Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Emma Greens regnbågsprotest väckte missnöje i Ryssland

Emma Green målade naglarna i regnbågens färger i protest mot Rysslands anti-gay lag under friidrotts-VM i Moskva 2013.
Foto: NIKLAS LARSSON / BILDBYRÅN

Över 200 amerikanska fotbollsspelare knäböjer i protest mot president Trump och landets sociala orättvisor.

Aktionen väcker starka känslor.

Men det är inte första gången idrottsstjärnor vädrar sitt politiska missnöje.

Muhammad Ali gjorde det 1966.

Tommie Smith and John Carlos höjde näven under Mexiko-OS 1968 i protest mot rasism i USA. 

Och vår egen Emma Gren målade naglarna i regnbågens färger under VM 2013 i ett Ryssland fyllt av starka homofoba strömningar.

Det blev en världsnyhet den där gången när höjdhopparen Emma Green dök upp på VM-arenan i Moskva med regnbågsfärgade naglar.

Det var en elegant och raffinerad protest mot värdlandets antigaylagar. 

För att understryka sitt syfte skrev hon på Instagram:

”Naglar målade i regnbågens tecken. #pride #chanelcolor #moscow2013 nu är alla förberedelser gjorda”.

I Sverige hade ställningstagandet väckt uppskattning för hennes civilkurage. 

I Ryssland kunde det betraktas som ett brott som i värsta fall kunde resultera i ett fängelsestraff. 

Sannolikheten för att polisen skulle hämta friidrottsstjärnan och ställt henne inför rätta var visserligen begränsad. 

Men den fanns ändå där. 

Emma Green tonade ner protesten. 

– Det är en liten grej för att visa var jag står, förklarade hon för TV4.

– För mig handlar idrott om tolerans och glädje och kärlek.


LÄS MER: Spelaren stod ensam på plan under amerikanska nationalsången


Emma Greens regnbågsfärgade naglar.
Foto: NIKLAS LARSSON / BILDBYRÅN

"Respektera landets lagar"

Den ryske idrottsministern Viatalij Mutko gladdes inte åt uppmärksamheten. Samtidigt kom han med en illa inlindad varning till de homosexuella idrottsmän som väntades till landets vinter-OS i början av 2014.

– Som idrottsman bör man respektera ett lands lagar. Kom till Sotji, men få inte unga inblandade, stå inte för någon propaganda, sa han till ryska nyhetsbyrån R-Sport med tydlig adress till de homosexuella idrottarna.

Den underförstådda meningen var att homosexuella personer regelmässigt förleder ungdomar in i fördärvet. 

Jelena Isinbajeva, världens bästa kvinnliga stavhoppare, tyckte att Emma Green uppträdde respektlöst som gäst i Ryssland. 

– Vi ser oss som normalt folk, där pojkar lever med flickor, flickor med pojkar. Vi har aldrig haft de här problemen i Ryssland och vi vill inte ha det i framtiden, sa stjärnan vid en presskonferens under friidrotts-VM.

Jelena Isinbajeva under VM i Moskva 2013, då hon tog hem guld i stavhoppsfinalen.
Foto: NIKLAS LARSSON / BILDBYRÅN

Fick ta emot storm av kritik

Isinbajeva fick ta emot en storm av kritik. Någon dag senare gick det upp för henne vilken soppa hon försatt sig i. Hon hävdade att hon blivit missförstådd och att hon var emot all form av diskriminering av homosexuella. 

Det var dags för ett förtydligande:

– Vad jag ville säga var att folk ska respektera lagarna i andra länder, speciellt när de är gäster där.

Men tilltaget med de regnbågsfärgade naglarna var även kontroversiellt hos den svenska idrottsrörelsen. 

Björn Folin, presschef för Sveriges olympiska kommitté, gjorde klart att en sådan aktion inte skulle accepteras vid Sotji-OS ett halvår senare.

– Om någon målar naglarna, och visar fram dem och säger att ”jag har målat naglarna för att protestera mot det och det”, då är det propaganda. Men är naglarna målade i en eller två eller tre färger och man inte säger någonting. Då är det ingen propaganda. Och de får naturligtvis svara på frågor, men de får inte vara proaktiva så att säga, sa Folin till Sveriges Radio.

Han lutade sig mot den olympiska rörelsens stadgar som säger att ”ingen demonstration eller politisk, religiös eller etnisk propaganda är tillåten på OS-områden”.

