Tomas Sandströms nya liv – har övergett ishockeyn helt

Tomas Sandström står och målar en sjöbod i Skanör. Sandstranden är bara ett slagskott bort.

Han befinner sig nästan så långt ner du kan komma i vårt avlånga land.

Solen skiner och havet är plötsligt badvänligt efter en vår med växlande väder.

Tomas Sandström är i dag väldigt långt borta från hockeyrinken som en gång gjorde honom till stjärna, både i elitserien, NHL och i Tre Kronor.

– Jag har ingen längtan efter ishockey. Jag släppte allt våren 2002 efter min sista säsong i Malmö Redhawks, säger Tomas Sandström.

Han driver en egen byggfirma, det handlar både om stora projekt som nya hus till mindre jobb som i dag när han målar.

– Vi är ett gäng killar från brandkåren som driver egna firmor och jobbar när vi är lediga, säger Sandström.

Han bor i den skånska idyllen Falsterbo och arbetar som brandman i Trelleborg.

– Jag gick på vikariat i tre, fyra år. Nu har jag varit fast anställd i nästan nio år, säger Tomas Sandström.

Snickare och brandman, hur är det?

– Bra, jag trivs på jobbet, det är som att vara med i ett hockeylag. Vi kamperar ihop. Jag jobbar sju dygn i månaden.

Resten av sin vakna tid tillbringar Tomas Sandström som snickare.

Föddes i Finland - växte upp i Västmanland 

Han föddes i finländska Jakobstad men växte upp det lilla västmanländska bruksamhället Fagersta, sju mil nordväst om Västerås.

Tomas Sandström älskade att spela hockey.

Mot storebror Mikael och kompisarna Ulf Samuelsson, Mats Lööv och Magnus Sundqvist.

Som 15-åring debuterade han i Fagersta AIK:s seniorlag.

Det var på riktigt.

Varje träning var tuff.

Där ute på isen fanns ett gäng vinnarskallar.

– Det var krig när vi tränade. Ingen ville förlora, säger Tomas Sandström.

Mats Lööv hamnade i Leksand, Magnus Sundqvist i Mora.

Jämngamle polaren Ulf Samuelsson valde också att flytta till Leksand innan han blev ett firat proffs i NHL.

– Jag och brorsan var också i Leksand, de ville ha dit oss, men det kändes inte rätt. Vi skulle få spela i deras juniorlag, berättar Tomas Sandström.

Då hörde Brynäs av sig, Leksands största rival sedan urminnes tider.

– Det kändes bra direkt. Båda jag och Micke skulle få spela i elitserien. Det var ju det vi ville båda två.

Tanken vara att bröderna Sandström skulle debutera för den gamla mästarklubben säsongen 1981–1982.

– Vi fick stanna hemma i Fagersta lite längre. Klubben stoppade oss och vi blev ettårsfall, säger Tomas Sandström som under sin sista säsong i moderklubben FAIK gjorde 39 poäng på 32 matcher i division 1.

Tomas Sandström fick nummer 28 på ryggen när han kom till Brynäs.

Han ersatte stjärnan Mats Näslund som blivit proffs i Montreal Canadiens i NHL.

– Jag flyttade in i Näslunds gamla lägenhet också. På Furumovägen i stadsdelen Sätra, inte långt från Gavlerinken. Han hade varit snickare och hade glömt sin verktygslåda på vinden. Jag tog den, i dag har jag den hemma i Fagersta, säger Tomas Sandström och skrattar.

På dagarna jobbade tonåringen som snickare, på kvällen tränade han hockey med Brynäs. Tomas Sandström blev direkt fansens favorit.

Sandström var stenhård, oöm och heller aldrig rädd för att ta en kamp framför målet.

– Låg pucken lös så skulle den bara in, det fanns inget annat, säger han.

Det var väl inte många motståndare som tyckte om dig?

– Min spelstil var opolerad, men särskilt ful var jag inte på isen.

Gjorde succé i Brynäs

Den gallerprydde ynglingen gjorde succé i Brynäs.

67 poäng på 70 matcher öppnade vägen för spel på andra sidan Atlanten.

Tomas Sandström hade precis muckat från lumpen när advokaten Björn Wagnsson ringde.

– Han sa att New York Rangers ville att jag skulle komma över och titta på stan och klubben, säger Sandström.

Vad tänkte du då?

– Att det skulle bli en fin muckarresa, jag hade inga tankar på att jag skulle få spela i NHL.

Den svenske forwarden bodde på ett flott hotell på Manhattan, han fick se den mytomspunna världsstaden intill Hudsonfloden och besöka Madison Square Garden.

– Björn berättade efter några dagar att Rangers ville ha mig, att jag skulle komma över direkt, säger Tomas Sandström.

