Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Tjänade bra – köpte sådant som inte fanns här i Sverige”

Dagens toppnyheter – sport
Mikael Appelgren och hans fru Marita. Foto: MICAEL ENGSTRÖM
Mikael Appelgren. Foto: JOHANNA LUNDBERG/BILDBYRÅN
Appelgren, Lindh, Waldner och Ulf Bengtsson Foto: BILDBYRÅN
Appelgren i match mot Waldner 1988 Foto: KAMERAREPORTAGE/IBL
Mikael Appelgren vid EM 1988. Foto: ÅKE MALMSTRÖM/DN
Ulf Bengtsson. Foto: DANIEL MALMBERG/IBL
1 / 7

Han vann både EM och VM tre gånger.

Ikonen Mikael Appelgren fyller 58 i höst – men står fortfarande kvar vid bordtennisbordet.

Nu berättar han om den stenhårda konkurrensen i landslaget, om sitt livs kärlek, och om sorgen efter vännen och landslagskollegan Ulf Bengtsson.

– Jag tänker på honom varje dag, säger Mikael Appelgren.

Klockan har passerat några minuter efter halv tio. Det är tisdag och Mikael Appelgren, 57, kommer knallande ner mot SL-hallen vid Midsommarkransen i södra Stockholm.

Han är klädd för träning och bär varsamt sina bordtennisracketar i ett svart fodral.

– Jag kommer aldrig sluta med den här sporten, säger Mikael Appelgren. 

– Den har gett mig så mycket och ger mig fortfarande så mycket kärlek.

Det var i SL-hallen han slog sina första slag för Spårvägen för över 50 år sedan.

– Här uppe har jag haft många tuffa matcher, mest mot Janne. Kanske några av de svåraste matcherna jag spelat. Helt utan publik. Ingen av oss ville förlora.

Janne är Jan-Ove Waldner, som vann OS, VM och EM.

De träffades i hallen för första gången när Mikael Appelgren, eller ”Äpplet” som han egentligen bara kallas, var 13 år och Waldner var nio.

– Janne stod där och spelade med sin brorsa Kjell-Åke. På den vägen är det, säger ”Äpplet”.

Mikael Appelgren har ett speciellt förhållande till Jan-Ove Waldner.

– Vi har alltid hängt ihop och så kommer det alltid att vara. Han betyder mycket för mig. Vi har stöttat varandra genom karriären och hela livet.

Mikael Appelgrens mobiltelefon plingar till flera gånger under intervjun. Det är någon som skickar sms.

– Det är Janne, säger Mikael Appelgren och skrattar. Han visste att jag skulle göra den här intervjun. Nu vill han bara jävlas lite. Han är sån. Janne är en riktig skön lirare.

”Äpplet” och Waldner tävlade i allt. 

– Ingen ville förlora. Vi tävlade till och med om vilken av våra väskor som skulle komma först fram på bandet när vi landade efter en flygresa. 

Ikonen vann SM, Top 12, EM - och VM

Namn: Mikael Appelgren

Smeknamn: Äpplet

Född: 15 oktober 1961

Bor: Bandhagen, strax söder om Stockholm

Familj: Gift med Marita Appelgren, barnen Marlene 26, Marlon, 24

Yrke: Pensionerat bordtennisproffs

Klubbar i karriären: Stockholm Spårvägars GoIF 1974-1980, Reutlingen, Tyskland 1980-1986, Ängby SK 1986-1996, Bad Honnef, Tyskland 1996-1997, TTK Würzburger Hofbräu, Tyskland 1997-1999, Ängby SK 1999-2008, Stockholm Spårvägars GoIF 2008-2019

Främsta meriter: VM-guld i dubbel 1985, VM-guld i lag 1989, 1991, 1993. VM-silver i lag: 1983, 1985, 1987, 1995

