Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”En dödsdom – ett så ovärdigt slut på livet”

Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Johan Garpenlövs föräldrar, Kjell och Eva.Foto: Privat
Foto: Privat

Johan Garpenlöv har fått sitt drömjobb som förbundskapten för Tre Kronor.

Men bär samtidigt på en stor sorg.

Hans mamma Eva har Alzheimers och bor på ett demensboende.

– Ibland när jag kommer hem därifrån kommer tårarna. Det är ett så ovärdigt slut på livet, säger Johan Garpenlöv som är ambassadör för Alzheimerfonden.

Samtalet med Johan Garpenlöv handlar till en början om hockey. Det övergår till sommarens semestrar för att sedan handla om ungdomsidrott. 

Det är som om vi undviker att ta upp anledningen till att vi ses.

För det är så innerligt sorgligt.

Men Johan vill berätta om sin mamma Eva.

Och lyfta fram Alzheimerfonden och arbetet som görs för att få in mer pengar till forskning.

Eva Garpenlöv var bara 66 år när hennes omgivning började förstå att något var fel.

– Hon tyckte alltid om att samla familjen, att laga middag åt alla, hon gillade att laga mat. Men sedan blev det mindre och mindre av det där. Det blev mer färdiglagat, hon ville inte träffa folk, hon ville inte längre åka ut med pappa i båten. Hon började stänga in sig mer och mer, berättar Johan Garpenlöv.

”Mamma visste själv vad som hände”

Johan är uppväxt i Tyresö, och som liten bodde han i ett radhus med mamma Eva som var sjuksköterska och pappa Kjell som var målare. Storebror Niclas var tre år äldre än Johan. Alla bor fortfarande kvar i Tyresö. Johans vuxna barn Michelle och William har också starka band till familjen.

– Jag pratar fortfarande med pappa varje dag. Vi är en väldigt tajt familj som tyckt om att vara tillsammans, så har det alltid varit. Mina barn tycker om att vara med oss och vi tycker om att vara med dem. Det är såna vi är.

Kjell och Eva Garpenlöv. Foto: Privat.

Men plötsligt var alltså Johans mamma annorlunda.

– Från början tänkte vi kanske inte så mycket på det, utan det var mer att hon började bli gammal och kanske inte orkade så mycket. Men sen började pappa berätta mer: om hur mamma kunde gå upp på nätterna och inte hitta toaletten. 

Övriga i familjen förstod att Eva behövde undersökas.

Och den som förstod det mest av alla var Eva själv.

– Det är nästan det jobbigaste med det här. Mamma var sjuksyrra, hon jobbade i många år i demenssjukvården och hon hade sagt till pappa; ”vad du än gör, sätt inte in mig på hemmet”. Det var hennes mardröm, att ligga där själv en dag, berättar Johan Garpenlöv.

Alzheimers kan öka efter 2020

Drygt 160 000 svenskar har någon form av demenssjukdom, närmare 70 procent av dem har Alzheimers. Varje år drabbas 25 000 svenskar av sjukdomen och ungefär lika många med demenssjukdomar avlider årligen.

Alzheimerfonden varnar för en ökning efter 2020 eftersom de stora kullarna som föddes på 40-talet då har uppnått en hög ålder.

Johan Garpenlövs mamma förstod själv när hennes mardröm började smyga sig på henne på det lömska sätt som demenssjukdomar belägrar de som drabbas. En undersökning på sjukhus visade en fläck på hennes hjärna. Hon hade Alzheimers.

Johan Garpenlöv tvingas ta djupa andetag och anstränga sig för att tårarna inte ska komma.

– Alzheimers är en dödsdom. Det var fruktansvört tufft för henne när hon visste vad som höll på att hända. Det är värsta tiden under sjukdomen, du vet att du är drabbad och att det bara är en tidsfråga innan du sitter som ett paket i en rullstol och inte kan ta hand om dig själv.

”Mamma var min psykolog”

Johan sitter tyst en stund.

– Mamma som alltid varit så stark. Som alltid varit den jag pratat med om jobbiga saker. Nu satt hon där mitt emot mig och sa att livet inte längre var värt att leva. Alzheimers - det är så fruktansvärt grymt...

Familjen Garpenlöv har många fina upplevelser tillsammans och hela familjen var förstås engagerad när lillebror Johan, som ofta stått och tittat på farfar Arnes prisskåp från hans tid som boxare, var den som själv började samla medaljer och framgångar.

Johan Garpenlöv med Elias Pettersson under vårens VM.Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Johan Garpenlöv gick via Nacka till Djurgården och sedan blev han NHL-spelare. Det blev tio säsonger i världens bästa hockeyliga och Johan vann två VM-guld som spelare.

– Mina föräldrar har betytt jättemycket för mig. Det var aldrig någon press på mig. Bara noga att jag tränade när det var träning och gjorde rätt för mig. Pappa var min tränare i många år. Mamma var mer för mjuka värden. Det var så det var hos oss. Nu för tiden finns idrottspsykologer. Mamma var min psykolog, jag kunde prata med henne om allt som kändes tungt. Med pappa pratade jag om slagskott, vändningar och att vara djupare i åkningen, säger Johan och skrattar.

