Mammans sjukdom gav OS-hjälten en ny livsuppgift

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
FEM OS-GULD. Amerikanskan Bonnie Blair tillhör de allra största skridskoåkarna i historien. På 500 meter tog hon tre raka guldmedaljer.
Foto: IMAGO SPORT / IBL IMAGO SPORTFOTODIENST
Bonnie Blair.
Foto: WENN/IBL

Amerikanska skridskoåkaren Bonnie Blair tog fem OS-guld och slog flera världsrekord på de korta distanserna. 

Hon hyllas rättvist som en av vintersportens största stjärnor.

Men trots alla framgångar är hon medveten om att livet självt är skört som nattgammal is. 

En bror dog i hjärncancer, en syster dog i blodcancer och mamman gick bort i Alzheimers sjukdom.

I dag arbetar hon aktivt för att sprida kunskap om dessa sjukdomar. Arbetet kring demenssjukdomen ligger henne särskilt varmt om hjärtat.

– Om jag kan hjälpa en organisation som Alzheimers Association tack vare den framgång jag haft som olympisk skridskoåkare, eller det namn jag skapat, så känns det underbart för mig, sa Bonnie Blair i en intervju med organisationen.

Och ett namn, det hade hon verkligen skapat sig. 

I dag räknas hon som en av USA:s främsta vinteridrottare. Hon är också en av dem som förärats en plats i United States Olympic Hall of Fame. 

Det hann bli fyra olympiska spel innan Bonnie Blair lade skridskorna på hyllan, i alla fall som idrottskvinna på heltid. 

Tog guld på 500 meter

Första gången var som 19-åring i OS i Sarajevo 1984. Hon befann sig i början av sin fantastiska karriär. Då blev det visserligen inga medaljer men alla såg löftet i henne.

Fyra år senare var det dags för OS i Calgary. Den kanadensiska staden på prärien hade så försmädligt slagit Falun på upploppet om vem som skulle få arrangera OS.

Calgary hade byggt en inomhusbana för skridsko som var hypersnabb. Det talades om världsrekord redan innan tävlingarna börjat.

För oss svenskar spelade det då ingen roll att Falun gått miste om spelen. 

En viss Tomas Gustafson skulle dominera de långa distanserna. Han slog nytt olympiskt rekord på 5 000 meter och världsrekord på den dubbla distansen. 

Bonnie Blair, som förstått att hennes kropp och muskulära sammansättning passade bäst på de kortaste distanserna, slog till med ett guld på 500 meter och ett brons på 1 000 meter.

Bonnie Balir.
Foto: WENN / WENN/IBL WENN LTD [DOWNLOADED]

Var OS-favorit 

Hennes prestation var så anmärkningsvärd och uppskattad att hon bjöds in till middag i Vita huset.

Hon gick omkring och tittade storögt på inredningen i de magnifika rummen när den dåvarande vicepresidenten George Bush steg fram och tilltalade henne.

– Jag såg att du liksom gick omkring och tittade runt på rummen. Ibland gör jag precis samma sak. Jag kan inte heller fatta att jag är här, sa vicepresidenten enligt New York Times. 

Ovala rummet var inte Bonnie Blairs naturliga miljö utan på skridskoovalen. 

Framgångarna var ett resultat av fullständigt fokus på träningen. Hon var dessutom tidig med att förstå kostens betydelse för prestationen. En god vän fick henne att hoppa över alla tomma kolhydrater och i stället satsa på nyttigare näringsinnehåll.


LÄS MER: 7 experter: Det bästa du kan göra för hälsan 2018 


Hon tappade närmare fem kilo vilket förbättrade hennes kraft i förhållandet till kroppsvikten. Det är en besvärlig balansgång vilket ofta motverkar sitt syfte då en tränande kropp behöver rejält med energi.

1992 gick OS i franska Albertville. Bonnie Blair var favorit och införlivade alla förväntningar. 

Tog dubbel igen

Under den här tiden hade den Olympiska kommittén beslutat att sommar- och vinter-OS inte skulle löpa parallellt. 

Det fick till följd att nästa vinter-OS gick av stapeln redan två år senare.

1994 var det grannlandet Norge som arrangerade spelen.

Vinterorten Lillehammer stod som värd.

Bonnie Blair hade bevarat formen. 

