Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tommy Salo om nya livet och framtiden

Foto: MELI PETERSSON ELLAFI
Foto: © BILDBYRÅN

Han blev OS-hjälte 1994.

– Straffräddningen förändrade mitt liv, säger Tommy Salo, 47.

NHL, mångmiljonkontrakt och berömmelse väntade efter slutsignalen.

24 år efter den klassiska räddningen lever målvaktsikonen ett stilla liv långt från puckar, plockhandskar och isar.

Det finns många sätt att slå igenom på. Tommy Salo från Surahammar, en liten tätort med 6000 invånare i Västmanland, tog vägen mot stjärnorna via de olympiska spelen 1994.

Det var 0 till 100 på några sekunder.

Salo åkte till Norge och Lillehammer som andramålvakt bakom Håkan Algotsson.

Första matchen satt 23-åringen på läktaren.

I den andra fick han vara reserv. Men båsdörren skulle öppna sig.

– Håkan Algotsson som var tänkt som förstamålvakt åkte hem från OS. Han skulle bli pappa. Så jag fick hoppa in i målet, säger Tommy Salo.

In mellan stolparna kom en okänd blyg och tillbakadragen kille. Det var inte många utanför Surahammar och Västerås där han spelade som visste hur bra han var på att stoppa puckar.

Den 27 februari 1994 när OS-turneringen var över hade Sverige och Tre Kronor vunnit sitt första OS-guld.

Och Tommy Salo blev, med sin hemmagjorda räddning på den kanadensiska stjärnan Paul Kariyas straff, folkkär och kultförklarad.

– Straffräddningen förändrade mitt liv. Jag kunde inte förstå att det skulle bli en sådan hysteri som det nu blev.

Han hade lämnat pojkrummet i Surahammar och bodde i en lägenhet i Västerås.

Brevbärarna i Västerås fick jobba dubbla skift för att orka med att dela ut alla brev som kom hem till den nye målvaktshjälten.

– Det var flera kassar som kom varje dag. Brevbärarna tvingades ställa kassarna utanför dörren. Det var helt sjukt vilken uppståndelse det blev, säger Tommy Salo.

Hur ofta blir du påmind om OS-räddningen?

– Det händer förstås. Det är inte lika mycket nu, det har avtagit med åren som gått. Men visst kommer det fram människor ibland när jag är ute på stan som vill prata hockey. Det är bara positivt.

Hockeysagan Tommy Salo började alltså i Surahammar.

– Jag spelade även fotboll när jag var yngre. Men under en hockeyträning frågade någon om jag ville ställa i målet så jag hoppade in.

Han blev kvar mellan stolparna och utvecklade under sin karriär en egen stil som senare skulle ta honom både till landslaget och världens bästa hockeyliga, NHL.

– Man var ensam som målvakt på den tiden. Jag hade ingen målvaktstränare att fråga och någon kunde visa hur jag skulle kunna bli bättre. Allt jag gjorde stolparna hade jag lärt mig själv. Det gick bra direkt och jag fick spela mot äldre killar. Det gjorde att jag blev bättre.

Vilken tränare betydde mest för dig under din karriär?

– Jag har haft nästan bara duktiga och bra tränare så det är svårt att plocka ut enskilda namn. Alla tränare som jag haft har alltid gett mig ett stort förtroende. Detta gjorde att jag också kunde utvecklas i min egen takt.

Hur vill du beskriva hockeymålvakternas utveckling?

– Det har hänt så mycket sedan jag slog igenom. Målvakternas sätt att spela kanske är det som utvecklats mest inom hockeyn. I dag finns det ett team som backar upp målvakterna med allt från analyser till övningar och feedback.

I slutet av sin karriär hade Tommy Salo målvaktstränare.

– Men då var det för sent. Jag var färdig och hade hittat min stil. Men det var skönt att ha någon att prata med under träningar och matcher.

När förstod du att du var bra?

– Jag har aldrig tänkt så. Jag har bara haft kul på vägen. Det har bara rullat på utan att jag funderat så mycket.

