Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Första mästarna – guldlaget 1984

Guldvrålet – Pia Sundhage har just avgjort EM-finalen.Foto: Lasse Jansson

Egentligen kunde Sverige ha vunnit det första mötet i EM-finalen 1984 för damer mot England med 5-0 och så hade saken varit avgjord.

Svenskorna var helt överlägsna och stod för artisteriet.

Men det här skulle bli ett drama i tre akter där slutet var ovisst in i det sista.

Det skulle ta tid innan damer tilläts spela mästerskapsfotboll. 1982 började Uefa vakna och ansåg att det var dags att släppa in damerna i det som kanske skulle kunna kallas fotbollens finrum.

Det första Europamästerskapet spelades från april till maj 1984 och Sverige var lite av pionjärer när det gällde damfotboll.

 

För dig som loggar in på Expressen – här hittar du fler artiklar.

 

Här i landet hade utvecklingen kommit bra mycket längre än i resten av världen.

Men det hade knappast varit en bekväm resa för damfotbollen.

Kvinnliga fotbollsspelare fick utstå en rad tråkningar för att de ”var dåliga”, ”höll lågt tempo” eller att det var ”okvinnligt” att spela fotboll.

Misstanke mot damfotbollen

Det gick inte att sticka under stol med att även svenskar var konservativa för att inte säga rent reaktionära.

Expressen hade försökt råda bot på misstänksamheten mot damfotbollen genom att en gång i tiden starta Öxabäck Fan Club. Just Öxabäcks IF betydelse för den svenska damfotbollens utveckling kan inte överskattas.

Den första EM-turneringen samlade 16 nationer fördelade på fyra grupper med vardera fyra lag.

Stämningen var hög på Nya Ullevi som badade i solsken. I den 54:e landskampen hade man dessutom slagit nytt publikrekord med 5662 betalande åskådare.

Sverige hade kvalat under åren 1982 och 1983 genom att besegra Finland, Norge och Island i samtliga sex matcher och med den skrämmande målskillnaden 26-1.

I semifinalen mötte Sverige Italien vilka besegrades i båda matcherna. Det var fråga om dubbelmöten. Sverige vann med siffrorna 3-2 och 2-1.

I den andra semifinalen vann England båda sina möten mot Danmark.

Intresset var stort och Sverige hade för första gången över 5000 betalande åskådare i en match med damer.

 

LÄS MER: Bästa JVM-laget i ishockey tog "bara" silver.

 

Den första finalmatchen i dubbelmötet spelades den 12 maj på Nya Ullevi i Göteborg.

Det var en gigantisk arena som få damer tidigare spelat på. Men valet av stadion visade också att damfotbollen hade stöd av Svenska fotbollförbundet.

Sveriges guldlag: Elisabeth Leidinge – Annette Börjesson, Ann Jansson, Angelica Burevik, Mia Kåberg – Karin Åhman-Svensson, Anna Svenjeby, Eva Andersson – Lena Videkull (Doris Uusitalo, 36), Pia Sundhage. Helen Johansson. I EM-truppen ingick också: Anette Hansson, Anette Nicklasson, Inger Arnesson, Catarina Gjellan, Karin Ödlund, Gunilla Axén och Camilla Andersson. Foto: Bildbyrån

SVT bevakade matchen

Intresset underströks också av Sveriges Television var på plats med legendariske Bengt Grive som kommentator.

Matchen spelades över två gånger 35 minuter och med en något mindre boll. Det här var inget som spelarna gillade som hellre ville tampas på samma villkor som männen.

Engelskorna är lite kortare i allmänhet än svenskorna… Korta och rätt kraftigt byggda… och bra i närkamper… som de engelska killarna.

Sverige började matchen med en rad rutinerade spelare. Där fanns till exempel Ann Jansson som debuterade i landslagssammanhang redan 1973. Året därpå skrev hon historia genom att göra det första landskampsmålet någonsin för en svensk kvinna.

