Fredagen den 30 april 1993 har skrivit in sig i idrottshistorien, men inte på det sätt som man hade önskat.
19-åriga Monica Seles, tennisens kanske största underbarn någonsin, var uppe i kvartsfinal i Hamburgs turnering mot bulgariska motståndaren Maggie Maleeva.
Vid den här tiden var världsettan Seles i det närmaste oövervinnerlig. Men det som för Monica Seles började som en helt vanlig dag på jobbet skulle i stället bli en katastrof som förändrade hennes liv.
På läktaren, bakom stolen där Seles för tillfället vilade inför sidbytet, tog sig Günther Parsche snabbt nerför raderna med en cirka 25 centimeter lång kniv i händerna.
Han tog sats och högg kniven i ryggen med båda händerna på den ovetande Monica Seles.
– Ingen såg honom komma. Han hade en kökskniv. Den sorten man styckar kött med, förklarade domaren Stefan Voss.
För dig som loggar in – här kan du läsa fler artiklar.
Åskådarna chockades av attacken
De 6000 åskådarna på Rothenbaums stadion chockades av attacken.
En rådig säkerhetsvakt kastade sig över Parsche och hindrade honom från ännu en, kanske dödlig, knivattack.
I sin självbiografi, ”Getting a Grip”, från 2009, beskriver Seles ögonblicket:
"Jag fattade aldrig vad det var som hände."
"Jag kommer ihåg att jag satt där med handduken och lutade mig framåt för att ta en klunk vatten, vår tid var nästan över och munnen var torr. Muggen hade knappt rört mina läppar när jag kände en fruktansvärd smärta i ryggen. Mitt huvud kastade sig runt mot området där smärtan kom ifrån och jag såg en man i basebollkeps med ett hånfullt leende. Hans armar var ovanför huvudet och händerna grep han tag om en lång kniv. Han var på väg mot ett nytt utfall mot mig igen. Jag fattade aldrig vad det var som hände."
Den svårt chockade och gråtande Monica Seles togs om hand nere på banan innan hon kördes i ilfart till ett sjukhus.
Skadades allvarligt
Där kunde man konstatera att skadan var allvarlig men inte livshotande. Kniven hade trängt in runt 1,5 centimeter mellan hennes skuldror. Hon hade trots allt haft tur. Med lite större kraft kunde bladet ha nått ryggmärgen och flera vitala organ.
Efter attacken tog spekulationerna om motivet fart. Var det för att Monica Seles var serb, visserligen med ungersk bakgrund?
Det var oroligt på Balkan vid den här tiden och ett politiskt motiv var inte så långsökt som man kunde tro.
Men Günther Parsche drevs inte av några ideologiska övertygelser.
Han var i stället besatt av tennisstjärnan och landsmaninnan Steffi Graf som nu petats ner till en andraplats på världsrankingen.
Med Seles ur vägen skulle Graf återta sin rättmätiga plats, resonerade Günther Parsche.
Parsche var fixerad vid Steffi Graf
Parsche var en 38-årig arbetslös svarvare från det forna Östtyskland. Han bodde på vinden hos sin faster i Görsbach i Thüringen.
Om någon hyste tvivel kring Parsche sjukliga fixering vid Steffi Graf så skingrades de när polisen berättade vad man funnit i hans lilla krypin på vinden.
"Knivattacken mot Seles var inte heller en stundens ingivelse."
Där fanns mängder av bilder, affischer och VHS-kassetter med den tyska nationalidolen.
Knivattacken mot Seles var inte heller en stundens ingivelse. Han hade planerat attacken i flera veckor.
När han greps hade han 1000 D-mark och en flygbiljett till Italien i fickan. Veckan därpå skulle nämligen Monica Seles spela i Romturneringen.
Smällen: rättsliga processen
Nästa stora smäll för Monica Seles skulle bli den rättsliga processen mot Günther Parsche.
För det första, visade det sig, skulle han inte åtalas för mordförsök utan för grov misshandel. För det andra skulle åklagaren inte yrka på fängelse. För det tredje blev påföljden en tvåårig villkorlig dom samt obligatoriska besök hos en terapeut.
Parsches juridiska ombud menade att hans klient levde i en fantasivärld och att han led av en personlighetsstörning.
Mordutredaren Rolf Bauer höll med försvarsadvokaten:
– Det var helt uppenbart att karln hörde hemma hos en läkare och inte i ett fängelse.
När domen meddelades bröt Monica Seles ihop och grät inför flera reportrar.
Seles psykolog Jerry Russel May vittnade om att tennisstjärnan led av posttraumatisk stress och inte längre klarade av vardagliga sysslor som att gå och handla livsmedel i butiken. Under de kommande två åren efter attacken kunde inte Seles heller förmå sig att spela tennis.
Vägrade sätta sin fot i Tyskland igen
Seles var inte ensam om att tycka att straffet var lindrigt.
Tennisikonen Martina Navratilova sade följande till sportkanalen ESPN:
– Det var som om domaren tänkte ’okej, han kommer inte göra det igen så jag släpper honom så att han verkligen dödar någon’. Det var helt vansinnigt och nationellt motiverat. Om någon hade gjort det där mot Steffi så att Monica vunnit, då hade de kastat bort nyckeln.
" Det var helt vansinnigt och nationellt motiverat."
Seles vägrade att sätta sin fot i Tyskland igen, ett löfte hon har stått fast vid.
– Tyskland är det land där den mannen attackerade mig bakifrån men ändå inte blev tillräckligt bestraffad. Jag kan inte begripa varför den mannen inte fick sona sitt brott, berättade hon i en tv-intervju.
Comebacken bättre än förväntat
Monica Seles skulle senare göra comeback och till och med klara sig bättre än vad många förväntat sig.
Hon tog sig till final i US Open 1995 där hon förlorade mot just Steffi Graf. I januari 1996 vann hon Australien Open och sommaren 1998 nådde hon återigen finalen i Franska öppna. Där blev spanjorskan Arantxa Sanchez Vicario för svår. Bedriften var ändå fantastisk, inte minst med tanke på att hennes pappa avlidit i cancer bara några veckor tidigare. Pappa Karolj Seles var hennes första tränare och ständiga följeslagare.
"Till slut lade hon ner tenniskarriären, trots flera löften om att återkomma på touren."
Till slut lade hon ner tenniskarriären, trots flera löften om att återkomma på touren.
Monica Seles var plågad av sina upplevelser.
Självbiografin med titeln ”Getting a Grip” var ett sätt att bearbeta sina upplevelser.
Berättade om sina ätstörningar
I boken vittnar hon om demonerna efter attacken, depression, 30 kilos övervikt och ätstörningar. Men också om en fantastisk tenniskarriär.
Att berätta om ätstörningen var svårt. Först när hon förstod att hon kunde hjälpa andra med samma problem valde hon att träda fram.
– Min svaghet var potatischips, kringlor och kakor – påsvis. Det blev mängder av mat under väldigt korta perioder. Det var svårt att förstå att jag kunde vara så fokuserad på tennisbanan och under träningen men hade noll kontroll när det handlade om min hetsätning.
– I dag känner jag mig mer bekväm när jag äter i sociala sammanhang. Men jag lider fortfarande av det så det gäller att kunna hantera det, berättade hon häromåret för tv-programmet Good Morning America.