Det blev återigen en dubbel på de korta distanserna.

Under de senaste åren hade hon fått frågan varför hon inte slutade tävla när det gått så bra.

– Efter OS 1988 när jag vann ett guld och ett brons sa alla: ”Varför vill du fortsätta?” men jag var inte beredd att sluta. 1992 vann jag två till guld och då sa folk: ”Varför fortsätter du nu när du vunnit tre OS-guld?” Och sen när jag vann igen 1994 sa folk: ”Hörru, varför vill du sluta nu?” förklarade hon för New York Times.

Bonnie Balir med OS-guldet på 500 meter 1992. Det blev ett på 1000 meter också.
Foto: IMAGO SPORT / IMAGO SPORTFOTODIENST/ IBL IMAGO SPORTFOTODIENST [

Slutade: "Dags att gå vidare med mitt liv" 

Men då kände Bonnie Blair att det kanske var dags att avsluta karriären. 

– Jag hade nog kommit till den punkt där jag uppnått mer än vad jag kunde ha föreställt mig. Det blev svårare att upprätthålla den nivå som jag ville befinna mig på. Det var dags att gå vidare med mitt liv.

Ingen kunde klandra Bonnie Blair för hennes beslut 1995. Det hade trots allt varit en väldigt lång karriär. Första gången hon stod på ett par skridskor var hon bara två år gammal. Vid fyra års ålder började hon träna mer rationellt. 

Hon föddes i en skridskotokig familj där det mesta kretsade kring sporten. 

Hur tokig familjen var illustreras kanske bäst genom historien då Blairs pappa Charlie körde den havande hustrun Eleanor till förlossningen där han snabbt dumpade henne för att köra resten av familjens ungar till en skridskotävling.

Det blev ett välskapt flickebarn som fick namnet Bonnie. 

Mamman fick alzheimer 

Bonnie Blairs mamma drabbades sent i livet av demenssjukdomen alzheimers. Dotterns och hennes syskons erfarenheter liknar så många andras som upplevt sjukdomen i sin närhet.

Det kan börja med en viss irritation över att den drabbade upprepar sig, glömmer saker eller uppträder lite vimsigt emellanåt.

Sedan kommer självförebråelserna för att man inte uppfattat tecknen i tid. 

– Det fanns tillfällen då min mamma sa saker eller blev arg eller gjorde saker som jag egentligen visste inte var min mamma. Det var det läskigaste, säger hon till organisationen Alzheimer's Association.


LÄS MER: Upptäck smygande alzheimer tidigt – 7 tecken


Tecknen hade funnits där ett tag. 

– Alzheimers och demens är fruktansvärda sjukdomar. Jag känner mig ändå lyckligt lottad eftersom min mamma kom ihåg mig innan hon rycktes bort.

En del av sin tid lägger Bonnie Blair nu på att sprida ljus kring demenssjukdomar.

Hon har drabbats av flera förluster de senaste åren.

Mamman gick bort 2004. Brodern David dog 2008 i sviterna efter den hjärncancer som han dragits med och i maj i fjol gick systern May bort i blodcancer. Systern Angela lider sedan en tid av hepatit B.

Bonnie Blair vid de amerikanska mästerskapen 1993.
Foto: PCN PHOTOGRAPHY / ALAMY/IBL

Dottern går i mammas fotspår 

Men allt är inte mörkt – och det kan hon tacka skridskosporten för.

Just nu är hon engagerad i sin dotters karriär. Dottern Blair Cruikshank går i sin mammas och pappas fotspår.

Pappa Dave var en duktig skridskoåkare som deltog i fyra OS, dock utan att hamna på pallen.

17-åriga dottern Blair började sent med idrotten.

– Hon kunde bokstavligen inte ens ta ett översteg, säger mamma Blair till nyhetsbyrån AP.

I januari i år var hon med i uttagningarna till OS i Pyeongchang i Sydkorea men hamnade utanför truppen.

Men hennes egentliga mål år OS 2022 i Beijing i Kina.  

Dottern Blair säger sig inte känna någon press på grund av hennes kända mamma.

– Jag koncentrerar mig bara på min egen grej och inte vad andra tänker och hoppas på. De är bara glada över att se Bonnie Blairs dotter där ute, säger hon