Hösten 2017 var Tommy Salo tillbaka i Håkons hall i Lillehammer där den dramatiska OS-finalen i ishockey avgjordes.

Sverige ledde med den legendariska matchen med 1-0 men Kanada vände till 2-1 innan Leksandsbacken i Magnus ”Sigge” Svensson kvitterade till 2-2 i powerplay två minuter före slutet.

Efter en mållös förlängning väntade straffar – men lagen kunde ändå inte skiljas åt efter fem omgångar.

Den blev ”sudden death” i straffläggningen.

Första målet vann.

När Peter Forsberg från Modo lurade målvakten Corey Hirsch till vänster och smekte in pucken med en handske på klubban låg vägen öppen för Tommy Salo.

– Jag var nervös, men har aldrig varit så säker på att ta en straff som jag var då. Paul Karyia gjorde mål på mig i den ordinarie straffläggningen. Han sköt högt upp. Jag visste att han skulle göra samma sak igen.

Salo gjorde som han alltid gjorde hemma på gatan i Surahammar när han spelade landhockey mot kompisarna. Räddade med benskydden. Den här gången fastade den kanadensiska pucken i mitten av Salos benskydd.

– Jag ryser fortfarande när jag tänker tillbaka på allt. Det var också en upplevelse och en konstig känsla att komma tillbaka till Lillehammer efter så många år. 

Är straffräddningen på Paul Kariyas skott ditt livs räddning?

– Jag har räddat en del puckar, men det är klart att det är den räddning jag kommer mest och kommer heller aldrig kommer att glömma.

Hur vill du beskriva din karriär i dina klubblag?

– Bra, jag har alltid haft bra statistik även om jag aldrig spelade i några topplag. Jag snittade 65 matcher per säsong i NHL och höll nollan 36 gånger.

Du blev proffs i NHL direkt efter OS-guldet. Hur var det att komma till New York Islanders?

– Det var jättehäftigt och samtidigt väldigt stort för mig att få den här chansen.

Var det en stor omställning?

– Ja, jag hade problem med språket, jag var jätteknackig på engelska. Nu skulle jag bo i ett annat land med allt vad det innebar. Hockeymässigt gick det inte att jämföra med hemma i Elitserien. Arenorna var gigantiska, det var en sån atmosfär, det märktes redan under försäsongen när vi spelade träningsmatcher.

Tommy Salo var proffs i NHL i ett decennium. Blev hyllad och tjänade med sina lukrativa kontrakt många miljoner.

Hur har de miljoner du tjänat förändrat ditt liv?

– Jag hade inte en krona innan jag slog igenom. Visst har pengarna varit en trygghet, men jag lever ett rätt normalt liv. Jag har fått kämpa för det jag har tjänat.

Hur har du förvaltat din förmögenhet?

– Inte på något speciellt sätt. Jag lever här och nu. Jag gillar att resa och reser en del över hela världen. 

Tommy Salo spelade 112 landskamper för Tre Kronor.

– Jag älskade att komma hem och spela med landslaget. Jag tackade aldrig nej någon gång. För mig var det en ära och väldigt fint att få sätta på sig landslagsdräkten.

Hur skulle du vilja sammanfatta din tid i Tre Kronor?

– Den var bra. Jag gjorde åtta VM. Fick vinna guld en gång. Vi vann två finalmatcher mot Finland. Det blev 0-0 och 1-0. En häftig seger och att få hålla nollan två matcher.

Tommy Salo spelade tre OS-turneringar.

– Av alla de matcher jag spelade i Tre Kronor så är det bara en match som var dålig, säger Tommy Salo.

Tre Kronor förlorade kvartsfinalen mot Vitryssland 2002 i Salt Lake City. Tommy Salo tappade in ett långskott i slutet av matchen.

En chockförlust för det stjärnspäckade Tre Kronor. 

– Förlusten är den största besvikelsen i min karriär, säger han.

Efter NHL väntade Sverige igen. Salo vaktade kassen. Först i Modo och sedan i Frölunda.

Hockeyikonen lämnade sedan målet – men blev kvar på isen. Som tränare och sedan även som sportchef i Kungälv, Oskarshamn och även i Leksand.