Proffskontraktet i den anrika klubben Rangers öppnade nya möjligheter för den hårt unga bruksgrabben från Fagersta.

– Jag började inte spela hockey för att tjäna pengar. Jag spelade för att jag älskade det, säger Sandström.

Vad hade du för lön i Brynäs?

– 5000 i månaden och matkuponger. Jag jobbade som snickare för att klara mig ekonomiskt.

Nu väntade ett drömkontrakt med New York Rangers.

– Jag sket väl egentligen i vad jag skulle tjäna i Rangers. Det var hockey jag ville spela, säger Sandström

Lönerna i världens bästa liga var under den här tiden inte offentliga som i dag.

Tomas Sandström skrev på ett drömkontrakt.

– Jag snittade 150 000 dollar om året de första åren, säger han.

Fick inte bo på Manhattan

Hockeystjärnan hade i tonåren träffat kärleken Helena hemma i Fagersta.

Nu flyttade paret strax norr om Manhattan.

– Ingen spelare fick bo inne i stan. Vi spelare bodde nära träningsanläggningen, det tog bara fem minuter att åka dit, säger Tomas Sandström.

Fagerstasonen gjorde 857 poäng på 983 matcher under 15 säsonger i NHL. I Stanley Cup spelade han 139 matcher och gjorde 81 poäng.

Hans tuffa och uppoffrande spelstil retade gallfeber på motståndarna.

– Visst hände det att jag blev jagad ute på isen och att folk retade sig på mig. Men vi svenskar som kom till NHL i början av 1980-taket hade det lite enklare än Thommie Bergman, Börje Salming och Inge Hammarström som visade vägen för oss svenskar. Nordamerikanerna ville ju inte att killar från Europa skulle komma och ta deras jobb.

Du tänkte aldrig på att byta spelstil?

– Nej, jag tycker ändå att spelet i NHL var rätt ärligt. Men gjorde du en dum grej på isen så fick du stå för det också, svårare än så var det inte.

– Jag fattade aldrig hur stort NHL och USA var innan jag kom dit förrän vi spelade vår första träningsmatch och skulle ta flyget fyra timmar till St Louis. 

Sex säsonger i Rangers följdes av fem säsonger i Los Angeles.

Tomas Sandström fick spela med megastjärnan Wayne Gretzky.

– Det var stor show i Los Angeles varje kväll vi spelade. Det var nervöst att byta klubb, du visste inte vad som väntade, om du skulle vara omtyckt eller hatad. Men alla killar spelade för sitt klubbmärke så fort de bytt lag.

Hur var det att spela med Gretzky?

– Fantastiskt, det var bara att hålla klubben i isen så fick du pucken. 

”Jag har haft världens bästa jobb”

Tomas Sandström hann även spela för Pittsburgh Penguins, Detroit Red Winges och Mighty Ducks of Anaheim innan han 1999 flög över Atlanten för att avsluta karriären i SHL.

Då hade han vunnit Stanley Cup med Detroit och spelat i samma kedja som Mario Lemieux, en annan av NHL-historiens största stjärnor.

Hur vill du sammanfatta tiden i NHL?

– Fantastiskt bra. Jag har fått se mycket, träffat många härliga människor och haft världens bästa jobb.

Familjen Sandström lämnade USA 1999 och flyttade till Skåne.

NHL-ikonen avslutade sin karriär i Malmö.

– Jag spelade där under lockouten och trivdes bra. Jag var inte speciellt sugen att flytta hem till Fagersta.

Hur var det att komma hem och spela hockey igen?

– Allt var som professionellt i NHL. SHL var en omställning helt klart. Jag trodde att det skulle vara bättre klass än vad det var.

Hur följer du hockeyn i dag?

– Jag släppte den helt när jag slutade i Malmö. Jag tittar lite på tv och åker in och ser Malmö någon gång när det passar, mer än så är det inte.

Gjorde 15 säsonger i NHL

Tomas Sandström spelade 15 säsonger i NHL – men forwarden hann ändå med att spela 77 landskamper för Tre Kronor. 1984 var han med och tog OS-brons i Sarajevo.

1987 blev han världsmästare i Wien. Tomas Sandström 2–2-mål i slutet av matchen mot Sovjetunionen i slutspelet är en svensk hockeys mest klassiska fullträffar.

Sandström rakade in pucken i mål efter att svenskt drömspel.

Hans livs viktigaste mål i karriären.

9–0 mot Kanada innebar att Sverige efter 25 långa år blev världsmästare.

– Det var kul att få vara med och vinna, ett av mina största ögonblick som spelare, säger Tomas Sandström.

Vad ska du göra i sommar?

– Inte mycket, vi ska väl mest vara hemma, men det blir en sväng till Fagersta, min pappa och syskon bor där.