roligt att alla har en åsikt om att man ska sluta på topp. Men det är bara två år sedan jag var med i VM och jag vet inte hur mycket högre man kan komma än att vara med i ett landslag och vinna VM-guld. Jag kan ju sluta men så länge jag mår bra och kan tävla där ute på högsta nivå, varför skulle jag inte göra det? Det är det bästa som finns i världen”, sa han då.

Han medgav att han inte längre hade samma stora roll som center i förstafemman eller var den med mest speltid – men han var fortfarande en del av ett lag på världsnivå. Och visst bidrog han i allra högsta grad även på senare år.


När han till exempel klev fram i straffläggningen och iskallt rullade in bollen bakom Johan Rehn i Sveriges mål i VM-finalen 2016 som 39-åring rös jag, trots att sympatierna givetvis fanns hos det blågula laget.

Den finske centern hittade ett sätt att bidra och vinna även den gången, något som han gjort genom hela sin karriär.

Mika Kohonen verkar verkligen ha älskat att idrotta, att tävla – och att vinna.

Det gjorde honom till den bäste (vald till bäst i världen hela fem gånger), och det skulle inte förvåna om han går en liknande väg som tränare.

Kunnandet, ögat för detaljer, strävan efter perfektion och ledarskapet finns onekligen där.

Oavsett vilken väg han väljer är det bara att hoppas att han ser tillbaka på sin spelarkarriär och njuter.

Och att sätta punkt med ett genomtänkt beslut efter att ha krämat ut så mycket under så många år – det är verkligen att sluta på topp.


LÄS MER: Mika Kohonen: ”Jag grät i två timmar”