FOTBOLLS-EM 2017

■ Europamästerskapet i fotboll för damer 2017 spelas i Nederländerna 16 juli–6 augusti.
■ Detta år har turneringen ­utökats till 16 lag (var 12).
GRUPP A: Belgien, Danmark, Holland, Norge.
GRUPP B: Tyskland, Italien, Ryssland, SVERIGE.
GRUPP C: Österrike, Frankrike, Island, Schewiz.
GRUPP D: England, Portugal, Skottland, Spanien.
■ De två bästa lagen från varje grupp går vidare till kvartsfinal och spelas 29/30 juli.

Anette Börjesson gjorde i och med finalen sin 48:e landskamp. Hon var en klippa och säkerheten själv.

Pia Sundhage var affischnamnet, en klassisk striker som öst in mål i sina klubbar Jitex och Östers IF. Sundhage var den typen av fotbollsspelare som ger en målvakt mardrömmar, en som hugger på allt och alltid befinner sig rätt.

Matchens första minuter började lite trevande för Sveriges del. Det var motståndarna som angav tonen.

Bengt Grive varnade för England:

”Engelskorna är lite kortare i allmänhet än svenskorna… Korta och rätt kraftigt byggda… och bra i närkamper… som de engelska killarna.”

Förutom de mer erfarna spelarna i det svenska laget hade förbundskaptenen Ulf Lyfors tagit in debutanterna Anette Hansson och Lena Videkull. Båda var med från start.

Om de hade premiärnerver så var det i alla fall inget som syntes. Tjejerna var totalt respektlösa och tog för sig.

Efter de tio första minuterna hade Sverige tagit över föreställningen helt och hållet. Man höll i bollen och skapade flera målchanser.

I halvlek hade tjejerna haft tre riktigt bra chanser på mål och fem hörnor.

Stämningen var hög på Nya Ullevi som badade i solsken. I den 54:e landskampen hade man dessutom slagit nytt publikrekord med 5662 betalande åskådare.

Den andra halvleken började som den första slutade. Det var i princip utskåpning. Det var bara målen som saknades.

Pia Sundhage med svenska flaggan efter segern.Foto: Bildbyrån

Där satt den!

Det skulle dröja till den 57:e minuten då Angelica Burevik lyckades bryta ett engelskt anfall. Hon drev upp bollen på högerkanten och skickade in ett inlägg som Pia Sundhage kastade sig in på och nickade in bollen i målet.

Målvakten var ursäktad. Nicken var stenhård och bollen omöjligt att stoppa.

Något senare hade engelskorna ett par målchanser sedan det blivit lite oroligt i det svenska försvaret.

När slutsignalen ljöd hade svenskorna dominerat matchen och hade bland annat 12-1 i hörnor.

Men med tanke på dominansen var avkastningen ändå ganska mager. 1-0 i baken var ett resultat som gynnade England som i returmatchen hade fördelen av att spela på hemmaplan. Det var i alla fall så som experterna resonerade.

Pia Sundhage var betydligt mer optimistisk.

Den 27 maj skulle Sverige möta England på Luton Towns hemmaplan Kenilworth Road. Även en bra dag ansågs arenan var en av de sämre i landet.

Eh... who and what?

Med tanke på att England var fotbollens vagga så hade man väntat sig ett större intresse. Det var trots allt final i EM. Man kunde ha väntat sig en slags nationell stolthet. Det var inte bara det att intresset var svagt, det var i det stora hela obefintligt.

Brittisk tv var till exempel inte på plats till skillnad från SVT som sände matchen på hemmaplan. Arenan hade inte heller samma status som Nya Ullevi.

Expressen hade skickat i väg reportern Lasse och Olson och fotografen Lasse Jansson för att bevaka den historiska matchen.

Låt oss säga att de möttes av en kulturkrock.

I passkontrollen blev de tillfrågade av den pratglade tjänstemannen om vilket deras syfte med resan var. De förklarade att de skulle skriva om den klassiska EM-finalen i London.

– Hur kan er tidning slösa bort så mycket pengar för att bevaka ”a lady´s game in a man´s sport”?

