Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Fick tillbaka medaljen – kastade bort den igen”

Foto: BILDBYRÅN
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Lias Andersson slängde upp sin silvermedalj i JVM på läktaren. 

Han fick den tillbaka, men kastade bort den igen.

- Jag ville verkligen inte ha den. Och får jag spela VM nu så ska jag vara med och göra allt för att det inte ska bli silver igen. Det är bara guld som gäller, säger han.

Det har varit en händelserik säsong för 19-årigen som inledde med träningsläger med New York Rangers, åkte tillbaka till Frölunda, spelade JVM, återvände till New York igen för NHL-debut och spel i både NHL och AHL - och nu fajtas han om en plats i VM-laget.

Han var med och tog silver i JVM och väckte stor uppmärksamhet när han slängde upp sin medalj på läktaren. 

Sedan gjorde han mål i sin NHL-debut för New York Rangers mot Washington Capitals. 

Bäckström kom fram och hälsade på isen 

Efter att ha blivit hälsad välkommen till världens bästa liga av Washingtons superstjärna Nicklas Bäckström. 

- Det var i mitt första byte, Nicklas kom fram till mig, klappade mig på benskydden och sa: "kul att se dig, hur är läget?". Det var lite coolt faktiskt, han har varit en idol för mig sen jag var liten och det var första gången vi träffades.

- Han blev inte sur när du tackade med att göra mål i din NHL-debut?

- Nej då, Washington ledde redan med 4-0. Det är klart det var kul för mig, men jag hade hellre gjort en kvittering, ett mål som betydde något. Sen var det speciellt eftersom min mamma, pappa och lillebror var på matchen.

Efter 22 matcher med Frölunda, sju matcher med New York Rangers, 25 matcher med Hartford Wolf Pack och 19 matcher med juniorlandslaget borde Lias vara lite trött.

- Nej, då, haha, jag är inte så trött. Jag är fortfarande ung. Sen försöker jag bara leva i nuet. Här är jag nu och det är väldigt kul. 

Inte garanterad VM-plats

Till skillnad mot de etablerade NHL-spelarna som kallats hem till Sweden Hockey Games - som börjar med match i Södertälje torsdagkväll - är inte Lias Andersson garanterad en plats i VM-laget.

- Jag har ingen VM-plats ännu, men det är vad jag ska kriga för. Det känns kul att vara här med de här spelarna, flera av dem har jag bara sett spela på tv tidigare.

- Och skulle det bli VM-silver så kan medaljen flyga upp på läktaren?

- Nej det gör jag nog inte om. Men det är bara guld som gäller. Jag gillar inte silver.

- Var någonstans är din berömda silvermedalj från JVM i Buffalo?

- Den hamnade i en papperskorg i Buffalo.

- Va? Fick du inte tillbaka den efter att du kastat upp den på läktaren?

- Jag fick tillbaka medaljen, men kastade bort den igen. I en papperskorg i Buffalo. Det är inte så många som vet det. Men det gjorde jag. 

- Du tror inte att du kommer ångra dig när du blir äldre?

- Nej, jag har en exakt likadan från U 18-VM. Sen ser jag inget värde i själva medaljen. Jag ser ett värde i att jag var där och spelade med ett gött gäng.

- Du fick en del kritik, hur hanterade du det?

-  Det kom bara från folk bakom skärmen. Ingen har sagt det direkt till mig. Ingen har kritiserat mig i verkligheten. Jag väntar fortfarande på det.

Viljan att vinna växte i HV 71

Lias Andersson var bäste svensk i JVM och visade en kompromisslös vilja att vinna. Den drivkraften är en stor anledning till att han gjorde NHL-debut som junior och ska bli en av viktig spelare för Rangers redan nästa säsong.

- Min vilja att vinna växte ännu mer när jag vann guld med HV 71 i fjol. Jag har alltid gillat att tävla och vinna. Men att spela med ett lag som verkligen brinner för det och vinna tillsammans, det är den bästa känslan - det slår varenda landskamp och varenda NHL-match jag spelat. Och har man upplevt den känslan, då vill man göra det igen.