EM-guld i singel 1982, 1988, 1990. EM-guld i lag: 1980, 1986, 1988, 1990, 1992. EM-guld i dubbel: 1988. EM-silver i dubbel 1986, 1992. SM-guld i singel: 1981, 1982, 1993. SM-guld i dubbel: 1981, 1987, 1992, 1994, 2001 Två segrar i Top 12 1982 och 1990

Äter: Fisk

Dricker: Vatten och öl

Läser: Faktaböcker

Tittar på: Gamla serier

Lyssnar på: 60-talsmusik, Creedence

Övrigt: Fick Svenska Dagbladets bragdmedalj 1989 efter VM-segern i lag över Kina. Fick Victoriastipendiet 1990.

Tuff konkurrens i svenska laget

Hasse Alsér, Kjell Johansson och Stellan Bengtsson var först att placera Sverige på bordtenniskartan. 1971 blev Bengtsson världsmästare i Japan.

Mikael Appelgren såg matchen och blev frälst.

Under två decennier stormade Sverige fram och blev en stormakt i bordtennis.

Den vänsterhänte Mikael Appelgren blev Europamästare tre gånger i singel och världsmästare tre gånger i lag. Det krävs mycket bläck i pennan för att skriva ner alla hans framgångar. Listan kan göras hur lång som helst.

– Vi och Kina var de ledande länderna i världen. Det var enormt stort, säger Mikael Appelgren.

Det fanns förstås en stenhård konkurrens i det svenska landslaget. Det vimlade av världsspelare. Under vissa mästerskap spelade det ingen roll om någon var rankad femma i världen.

– Det var helt tiden en sorts fingertoppskänsla från tränarna, att de tog ut rätt lag hela tiden. Det var formen som avgjorde. Inget annat, säger Mikael Appelgren.

Här fanns Jan-Ove Waldner, Jörgen Persson, Erik Lindh, Ulf ”Tickan” Carlsson, Ulf Bengtsson och senare även Peter Karlsson.

– Vi tävlade i allt. I fotbollstennis, under våra träningar eller när vi spelade golf, säger Mikael Appelgren.

Bråkade ni aldrig?

– Jo, klart vi bråkade, alla ville ju vinna. Och när någon av de äldre slutade kom det alltid in nya spelare som slogs i världstoppen. Vi var ett stort gäng egoister som fungerade bra ihop. Det hade vi stor nytta av genom alla år i landslaget, säger Mikael Appelgren.

Vännen gick bort i cancer

Ulf Bengtsson, som blev Europamästare i singel 1984, avled efter en tids sjukdom den 17 mars i år. Appelgren spelade JEM tillsammans med honom 1977 och de båda ingick i det svenska landslaget fram till 1990. 

– Jag saknar Uffe mycket och tänker ofta på honom. Förra året började han känna sig dålig, hade ont i magen och var inte speciellt hungrig. Han var sjuk i cancer, säger Mikael Appelgren.

Ulf Bengtsson begravdes i Lindome kyrka utanför Göteborg den 5 april.

– Det var en fin begravning. Hela pingisgänget var där, ja, massor med idrottsfolk. Det var säkert 250 personer i kyrkan. Uffe var rolig och väldigt bra i bordtennis. Ett tag var han rankad fyra i världen.

I januari nästa år skulle Ulf Bengtsson fyllt 60 år.

– Livet kan förändras snabbt. Man vet aldrig, säger Mikael Appelgren och ser allvarlig ut.

– När Uffe fyllde 50 år lurade hela bordtennisgänget honom och överraskade med en stor fest. Nu är han borta. Det känns så sorgligt.

Sålt huset i Huddinge

Mikael Appelgren växte upp på söder i Stockholm med mamma Anita, pappa Charlie och den två år yngre brorsan Patrik. Han har också en yngre halvbror, Johan.