1988 blev Pia Sundhage frimärke. Expressenfotografen Bernt Claesson tog bilden som är förlagan till frimärket.Foto: Ylwa Yngvesson

Expressen dödar myten

De båda Lassarna lyckades dessutom ta död på en gammal efterhängsen myt som sa att i England kunde man lägga ett vad på precis vad som helst.

På ett lokalt vadhållningskontor i Luton ville de spela tio pund på matchen.

(Man får förmoda att de ville spela på Sverige som vinnare.)

Lasse Olson förklarade att matchen spelades nästgårds och vilken dignitet finalen hade.

Det var en brydd bookmaker som kilade sig i huvudet.

– Förlåt min herre, ursäktade sig mannen på vadhållningskontoret. Men det här måste vi undersöka först. Kom igen om en stund.

En halvtimme senare stod Lasse Olson återigen där med sin tiopundssedel i näven.

– Sorry, sa chefen. Jag har talat med huvudkontoret och vi kan inte acceptera ert spel. Och det av den enkla anledningen att vi inte har den blekaste aning om detta evenemang och de som är inblandade i det.

Korpstatus på planen

Returmötet blev inte den solskenshistoria som många hoppats på. Vädrets makter står inte alltid på britternas sida.

Den här gången öste regnet ner och vinden piskade.

För en fotbollsplan som redan var i dåligt skick var det förödande.

Planen förvandlades till en leråker och spelet blev därefter. Men varken England eller Sverige tänkte bjuda på någonting. Det blev mer kämpa än skönspel.

Tre minuter för pausvilan skickade engelskan Linda Curl i väg ett skott som lika gärna kunde ha varit ett inlägg. Bollen tog vägen över målvakten Elisabeth Leidinge och dunsade ner i burgaveln.

Det var i princip den enda målchansen engelskorna hade. Glädjen var stor hos de få engelska supportrar som masat sig i väg till matchen.

Nu trycker jag dit den! Nu eller aldrig! Ta det lugnt, precis som vanligt. Det var vad jag sa till mig själv när jag gick fram för att slå den avgörande straffen.

I den andra halvleken kontrollerade svenskorna mer av spelet. När matchuret började närma sig slutsignalen stod det klart att finalen skulle avgöras på straffar.

Ulf Lyfors hade sett till att tjejerna fått träna straffar inför finalen.

Men att träna straffar utan nervositet är en annan sak än att gå fram till straffpunkten i en EM-final.

Det blev slantsingling vilken engelskorna vann. De valde att slå första straffen.

Straffrysare

Valet föll på Linda Curl som hade en sådan tur i första halvlek.

Återigen skulle hon försöka överlista den svenska målvakten som enligt många hade stått felplacerad vid 1-0-målet.

Bom!

Elisabeth Leidinge nöp den. Ordningen var återställd och nervositeten steg hos engelskorna. Därefter satte de närmast övriga straffläggarna sina straffar.

Helen Johanssons straff räddades av Terry Wiseman. Inte bra.

Straffen precis därefter tog Leidinge återigen. Ann Jansson satte sin straff vilket också Kerry Davis gjorde.

Pia Sundhage 1981.Foto: Bildbyrån
Pia Sundhage i dag.Foto: Bildbyrån

Förbundskaptenen Lyfors begravde sitt ansikte i händerna under hela straffläggningen.

Sist ut var Pia Sundhage som hade utgången av matchen i sin hand.

Pia lade den på straffpunkten och drog resolut till med en rak vrist.

Bollen gick i mål och segern var ett faktum.

Efteråt förklarade Pia hur hon tänkte:

– Nu trycker jag dit den! Nu eller aldrig! Ta det lugnt, precis som vanligt. Det var vad jag sa till mig själv när jag gick fram för att slå den avgörande straffen.

Tjejerna var utpumpade efter matchen men glädjen var stor.

Förbundskapten Ulf Lyfors kastades ner i omklädningsrummets badkar.

Sverige hade vunnit det första Europamästerskapet och hade skrivit in sig i historieböckerna.