Jesse Owens under OS i Berlin.
Foto: AP / AP

Historien full av exempel 

Det är få som på allvar hävdar att toppidrott och politik inte hör ihop. Många önskar sig säkert det. Men historien är full av exempel där idrottens arenor förvandlats till propagandakanaler.

När Adolf Hitler, som var måttligt road av sport, begrep vilken möjlighet OS i Berlin 1936 innebar för att marknadsföra nazismen och den ariska rasens överlägsenhet, så tjugodubblade han budgeten.

Att spelens största stjärna hette Jesse Owens och var svart blev givetvis en missräkning. Hitler lämnade stadions balustrad utan att ta Owens i hand. Av tävlingsledningen fick han veta att han skulle tacka alla guldmedaljörer eller ingen alls. 

Adolf Hitler valde det senaste. 

När Muhammad Ali 1966 vägrade att inställa sig för tjänstgöring till Vietnamkriget fick han stora delar av Amerika emot sig.
Foto: ART SHAY / POLARIS

Svarta fick inte möta vita idrottare

Etnicitet har länge varit ett känsligt kapitel inom idrotten. Svarta boxare fick till exempel inte möta vita boxare i USA under lång tid. Jack Johnson blev förste svarte boxare att få gå en match om världsmästartiteln, vilken han vann 1908.

Det skulle dröja ända till 1947 innan Jackie Robinson som första svarta man fick tillträde till den högsta ligan i baseboll, MBL. 

"Chuck" Cooper bröt barriären i basketen när han som första svarta man skrev kontrakt med NBA 1950. Earl Lloyd blev däremot den första svarta att spela i ligan samma år. 

När Muhammad Ali 1966 vägrade att inställa sig för tjänstgöring till Vietnamkriget fick han stora delar av Amerika emot sig. 

En större opatriotisk handling fick man leta efter.

Rasismen var hela tiden närvarande. Inte nog med att Ali var svart, han hade även konverterat till islam. 

Muhammad Ali klargjorde sitt ställningstagande:

– Varför ber de mig att sätta på mig en uniform och åka tusentals mil hemifrån och släppa bomber och kulor på bruna människor i Vietnam när så kallade negrer i Louisville behandlas som hundar?

Doug Williams blev 1988 den förste svarte amerikanen att spela quarterback i Super Bowl.
Foto: Wikimedia Commons

Övertygelsen kostade mästarbältet

Hans övertygelse kostade honom mästarbältet och höll nästan på att kasta honom i fängelset.

Doug Williams blev 1988 den förste svarte amerikanen att spela quarterback i Super Bowl, den amerikanska fotbollens final. 

Williams lag Washington Redskins mötte Denver Broncos. 

Han fick stor uppmärksamhet för sin hudfärg. Själv menade han bara att han var en fotbollsspelare som ”råkade vara svart”. 

Det fanns vid den här tiden en utbredd uppfattning att svarta inte klarade av uppgiften att vara quarterback, den viktigaste positionen i spelet.

Doug Williams visste vad fördomar och rasåtskillnad innebar. Han hade växt upp med det i Louisiana i den amerikanska södern.

– Jag växte upp under en tid då segregering rådde. Jag såg korsen brinna. Jag har slagits i ansiktet med choklad-milkshake, berättade han nyligen för BBC.

1978 spelade han för Tampa Bay Buccaneers och var den sämsta betalda quarterbacken i hela ligan, utan tvivel beroende på hans hudfärg.

Tampa släppte hellre sin stjärna än gav honom en högre lön.

Colin Kaepernick vägrade att stå upp under nationalsången.
Foto: BEN MARGOT / AP TT NYHETSBYRÅN

Vägrade stå upp under nationalsången

Det fanns alltså både en tradition och ett gammalt missnöje med hur svarta behandlades den där dagen för 13 månader sedan då fotbollsspelaren Colin Kaepernick vägrade att stå upp under nationalsången. 

– Jag tänker inte stå upp och visa vördnad inför flaggan för ett land som förtrycker svarta människor och färgade. För mig är detta större än fotbollen, och det skulle vara själviskt av mig att se åt ett annat håll. Det ligger kroppar på gatorna, folk tvingas till avgångsvederlag och kommer undan med mord, sa han vid en presskonferens.  

Det som började som en enmansrörelse har nu utvecklats till en solidarisk massmanifestation. 

President Donald Trumps ovilja, eller oförmåga, att ta avstånd från Ku Klux Klan, nazister och alla andra som predikade vit överlägsenhet under demonstrationerna i Charlottesville i somras, har bara fungerat som bränsle för protesterna.