– Pappa gick bort för snart tio år sedan. Mamma är 80 år och bor i Sollefteå, hon flyttade tillbaka till sin hemstad. Men hon är ofta i Stockholm. Vi har en extralägenhet som hon bor i. Hon är här varannan månad.

Vad har dina föräldrar betytt för dig?

– Mycket, de skjutsade mig och hjälpte mig framåt i skolan och med min bordtennis. Men jag fick klara mig själv också. Det var inte samma curlande från föräldrarna när jag växte upp på 1960-talet som det är i dag.

För ett tag sedan sålde Mikael Appelgren och hans fru Marita huset i Huddinge.

– Det var dags att förändra, Ungarna har flyttat ut. Vi hade bott där i 37 år. Huset blev för stort för oss två. Nu bor vi i Bandhagen i stället.

Det är bara söder som gäller för dig?

– Ja, jag är uppväxt på söder, det var där jag formades. Men mycket har förändras här sedan jag var liten. Det var mer avslappnat på söder på den tiden.

Hur menar du?

– Man kunde gå och kicka boll med gubbarna i parken. Vi sprang in på Zinken och lekte, hoppade och lekte. I dag är idrottsplatserna låsta. Det finns ingen tillgänglighet. Spontanidrotten är borta. Det är tragiskt.

Hur var du i skolan?

– Det var tråkigt. Jag var hygglig fram till sexan, sedan började det balla ur. Det var bråk och stök i skolan. Det fungerade inte för mig. Jag ville ha lugn och ro och det fick jag aldrig.

Mikael Appelgren gick nio år i grundskolan - sedan slutade han.

– Mamma och pappa var helt överens och tyckte jag skulle satsa allt på bordtennisen. Då gick det inte att plugga. Vi tränade och tävlade överallt.

”Visst tjänade jag bra”

Mikael Appelgren var 21 år när han vann sin första stora titel. EM i singel 1982 i ungerska Budapest. Han slog sin träningskompis Jan-Ove Waldner med 3-2 i set i finalen.

Mikael Appelgren var 17-18 år när han blev proffs i Tyskland.

– Det var en annan värld som öppnade sig. Uffe Thorsell som också spelade i landslaget tog mig till Tyskland. Det gick bra. Jag torskade bara två matcher första året. Det var alltid 2 000 åskådare på matcherna. Publiken käkade korv, drack öl och rökte, man var helt slut i ögonen efter en seriematch.

Hur mycket pengar tjänade du som proffs?

– Jag vill inte gå in på några summor, men visst tjänade jag bra. 

Unnande du dig något under den här tiden?

– Nej, inte mycket, jag handlade väl några elektroniska prylar någon gång i Asien när vi var där och lirade. Sånt som inte fanns i Sverige. Jag köpte det jag behövde, men prylar har aldrig intresserat mig riktig. Jag spelade bara på. Jag var som en handelsresande. Vi lirade i ligan i Tyskland och drog sedan vidare i världen på nya tävlingar. Det var mest hotellnätter som gällde när jag spelade i Tyskland.

Du har vunnit stora titlar och varit en av världens bästa spelare. Hur har kändisskapet påverkat dig?

– Inte mycket. Ingenting. Jag tänker inte alls på det. Jag har aldrig känt mig som någon stjärna. Jag har bara tänkt att jag varit en lyckad idrottsman.

– När det kommer fram främmande människor som tackar mig att de sätt mig spela matcher så blir jag glad. Den nya tiden med nätet har också gjort att flera ungdomar känner igen mig.

Du umgås en hel del med andra idrottskändisar?

– Ja, Börje Salming har jag träffat mycket, Tomas Brolin, Anders Limpar, Ingemar Stenmark och Janne förstås. Dr Alban brukar också hänga med oss.

Under den gyllene eran var bordtennisen stor i svenska medier.

Hur ser du på sportens uppmärksamhet i dag?