Hans föräldrar hälsade på i USA minst en gång per säsong under hans år i NHL.

– De har varit jättestolta över mig. Och jag är stolt över dem.

När jag frågar hur Johan själv är som pappa säger han att han hoppas han är lika bra som sina egna föräldrar.

Johan tog själv kontakt med Alzheimerfonden 

Nu bor Johans mamma Eva på ett demensboende i Tyresö.

– Alzheimers betyder att du försvinner in i ett mörker. Och det är en anhörigsjukdom, det är väldigt tufft för alla runtomkring. Särskilt för den som varit närmast. Mamma har alltid varit snäll, men sjukdomen påverkar humöret, så i början kunde hon plötsligt bli arg på pappa och skälla på honom för att han inte skulle hålla vad han lovat och stoppa in henne på ett hem. Det har varit väldigt tufft för min pappa. Anhöriga får det väldigt tufft med press, ångest och dåligt samvete.

Kjell Garpenlöv besöker sin hustru varje dag, och sitter där i några timmar. Johan åker också dit så ofta han kan.

- I början kunde mamma bli ledsen när man gick därifrån, hon kunde säga att hon inte ville leva. Nu säger hon inte så mycket längre. Hon bara sitter där. Hon är på väg bort bara. Jag brukar prata lite, krama henne, pussa henne. Det är tufft...   

Ganska snabbt började Johan ta reda på mer om sjukdomen och han ringde till Alzheimerfonden, som jobbar med information om sjukdomen och samlar in pengar till forskning. Han erbjöd att hjälpa och att bli ambassadör.

– Jag har den plattform jag har. Jag vill hjälpa! Det är så många som går igenom detta precis som min familj. Det här är väldigt vanligt. Demenssjukdomar är vår stora folksjukdom och det finns inget botemedel. Vi måste få in mer pengar till forskning. 

”Motion är en livsförsäkring”

Sorgen att mamma Eva inte fick vara frisk längre och finnas där för barn och barnbarn är tung att bära för resten av familjen.

Hur har det påverkat dig som människa?

– Jag har kollat om det är ärftligt, en viss typ av Alzheimers är det, men inte den här. Men sedan tänker man förstås på att man ska ta till vara på sin tid. Och att vara noga med hur man lever. Motionera ordentligt. Äta bra. Motion är väldigt viktigt. Det är en livförsäkring. 

Det måste kännas bra att bidra med hjälp och stöd till Alzheimerfonden?

– Ja, det är en bra känsla. Jag försöker hjälpa till så gott jag kan. 

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Nu är Evas son förbundskapten för Tre Kronor. Rikard Grönborg har flyttat vidare till Schweiz och Johan Garpenlöv tar steget från assisterande tränare till huvudansvarig.

Han tar sig an uppdraget med precis den ödmjukhet och vilja att göra rätt för sig som han lärt av sina föräldrar.

– Jag känner mig redo för det här jobbet. Det är det finaste jobb man kan ha. Det ska bli jättekul. 

Målsättning den här säsongen?

– Att spela om medaljer, förstås. Alla vill vinna guld.  

Det tuffa vardagslivet är något han måste hantera. 

– Ibland sitter jag och håller emot. Jag vill inte gråta för mycket. Men ibland är det jättejobbigt. Särskilt när jag varit hos mamma och tänker mycket på det. Som jag sagt: det är inget värdigt avslut på livet.

Ett fint ögonblick senaste åren var när han tog med guldmedaljen från VM i Köpenhamn till mamma.

– Det kändes bra. Hon har alltid varit så stolt över mig... 

LÄS MER: Rikard Grönborg: ”Folk nära mig fick hat och hot - inte okej” 

LÄS MER: Magnus Nygren om rasistattacken: ”Fick mest beröm, riktigt otäckt” 

Johan Garpenlöv

Född: 21 mars 1968.

Karriär: Började spela hockey i Tyresö. Sedan blev det Nacka, värvades till Djurgården av Leif Boork. Efter fyra säsonger i dåvarande elitserien flyttade Garpenlöv till USA. Det blev tio år i NHL: Detroit Red Wings, San Jose Sharks och Atlanta Thrashers. Sedan avslutades karriären i Djurgården 2000/01.

Sedan dess har han varit talangscout och ledare. De senaste tre säsongerna assisterande tränare för Tre Kronor. Nu har han tagit över efter Rikard Grönborg som förbundskapten.

Meriter: Två VM-guld som spelare, två VM-guld som ledare.

Familj: Gift med Liselotte, barnen Michelle, 27, William, 25.

Bor: Villa i Tyresö.    

Alzheimerfonden

Alzheimerfonden jobbar med information om demenssjukdomar samlar in pengar till forskning. Ett vetenskapligt råd granskar alla forskningsansökningar och väljer ut de mest lovande projekten.

Alzheimerfonden ger också stöd till projekt som kan göra det lättare för drabbade och anhöriga att leva med sjukdomen. Verksamheten är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag.