Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hyllas som världens bäste: ”Han hade allt”

Frank Andersson, år 1980. Foto: © BILDBYRÅN
Frank Andersson och Martin Lidberg. Året är 1993. Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Frank Andersson under OS 1984. Foto: Hasse Persson
Fribrottningsjippo med Frank Andersson och Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren med Ricky Bruch som domare.
Frank Andersson, Klippan Cup, 1983. Foto: BILDBYRÅN
Frank Andersson i Let's Dance, år 2011. Foto: EERO HANNUKAINEN / IBL BILDBYRÅ / ALL OVER PRESS EEROBILD
Frank Andersson anno 1976. Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Frank Andersson med sin Ferrari Daytona. Foto: Sören Karlsson
Frank Andersson, år 1981. Foto: ROGER LUNDSTEN / LUNDSTEN MEDIA
Frank Andersson år 2015. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL BILDBYRÅ
1 / 11

Han bråkade, gick på krogen, åkte i häftiga bilar och var ständigt omgiven av nya brudar.

Skandalerna duggade tätt kring Frank Anderssons sagolika karriär.

SportExpressen berättar historien om världsstjärnan från Trollhättan som alltid hittade nya grepp.

 

LÄS MER: Bilderna från nära vännens sista möte med Frank

Frank Anderssons hjärta har slutat att slå. Han blev 62 år.

En brottarikon och naturbarn som alltid valde sin egen väg är borta.

Bara med sin uppenbarelse och med musik i sina hörlurar skrämde han slag på sina motståndare redan när han uppvärmde upp.

Han vann titlar på smått otroliga grepp.

Men det blåste alltid hårda vindar kring Frank Andersson.

Det började redan blåsa när den 19-årige talangen först inte blev uttagen till EM i Leningrad. 

Han tröstade sig med en surströmmingsskiva i Sundsvall under tre dagar. 

Men i sista stund ändrade sig förbundet. Frank Andersson fick beskedet av gamle världsmästaren Pelle Svensson mitt under sin fest.

Frank Andersson fortsatte att festa på planet till Leningrad. Men han vägde in på morgonen dagen efter och vann guldet.

En ung Frank Andersson tar EM-guld 1981. Foto: DN

”Jag gillar öl och tjejer”

Det historiska guldet följdes av nya bråk, alkohol och kvinnor.

Det gick så långt att Franks klubb, Sundsvalls AIK, stängde av honom sin stjärna från allt tävlande i tre månader. 

- Jag gillar öl och tjejer. Vad är det för konstigt med det? Det gör man i min ålder, sa Frank.

EM-guldet 1976 var starten på en magnifik karriär som fram till 1984 innehöll tre VM-guld, fyra EM-guld, två VM-silver, tre EM-silver och ett OS-brons.

1977 avgjordes VM i Göteborg. Frank Andersson var bara 21 år, modemedveten, levnadsglad – och i toppform.

Frank Andersson hade inte lämnat något åt slumpen och hade tränat stenhårt som aldrig tidigare.

Han öppnade med att besegra en grekisk motståndare och radade därefter upp segrar i 90-kilosklassen inför den stora publiken i Scandinavium.

Men allt var inte så bra som det såg ut. Han var skadad. Hade ingen känslor i armar och ben. Han fick fyra sprutor i armen och tre i benet inför en match på väg fram till finalen.

Frank Andersson tar VM-guld i Scandinavium. Foto: KREP / IBL BILDBYRÅ

Mållös efter guldet

Där väntade rumänen Dicu.

Trots smärtor ledde Frank med 5-1 i den andra ronden.

Han fick ner sin motståndare och kopplade en ”halvnelson” på rumänen.

- Det kommer aldrig att gå, sa Jan Kårström, SVT:s expertkommentator. Han skulle behöva försöka med något annat vinstgivande grepp.

Men det gick.

Frank Andersson vände upp och ner på rumänen och fick ner honom i brygga. Finalmatchen tog slut efter fem minuter och femtiotre sekunder.

Frank Andersson var så glad att han saknade ord efter guldet.

- Jag trodde jag inte skulle vinna. Jag trodde jag skulle bryta inför en tidigare match. Jag kunde inte lyfta armen, sa Frank.

Frank Andersson grät av smärtor i omklädningsrummet före finalen – nu kom det andra tårar.

Han belönades med Svenska Dagbladets bragdmedalj efter VM-guldet.

