"Sparven från Minsk" – svåra tiden efter guldsuccén i München

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Olga Korbut charmade en hel värld när hon tog hem tre guldmedaljer i München.
Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN

Plötsligt var hon hela världens lilla älskling.

Gymnasten Olga Korbut lyckades upphäva tyngdlagen med halsbrytande akrobatik – allt med ett leende på läpparna.

Ryskan var den största stjärnan i München-OS 1972.  

Det blev tre guldmedaljer och ett silver.

Nyligen gick några av dem under klubban.

Är ”Sparven från Minsk” pank?

Auktionen i vintras fick stor uppmärksamhet. Den berodde givetvis på försäljningen av Olga Korbuts medaljer. Var inte detta på gränsen till helgerån? Medaljerna var ju de fysiska bevisen för det hon själv kallat ”den största händelsen i mitt liv”. 

Det var inte alla medaljer som såldes på Heritage Auction utan två guld och ett silver från OS i München samt ett guld och ett silver från OS i Montreal 1976. Tillsammans med en del andra av hennes personliga saker blev resultatet 333 504 dollar eller ungefär nästan 2,7 miljoner kronor.

Att hon befunnit sig i ekonomiska svårigheter var känt sedan tidigare. Den ryska nyhetssajten Gazeta var snabbt ute på nätet med rubriken: ”Medaljerna räddade Korbut från hungern”.

Dementerade uppgifterna 

Auktionshusets talesman Elon Werner gick snabbt ut och dementerade uppgiften för NBC News.

– Den är hundra procent osann. Ekonomiskt så reder hon sig. Hon vill bara ge andra möjligheten att njuta av dem, fira hennes prestationer, såna saker. 

Olga Korbuts fästman Jay Schanfeldt skyndade också ut för att försvara legendaren. 

– Hon är frisk, mår bara bra och nu planerar hon att dra sig tillbaka, sa han till NBC News. 

Om nu inte dessa herrar lyckades övertyga allmänheten så fyllde den nu 62-åriga mästarinnan själv i för samma tv-bolag:

"Det här är olympisk historia och jag vill dela den med resten av världen."

– Det här är olympisk historia och jag vill dela den med resten av världen, sa Olga Korbut från sitt hem i Scottsdale, Arizona i USA.

Sedan år 2000 är Olga Korbut amerikansk medborgare.

lga Korbut hade ett mycket avancerat program som hon och tränaren Renald Knysh arbetat med i flera år.
Foto: HASSE PERSSON

Hade fått mängder av frakturer 

Under de sista dagarna i augusti 1972 under München-OS skulle den då 17-åriga Olga Korbut sudda ut allt vad nationsgränser hette. För första gången kunde tv-publiken ta emot tävlingarna i direktsändning och i färg.  Gymnastiken hörde väl inte direkt till de största dragplåstren. Men det skulle snart Olga Korbut ändra på. 

Hon hade tränat i tio år varje dag inklusive helger. Dagspass på över tio timmar var inte ovanligt. 

Olga var kort och späd. 1.50 lång och vägde strax under 40 kilo. Dittills hade gymnasterna varit långa och något mer atletiskt byggda. 

Den stora favoriten och landsmaninnan Ljudmilla Turisjtjeva var gott och väl ett huvud längre än Olga. Olga Korbut hade ett mycket avancerat program som hon och tränaren Renald Knysh arbetat med i flera år. Det innehöll mer av akrobatik och var definitivt farligare. Hon hade fått mängder av hjärnskakningar, frakturer och blånader under den stenhårda träningen.

Olga Korbut lyckades charma en hel värld.
Foto: / ALLSPORT

Lyckades charma en hel värld 

Det var inte så att sovjetiska idrottare var kända för sin spontanitet vid den här tiden. Personligheten hade man lämnat därhän. Idrottarna tävlade för fosterlandet och det kommunistiska systemets överlägsenhet. Därför kom det som en överraskning nät Olga började gråta efter en totalt misslyckad insats på barren. Sådant hände bara inte.

Lika överraskad blev publiken när den lilla flickan med flätorna log med hela ansiktet under den fristående delen. Olga Korbut lyckades charma en hel värld.

Men särskilt spontant var det inte skulle hon senare berätta i tv-dokumentären Biography.

"Min tränare fick mig att öva i att le i flera timmar i rad framför spegeln tills jag verkligen började gilla mig själv."

– Min tränare fick mig att öva i att le i flera timmar i rad framför spegeln tills jag verkligen började gilla mig själv. Och om han gillade det han såg så lät han mig slippa och gå därifrån.

Att allt inte hade varit bra mellan Olga och hennes tränare Knysh skulle bli tydligt längre fram. Men det var först sedan hon och familjen lämnat Vitryssland 1991 - som då hunnit skilja sig från det upplösta Sovjetunionen och blivit en egen stat - som hon orkade prata om det. 

Första anhalten blev New Jersey där hon anställdes som tränare. Hon hade ett grundmurat gott rykte i USA. Sedan Korbuts triumf i München hade miljontals unga flickor börjat träna gymnastik. Men tiden i New Jersey blev kortvarig. Det antyddes att Olga var alltför krävande som tränare. Nästa anhalt blev Atlanta i Georgia. Hon fick även denna gång ett tränarjobb. 

Olga Korbut under os i München 1972.
Foto: Expressen

Greps för snatteri 

Vid ett tillfälle greps hon när hon försökte snatta varor till ett värde av 19.95 dollar. Hon förklarade att det var ett misstag. Olga Korbut tvingades betala 333 dollar i böter och genomgå en kurs i värderingar. Värre var det att hennes son ertappades med falska hundradollarsedlar till ett värde av 35 000 dollar. 

Ungefär samtidigt började Olga berätta om händelser från tiden som elitidrottare och som hon aldrig tidigare vågat tala om.

Det handlade bland annat om de sexuella övergrepp som tränaren Knysh tvingade sig till bara några dagar före hennes program i München-OS.

– Han förberedde mig under flera år. Sakta. För sex, sa Olga till dokumentären Biography.

– Till en början var det väldigt smärtsamt. Jag ville inte. Jag var inte redo. Det var första gången för mig. Jag älskade honom inte. Allt detta sammantaget innebär våldtäkt. 

I dag lever Olga Krobut ett tillbakadraget liv i Arizona.
Foto: JOHN MARSHALL / AP TT NYHETSBYRÅN

Tränaren slog ifrån sig anklagelserna 

Renald Knysh slog inte oväntat ifrån sig anklagelserna.

– Hon ljuger förstås. Varför skulle jag offra sju års arbete med henne för? Det är det dummaste jag nånsin hört.  

Knysh berättade även att han till en början inte gillade henne. 

– Hon var både lat och nyckfull.

Tiden i Atlanta blev också kort. Efter ett tag kom hon efter med amorteringarna och tvingades lämna den stora villan. Skulderna hopade sig. 

"Jag tävlade aldrig för medaljer."

Hon ställde upp ett på ett tv-jippo i boxning som spädde på misstankarna om hennes bankrutt. New York Times berättade också om alkoholproblem. 

"Tävlade aldrig för medaljer" 

Det såg inte bra ut. Nu lämnade hon Atlanta för att slå sig ner i Arizona. 

Vid OS i London 2012 var hon bisittare i tv under gymnastiken. Det såg bättre ut än på länge. 

Men diskussionen om de stora skulderna blev åter aktuella när hennes medaljer skulle bjudas ut på auktion i februari i år.

Men medaljerna spelade inte någon större roll i hennes liv. Det hade hon berättat för BBC några år tidigare.

– Jag tävlade aldrig för medaljer. Det här var säkert nyckeln till min framgång. Jag tävlade för publiken, för folket. Och jag njöt så mycket av det.