– Leksand har alltid varit laget i mitt hjärta. Jag har följt klubben sedan jag var liten.

Hur var det att byta sida och bli tränare och sportchef?

- Som spelare följde du alltid ett schema som någon satt upp. Nu var det min tur att styra och hitta på lösningar på allt man kunde tänka sig. Hockeymässigt var det aldrig några problem. Som tränare och även som sportchef funderar man mycket och ska se till att alla har det så bra som det bara går.

Hur tycker du att klarade det?

– Jag lyckades få ihop alla bitar och få fram ett lag. Kollektivet är viktigt för att man ska kunna lyckas.

Vilka problem kunde du stöta på?

– Oj, allt från att skriva ett kontrakt till att fixa en lägenhet till en spelare. Eller kanske att se till att en utländsk spelare skulle få klart med alla sina papper.

Tommy Salo gjorde succé i Leksand – men försvann från den klassiska klubben efter fyra och ett halvt år. Kort efter berättade Salo för lokaltidningen VLT i Västerås att han blev ”lite bränd” efter sin tid i Leksand.

Vad hände egentligen?

– Det var en fantastisk tid i Leksand, men det var en väldigt turbulent också. Under min tid i klubben hade vi tre olika ordförande och tre olika verkställande direktörer. Till slut kunde jag inte arbeta efter den modell som jag satt upp och som jag ville driva klubben framåt. 

Vad gör du i dag?

– Jag tar det lugnt, reser en del, fiskar, spelar badminton, padel och lite golf. Jag gör lite små uppdrag här och där också.

Kan du tänka dig att bli tränare eller sportchef igen i framtiden?

– Det är en svår fråga, det beror på. Jag har lärt med mycket under vägen av den erfarenhet jag hunnit skaffa mig. Jag skulle fundera ett bra tag och inte säga nej direkt. Men jag skulle se till att jag inte skulle vara lika ensam som jag varit tidigare.

Hur ser du på svensk hockeys framtid?

– Mycket ljus, det är bara att titta på killarna som spelar i NHL. Svenskarna får alltid stora utmärkelser. Vi har vunnit VM två år i rad och flera JVM-spelare har kommit fram de senaste åren och visat hög klass. Vi är bra på att spela hockey just nu.

 

Tommy Salo

Född: 1 februari 1971.

Bor: Leksand.

Familj: Flickvän. Två barn och två bonusbarn. 

Idrott: Ishockey.

Moderklubb: Surahammars IK.

Seniorkarriär: 1990-91: Västerås IK. 1991-1992: IK Westmannia. 1992-1994: Västerås IK. 1994-1999: New York Islanders, i NHL (var under perioder utlånad till Denver Grizzlies, Utah Grizzlies i IHL). 1998-2004: Edmonton Oilers. 2004: Colorado Avalanche. 2004-2005: Modo. 2005-2007: Frölunda.

Främsta meriter: OS-guld 1994. VM-guld 1998. VM-silver 1997 och 2003, VM-brons 1999, 2001 och 2002. SM-silver 2006 med Frölunda.

Utsedd till VM:s bästa målvakt 1997, 1998, 1999.

112 landskamper för Tre Kronor.

Äter: Skaldjur.

Dricker: Ramlösa.

Tittar på: Sport. Ishockey, fotboll, trav. Fiskeprogram.

Läser: Följer nyheter på olika sajter.

Hockeyidol som liten: Leif ”Honken” Holmqvist och Pelle Lindbergh.

Favoritlag: Leksand

Tränare som betytt mycket för dig: Oj, det är nästan alla jag haft. Jag har haft många bra. Det är lättare att plocka bort de som inte varit bra”.

Bästa spelare du spelat mot: ”Det är Mario Lemieux”.

Bäste spelare du spelat med: ”Han är svensk och heter Peter Forsberg”.

 

Salo väljer - målvakt och drömfemma

Målvakt: Pelle Lindbergh

Backpar: Nicklas Lidström och Erik Karlsson

Forwards: Peter Forsberg, Mats Sundin, Mats Näslund.