– Jag och Janne ställer alltid upp om SVT ringer. Vi står upp för vår sport men jag tycker att det visas för lite i tv och även i tidningar och på nätet. Man kan inte begrava en världssport i vår television. När VM avgjordes i Halmstad var det 350 miljoner som tittade på tv över hela världen.

– Det visas kontinuerligt på tv från golfens och tennisens tourer, men ingen visar bordtennis. Här finns världens bästa spelare som slåss om mycket prispengar. Jag tycker att bordtennis som är en sådan global sport förtjänar mer utrymme.

Hur är din egen form i dag?

– Den är dålig. Jag har dåligt flås. Jag är för bra i bordtennis för min kropps fysik om du förstår vad jag menar. Jag har inte det där drivet kvar i kroppen. Jag måste börja träna mer. Det måste jag.

Du är halvtidsanställd tränare och ledare i Spårvägen. Spelar du någon bordtennis själv?

– Ja, men det är inte på samma nivå som tidigare. Det känns att jag slutat.

Om du skulle möta Jan-Ove Waldner i dag, vem skulle vinna?

– Janne, tyvärr. Men ge mig en veckas träning så skulle det bli jämnt. Han spelar annorlunda än vad jag gör. Jag måste röra mig mer i mitt spel för att vinna. Och min kropp håller inte just nu.

Hur ser en vanlig dag ut för dig annars?

– Jag jobbar som sagt halvtid, sedan är jag och frugan Marita ute och cyklar mycket. Vi gör ofta saker ihop. Är ute i skogen, spelar golf och ibland spelar vi bordtennis. Jag går alltid på Hammarbys hemmamatcher i fotboll, Janne också. Vi är ett glatt gäng där som träffas, ser på matchen och har trevligt.

Mikael Appelgren mötte sin stora kärlek första gången 1983. Vid en bordtennistävling.

– Marita är jämtländska, från Frösön utanför Östersund. Hon spelade också bordtennis. Vi blev ihop 1985.

Vad betyder Marita för dig?

– Mycket, vi har hållit ihop i många år. Hon är min bästa kompis.

Du har varit med i SVT:s ”Mästarnas ”Mästare 2013 och 2011 i TV3:s ”Superstars”. Får du ofta förfrågningar om att vara med i underhållningsprogram?

– Ja, väldigt ofta, men jag tackar nästan alltid nej. Det måste kännas rätt och även vara vid rätt tidpunkt.

Skulle du kunna vara med i TV4-programmet ”Let´s Dance”?

– Jag har fått frågan tidigare men tackat nej. Jag vet inte om det är aktuellt längre.

Intervjun är slut. Mikael Appelgren byter om till Spårvägens tröja och går ut i bordtennishallen. Han slår några slag. Mästarens takter sitter kvar. Ränderna går aldrig ur.

Det vimlar av spelare i träningslokalen.

Här trängs världsspelare med ungdomar och pensionärer.

– Det här är tjusningen med vår sport. Alla kan spela mot varandra oavsett ålder. Han där borta är 85 bast och har spelat i landslaget. Han håller fortfarande på. Det är för härligt ändå. Jag kommer nog heller aldrig att sluta spela, säger Mikael Appelgren.

Äpplet väljer - här är hans fem bollfavoriter

Seve Ballesteros, golf, Spanien

”En skön lirare och en otroligt bra golfspelare”.

 

Lennart ”Nacka” Skoglund, fotboll.

”Jag har sett semifinalen 1958 på tv. En riktig lirare från söder”.

Björn Borg, tennis.

”Jag är uppväxt med honom. Han en av våra största”.

Tibor Klampar, bordtennis, Ungern.

”När jag var yngre och åkte ut tidigt tittade jag alltid på honom. En inspirationskälla och idol.”

 

Leo Messi, fotboll, Argentina.

”Jag har sett honom live på Camp Nou, i Barcelona. Han började på bänken, hoppade in och smekte in en frispark. 90 000 ställde sig upp. Mäktigt”.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.