Frank Andersson firar VM-guldet 1977. Foto: SÖREN KARLSON

”Han tog sig tid för alla”

Det här var Frank Andersson i ett nötskal.

Han körde med helt andra grepp under sin karriär. Både på och utanför mattan.

Men hans kärlek till brottning försvann aldrig.

Och den började mycket tidigt.

Den unge brottaren Tomas Johansson var elva år när han såg sin idol Frank Andersson i JVM för första gången.

Det var början till ett vänskapsband mellan dem.

Frank Andersson var ofta i Haparanda. Han tävlade och låg även på läger.

- Frank hade ett stort hjärta. Han hjälpte alla som kom i hans väg. Han lekte med små barn som varit och kollat på våra träningspass. Han tog sig tid för alla, säger Tomas Johansson som blev världsmästare 1986.

Livet var inte lika roligt två år tidigare. Johansson tog OS-silver i tungvikten i Los Angeles men åkte fast i en dopningskontroll och blev av med sin medalj.

Då fanns vännen Frank Andersson där.

- Han tröstade mig. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om han inte hjälpt mig då. Han stöttade mig så jag orkade komma tillbaka.

Tomas Johansson. Foto: SVEN LINDWALL

Hyllas som ”världens bäste”

Tomas Johansson hyllar sin vän Frank Andersson.  

 - Han var världens bäste brottare. Jag fick möta honom en gång i en SM-final i 100 kilo. Frank vann förstås. Han hade allt.

Frank Andersson rörde sig bra, var under långa stunder av sin karriär en riktig lyftkran och var även mycket teknisk. 

- Det hände alltid grejer kring Frank, säger Tomas Johansson. Han kunde missa träningar och tävlingar, men när han väl bestämde sig för något tränade han hårdare än alla andra.

Vännerna träffades i januari och pratades vid för en vecka sedan.

Tomas Johansson hade tänkt att hälsa på sin kompis.

- Jag visste att han var sjuk, men inte så dålig att han skulle dö. Jag tror inte Frank visste att han var så dålig. Det kändes inte så, säger Tomas Johansson. Jag känner stor sorg och har svårt att förstå att han är borta.

Frank Andersson hade alla stora förutsättningar att bli världens genom tidernas medaljtyngde brottare med sin oerhörda vilja och sitt starka psyke växte han alltid med sina uppgifter.

1979 korades han till världsetta efter sitt andra VM-guld i San Diego i USA.

Men det ljuva livet mellan alla mästerskap kostade kraft. Frank Andersson var inte alltid beredd att träna så hårt som krävdes.

OS-brons för Frank Andersson, 1984. Foto: RON EDMONDS / AP / TT / / AP TT / NTB SCANPIX

Svartjobbade som dj

Han bråkade ofta med förbundet, struntade i träningsläger.

Han var alltid på väg.

- Det var så han var. Frank hade allt, men ville göra så mycket mer, säger Jan Nyberg, som var förbundskapten för stjärnan under två år. 

Jan Nyberg beskriver Frank Andersson som speciell. Han hade fått en gåva som gjorde honom till en mästare.

- Frank körde hårt på läger när han var där. Det gjorde han. Men han sa hela tiden att han skulle iväg. Det kunde vara var som helst. Som till travet. Han var intresserad av hästar.

Turbulensen kring världsstjärnan fortsatte under hela hans liv.

Frank sålde både karameller och bilar. Han tjänade tusentalskronor varje natt när han svartjobbade som diskjockey.

Han drev en kedja med lösgodisbutiker i Norge som gick i konkurs.

Han jagades av kronofogden och erkände efter sin karriär att han både använt droger och dopat sig.

Frank Andersson blev 62 år gammal. Foto: MELI PETERSSON ELLAFI / BILDBYRÅN

”En showman har gått bort”

Poker och trav var två av hans stora passioner. Han deltog i en rad olika tv-program fram till sin död.

Jan Nyberg, som kom den tripple världsmästaren nära, sammanfattar Frank Anderssons liv:

- En showman som har gått bort, jag känner i hjärtat en sådan här dag. Frank bjöd alltid på sig själv med sitt sätt. Han gjorde vad han tyckte och tänkte. Just nu har jag stor sorg i mitt hjärta.

 

LÄS MER: Mats Olssons krönika om Frank Andersson

LÄS MER: Vännernas chock efter Frank Anderssons död

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!